Kunde inte somna inatt. Dels för att jag visste att jag skulle upp ganska tidigt idag och visste att jag behövde sova. Dels för att jag låg och tänkte.
Jag är generellt ganska förskonad från det där med att inte kunna somna och att ligga och grubbla på nätterna. Jag hade problem med det när jag var yngre, men det var liksom länge sedan nu, och bebisåren tog kål på det sista av det. Och det är väl i någon mån lyxigt i den nuvarande situationen, att det trots allt är ganska sällan jag ligger vaken om nätterna eller inte somna. Men ja, då och då händer det. Och allt oftare.
Jag gissar på att en anledning är att jag egentligen inte är tillräckligt trött. För jag har sovit ganska mycket i sommar. Inget extremmycket, men förmodligen gtt och väl vad jag behöver. Sömnen är en så skön flykt från verkligheten, och morgonens uppstigande och uppvaknande till verkligheten så otrevlig. Och eftersom jag haft möjlighet så har jag liksom maxat det där ganska mycket. Sovit hyfsat länge på morgnarna. Försökt somna om även när tröttheten inte varit stor nog, för att jag inte velat vara tvungen att återvända till verkligheten.