Tag Archives: flaskvatten

Dåliga saker låter man helt enkelt bli, utom när de är det bättre alternativet

Unicef kör en kampanj, där man ska lova att låta bli flaskvatten under en viss tid och istället ge bort pengarna till Unicef. Jag gillar Unicef och ger gärna pengar till dem. Jag tycker kranvatten är fantastiskt bra och skulle aldrig drömma om att köpa hem vatten på flaska till att ha och dricka i vanliga fall. Men jag blir ändå bara irriterad av kampanjen. Blir irriterad över idén att lova att låta bli något som ibland är den vettigaste lösningen.

För det är så det är: Flaskvatten är generellt något dåligt och onödigt. Men i vissa fall är flaskvatten den bästa lösningen. När man befinner sig någonstans där man behöver ha något att dricka, inte har med sig något, inte kan få vatten ur en kran, och de andra alternativen är läsk, juice och annat paketerat, men man faktiskt bara behöver vatten.

Ja, jag har skrivit om detta flera gånger innan, och jag har inget nytt att tillföra nu egentligen :-) Jag bara blir så irriterad över förenklingar där allting ska vara svart eller vitt.

Jag kommer i alla fall inte att avge något löfte om att inte dricka flaskvatten. Det kommer även i fortsättningen att vara något jag gör i undantagsfall.

Lite som att jag inte kommer att lova sluta flyga. Jag har visserligen inte flugit sedan sommaren 2000, men det kan mycket väl tänkas bli någon flygresa någon gång i framtiden.

Vattenposter på Malmöfestivalen – jag vill ha dem jämt!

Om en vecka börjar Malmöfestivalen. Massor med matstånd kommer att fylla Gustav Adolfs torg. I år serverar alla matstånd minst en vegetarisk rätt. Jättebra! Dessutom får matstånden inte sälja “stilla” vatten.

Jag värnar om miljön och säljer inget vatten på flaska. Istället finns vattenkranar över hela festivalområdet med gratis och gott kranvatten från VA SYD. Ta med din flaska & fyll på!

kan man läsa i programbladet.

Underbart! Jag har ju skrivit om detta innan, både här och här: att enda anledningen till att jag köper vatten på flaska vid enstaka tillfällen är att jag behöver något att dricka och inte har något med mig.

Det är ju så det bör vara: när man är törstig så letar man upp en kran att hämta vatten ur. För kunde man på ett annat sätt gå in någonstans och be om ett glas vatten. Men i och med att det finns vatten på flaska att köpa så har det slutat vara okej att fråga efter ett glas vatten på slumpmässiga ställen.

Alltså, Malmöfestivalen: jättebra med kranar på festivalområdet under festivalen. Men Malmö – och alla andra kommuner – fortsätt efter festivalen! Jag vill ha dricksvattenkranar på strategiska ställen på stan alltid, inte bara under stora evenemang!

Det var bättre förr – i alla fall ibland

Minns du de blå tetrorna på SJ, med texten “Ett glas vatten”? Jag minns när de kom. Jag minns att de var något nytt och konstigt och spännande. (Kan det ha varit i mitten på 1980-talet?) De kändes lyxiga, nästan slösaktiga. Skulle jag få en sådan, bara för att jag var törstig? Tidigare hade det ju funnits vatten för den som var törstig på tågen. Det slutade man alltså med.

Sett med vuxna ögon kan jag inse att det förmodligen, sett i kronor och ören för varje enskilt glas vatten, kanske var billigare för SJ med tetrorna än att tillhandahålla friskt vatten till alla som ville ha. Men idag ser jag det som ett steg i en dålig utveckling.

Idag är det i princip omöjligt att få ett glas vatten att dricka någonstans när man är törstig. Visst, går jag in på en restaurang eller ett kafé och köper något annat, så kan jag få ett glas vatten också, utan att betala extra. Men blir jag törstig och behöver dricka, så förväntas jag köpa något att dricka. En flaska vatten, eller en läsk. Det vill säga, blir jag törstig så kostar det mig, både i form av pengar och samvete. Om jag inte väljer att gå törstig, förstås – och det är ju inte heller en bra lösning. (Hej, förstoppning!)

Alternativet är att själv ha med vatten. Eller möjligen en tom flaska som jag kan smita in på toa någonstans och fylla – om toa finns att tillgå. Men det är så mycket aker man ska gå omkring och släpa på jämt och ständigt, utifallatt. Så om inte min väska ska sprängas av bra att ha om de behövs-saker, så måste jag alltså PLANERA i förväg när jag tänker bli törstig.

