När systemen krockar

Jag funderar mycket över det här med skyddsnätet från “offentligt” håll när något sånt här händer.

Från arbetsgivaren kan man alltså i samband med dödsfall få max tio dagars ledighet, men varje enskild dag måste motiveras, med vak, begravning eller bouppteckning. Om man inte har den döde på väldigt fjärran håll så är det svårt att “få ihop” mer än kanske fem dagar. Om man inte sitter och vakar över den döende ett antal dagar – och inte redan plockat de dagarna som närståendepenning, förstås – och det hade jag ju redan gjort med vakdagen.

Rimligen så är det dessutom svårt att få de där dagarna som går att plocka ut som betalda från arbetsgivaren – vak, begravning och bouppteckning – som dagar direkt efter varandra. För så funkar ju inte tillvaron: de blir ju utspridda över tid, liksom.

Jag tror att väldigt få i min situation klarar av att börja jobba direkt efter att ens make dött. Jag tror att det för de flesta landar i en sjukskrivning.

Och det lär väl knappast funka att ersätta vissa av sjukskrivningsdagarna med betalda dagar i samband med dödsfall från arbetsgivaren. Är man sjukskriven på heltid så är man.

Vilket jag antar i praktiken innebär att arbetsgivaren slipper undan och inte behöver betala för några sådana där dagar alls. Smidigt för dem.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *