Nu sitter jag på tåget. ”På skrammeltåget”, samma gamla InterCity-tåg som jag åkt så många gånger från Linköping, med nästan exakt samma avgångstid. (Skrammeltåg handlar om att det inte är de ”lyxigare” snabbtågen. Idag har jag å andra sidan hamnat på förstaklassplats utan att betala för det.)
Så: var det då dumt att jag åkte till Klimatriksdagen, givet att det blev som det blev, med förkylning och allt?
Mnjä. Inte så väldigt.
- Hade det inte varit för klimatriksdagen så hade jag kanske inte kommit iväg till min kusins student. Och det hade faktiskt varit synd. För det var väldigt trevligt – även om det förstås hade varit ännu trevligare om jag inte varit förkyld.
- Trots att fredageftermiddagen i Norrköping var plågsam rent fysiskt (och mentalt), så hann jag ändå uppleva lite av stämningen. Jag hann få bekräftat att jag skulle ha uppskattat det om jag hade varit i form. Det är faktiskt en skön insikt.
- Visst hade det varit skönt att vara hemma hos familjen. Men samtidigt har jag under lördagen haft det så bra man kan när man är störtförkyld. Igår var jag själv hela dagen. Jag har inte haft några krav på mig på hela helgen (ja, sedan jag ”landade” där i fredags), utan kunnat bara vara sjuk. Det hade inte varit möjligt hemma :-)
Så på det hela taget känns det faktiskt helt okej. Även om det förstås också är lite snopet och irriterande. Men det senare har liksom egentligen gått över.