Det tycker jag är ett elände.

Jag vill ha offentliga vattenkranar!

Apropå detta, och saer om var bättre eller mer rätt förr, så möts man inom miljöarbete, när det handlar om resurshushållning och liknande, ibland av äldre kvinnor (ja, det är mest kvinnor) som säger ungefär “Ja, men det där är ju inget nytt. Det var ju så vi gjorde förr.” Och ja, det har de ju helt rätt i. Men de säger det på ett sätt som är… nedlåtande. Som att de menar att bara för att vi inte uppfunnit hjulet så har vi inte rätt att framföra den här åsikten eller principen. Eller som att de helt enkelt vill framföra sin förträfflighet. Eller i alla fall betona att DE minsann alltid gjort rätt.

Men någonstans på vägen har det ju gått fel! För resurshushållning är inte längre någon självklarhet för den stora massan. Det behöver läras ut igen. Och om dessa gamla tanter hade hållit fast vid sina gamla principer, och lärt upp sina barn på samma sätt, så hade vi ju inte haft lika stora problem idag som vi har.

Kan inte tanterna istället se att vi delar uppfattning?

Matsvinnet (- stoppa det, stoppa det!), flaskvatten och äppelpinnar

Det pratas matsvinn på nyheterna. Igen. Matsvinnet är ofta på tapeten, som ett miljö- och resursproblem. Helt säkert med all rätt.

Men jag blir lika konfunderad varje gång över hur man har räknat. Si och så många kilo, si och så stor andel av den producerade maten.

Hur får man fram dessa uppgifter? Och framför allt, hur bedömer man vad som är normalt svinn (som inte ska räknas som svinn) för varje enskild produkt?

Väger man? Eller låter man folk bedöma själva?

Beroende på vem som gör bedömningen av vad som är svinn, vad är skräp/oätligt och vad som faktiskt ätits så blir ju resultatet väldigt olika.

Ta en purjo. För mig är det självklart att använda hela purjon, utom möjligen delar som är torra och fula; jag skär oftast bort typ yttersta centimetern i toppen och rothåren nertill. Men det finns ju personer som tar det för fullkomligt självklart att inte använda något av den mörkgröna delen.

Eller blomkål. Där försöker jag använda så mycket som möjligt av bladen också (beroende på vad jag lagar, förstås). Men jag tror att de flesta tar bort “det gröna”. Räknas bladen som svinn eller tas det bort från beräkningarna? Broccoli har jag dock väldigt svårt att begripa när man inte använder stjälken utan bara “buketterna”. Vilket slöseri! – Men om man köper fryst broccoli, så kan man ju inte välja annat. Räknas det då som svinn från produktionen?

Eller ett äpple. Räknas det som matsvinn när folk lämnar en äppelskrutt? Jag äter periodvis allt utom pinnen.

Hur är det med potatisskal? Morotsskal? Apelsinsskal?

___________________________

En annan aspekt av matsvinnet är det här med att inte slänga matrester. Grejen är ju att det ofta är en så liten liten rest att det liksom inte är lönt att stoppa in den i kylskåpet, för att den aldrig kommer att räcka någon vart utan bara kommer att bli stående tills den måste slängas och burken måste diskas.

Därför känns det smidigare att inte stoppa den i kylen. Men slänga ska man ju inte göra, då ökar svinnet. Alltså måste man ju ta upp resten.

I längden torde det innebära att man blir tjock.

_____________________

Ett relaterat spår är det här med flaskvatten. Flaskvatten ska man inte köpa, det är dåligt för miljön, för att man transportera vatten långt, helt i onödan.

Jovisst. Men transporterna är väl ungefär lika långa om det är läsk i flaskan?

För alltså, ärligt talat, valet står ju inte mellan flaskvatten och kranvatten. Det står mellan flaskvatten och annan dryck i flaska. Flaskvatten köper man när man befinner sig någonstans där man inte kan få fatt i kranvatten men måste ha något att dricka – när man är på resande fot och inte har något med sig. Vatten (i flaska på grund av omständigheterna) är det hälsosamma alternativet, till skillnad från läsk.

Jag tror inte miljön mår våldsamt mycket sämre av att jag i det läget väljer en flaska med vatten än en flaska med läsk. Men jag mår bättre av vattnet.