Jag fick ju för mig att vi för en gångs skull skulle göra som ”vanligt folk” och inte krångla till det så fasligt: vi skulle ”bara” måla väggarna i farstun lite enkelt och rätt upp och ner, så länge. Det var en mycket dålig idé. Hur kunde jag tro att det skulle funka?
Efter tidigare skrubbande, och efter att min man igår målartvättat och spacklat igen en massa hål, gav vi oss idag på att slippa och torka bort slipdamm, innan jag skulle sätta igång och måla med häftgrund.
Då fick jag syn på ett ställe vid ytterdörren där färgen hade släppt. (Nej, det har den inte gjort innan. Förmodligen en effekt av den sista tidens skrubbande, tvättande och slipande.) Ja, inte bara färgen, utan även ett underliggande lager av spakel eller tunn puts eller nåt sånt. Det vara bara att pilla bort – man kan ju inte börja måla på bom – och spackla. I slutändan blev det sisådär 15 gånger 35 cm, gissar jag på.
Så satte jag i alla fall igång att måla med de vita häftgrunden. Jag kom en halv vägg, räknat från köket. Sedan han jag övre halvan av den vägg som i andra ändan har ytterdörren. Och sedan på nedre delen av den väggen: ny bom att pilla bort. Och den här var många gånger större. Och även där det yttersta puts-/spackelskiktet satt stabilt fick jag riva av gummiballongfärgspartier en bra bit till. Till och med in på det område jag hunnit måla på…
Så resten av den väggen fick vackert vänta (och har i kväll också spacklats…). Men sedan har jag fortsatt och målat klart resten av väggarna, så gott jag kunnat. Det är inte så himla enkelt att ”måla flödigt” när man är mest van vid linoljefärg.
En annan av egenheterna med att renovera är att man ärver någon annans misstag. På ett stort antal ställen har jag idag målat ”utanför” med flit. För den som målat med den turkosblåa färgen en gång i tiden har kladdat lite överallt, på lister, karmar, kablar och annat. (Det är ett ganska småbökigt rum att måla, eftersom elen kommer in där, och därför finns det elcentraler och elmätare och en väldig massa kablar som går vidare från dessa.) Och eftersom jag verkligen inte vill ha kvar den färgen längre, så måste ju alltsammans (så långt möjligt) målas över. Vitt är ju i alla fall bättre… men det känns väldigt märkligt att kladda utanför med flit.
Nå, även om den nyspacklade delen ännu inte är målad, och även om den vita färgen nu inte är den slutliga kulören, så känner jag ändå när jag tittar på det nu att det nog ändå kan vara mödan värt. Det är trots allt ofantligt mycket snyggare med en enfärgad huvudsakligen slät vägg än med en drygt tre olika färger med massor av hål. Faktiskt.
Men – det är ju inte heller jag som ska ha den 
Om han gillar den, så är det ju utmärkt. Och jag gillar ju i alla fall modellen och trycket. Och jodå, jag blir glad av färgen också – även om den är väldigt intensiv 