Tag Archives: vatten

Kanske kan jag själv få bestämma vilken vattenanvändning jag prioriterar, speciellt när det är brist?

Det råder bevattningsförbud i ett 20-tal svenska kommuner. En av dessa är Båstad, där man förra året var timmar från att få slut på vatten. Branschorganisationen Svenskt vatten efterlyser nu en skärpt lagstiftning för att minska brotten mot bevattningsförbuden.

Det skriver bland annat Sydsvenskan. Och min första reaktion är vagt positiv: om det ska vara någon vits med förbud när vattnet inte räcker så behövs ju en påföljd – annars är det bara de laglydiga som lyder, och de som skiter i vilket kan göra som de vill. Som i så många andra sammanhang här i världen.

När jag funderat en stund till är jag inte lika säker.

Så här:

Vi använder ju vatten till många olika saker: mat och dryck, tvätt, dusch och bad, toalettspolning, och bevattning.

Olika människor prioriterar olika och har olika vanor. Väldigt många människor duschar varje dag. Rätt många människor duschar rentav ett par gånger varje dag. Och det finns förstås människor som har skäl till, beroende på att de arbetar med saker som gör dem skitiga. Men det finns också människor som är så livrädda för minsta lilla svettlukt att de anser att det i sig är skäl för överdrivet duschande. Eller människor som anser att när de varit i havet och bada så måste de duscha av sig havsvattnet när de kommer hem. Och så vidare.

Jag duschar inte alls så ofta. Det finns säkert människor som skulle tycka att jag är ohygienisk som bara duschar ett par gånger i veckan. Nå, det anser inte jag :P Däremot vill jag gärna kunna vattna åtminstone de viktigaste av mina grönsaker och andra växter även under en torkperiod. Gör jag inte det så går ju det arbete jag lagt ner till spillo, och det som kunde blivit mat vissnar bort.

I en riktig krissituation, när vattnet är så gott som slut, så måste vi förstås prioritera bort både bevattning och hygien och nöja oss med att ha vatten att dricka. Självklart. Men det jag funderar över nu är det där mellanläget. För när vattnet riskerar att inte räcka till, då kommer först uppmaningarna att vara sparsam med vattnet, på alla områden. Men när det sedan utfärdas förbud så är det bevattningsförbud. Aldrig förbud mot att duscha 7 dagar i veckan.

Och det där tycker jag faktiskt är lite märkligt. Samhällets budskap är att jag ska låta mina tomater vissna bort, medan grannen gärna får fortsätta sin omöjliga kamp mot att lukta svett. Och jag tycker att om jag hellre vill lukta svett, när jag går hemma och har semester, och få äta mina tomater, så kan det väl få vara mitt val trots allt.

Så… tja, påföljder för felprioriterad vattenanvändning är absolut relevant att fundera över. Men kanske behöver vi också fundera över vad som ska förbjudas eller hur vattenanvändning ska prioriteras vid vattenbrist?

Jag tänker att även i de här sammanhangen kanske ransonering är vägen att gå?

Tankar vid vattenkranen

Jag har varit ute och grävt upp jordärtskockor ur trädgårdslandet och ska göra soppa till lunch. Bianca – hög bladig grönska med vackra gula blommor, en riktig prakt åt grönsakslandet sommartid, och sedan underbart goda knölar under senhöst, vinter (i alla fall vintrar som denna) och tidig vår, den tid av året när det annars är ont om mat i trädgården, ända fram tills de sista måste upp för att en ny odlingssäsong ska starta. (Ja, det kommer att finnas för många skockor kvar i landet när vi ska dra igång det här året. Den här gången också.)

Men det fastnar mycket jord i knölarnas veck. Så jag står i köket och spolar rent dem. Och det stör mig att behöva förlora fin bördig jord till avloppet. Så jag försöker undvika det genom att ha knölarna i en bytta, skölja, springa ut i trädgården och tömma. Processen får upprepas, flera gånger. Jorden hinner ju dessutom sedimentera i botten på vägen ut. Det finns inget smidigt sätt att få till det. (Ja, självklart bör avsköljandet ske i anslutning till trädgårdslandet. Men vi har inget vatten draget dit vintertid. Och att stå med iskallt vatten och slabba med det därute – aj, ont i kroppen…)

Jag försöker hälla lite av jordvattenblandningen i blomkrukorna i köksfönstret. Det funkar också dåligt. Och jag spiller och får torka och ha mig.

Jag står där och funderar över det här med vattenåtgång. Om det här som brukar dras upp, om hur många liter det går åt till att odla saker, och framställa kläder, och vårt vattenavtryck. Hur stor skillnad det gör att göra på olika sätt – men tt det alltid är någon annan faktor som påverkas istället. Vill jag spara jorden i vår trädgård går det åt mer vatten. Och det skulle gå åt mycket mindre vatten om jag istället köpte “industrigrönsaker” som sköljts på effektiva sätt, istället för att odla grönsaker i mitt trädgårdsland.

Jag brukar tänka på vatten när jag tillagar linser och bönor och sånt också. Sånt som ska läggas i blöt i rejält med vatten, och gärna bytas vatten på under blötläggningstiden också, och sedan kokas i mer vatten, som sedan ska hällas bort. Det går åt en massa vatten. Och jag tänker att ofta är det råvaror man använder på ställen där det är ont om vatten. Eller ris. Ris ska man ju, om man gör “rätt”, skölja innan man tillagar det. Jag struntar i det, för dels är jag för lat, och dels är det det här med att spara på vatten…

Och så tänker jag på matsvinn där jag står. Jag skrubbar knölarna, för jag tycker det försvinner så mycket om jag skalar. Å andra sidan skär jag bort ganska frikostigt av det jag tycker är fult. Så det blir en hel del svinn. Och det kommer ju alltid att bli knölar kvar i marken som vi missar. Det blir ju på det hela taget mer svinn när man odlar själv än när man köper, eftersom det inte alltid blir så rationellt och perfekt. Hade vi istället odlat blommor – ja, sådana man bara har för att de är vackra, inte Bianca, som råkar blomma som en bonus – så hade det ju inte blivit matsvinn, för då hade det inte varit mat. Förlorad mat som kunde ätits är alltid dåligt, det är procentsatserna som är det viktiga – det är i alla fall den känslan man får när det pratas om det här. Som om just mat vore helig.

Sånt tänker jag på när jag står och förbereder lunch. Vad tänker du på?

Konstbevattning – vad är det?

När jag var liten fick man höra om konstbevattning som något stort och ont, som man gjorde i andra länder, långt bort, där man inte tänkte på långsiktiga effekter. Konstbevattning ledde alltid till problem: sjöar som försvann, mark som blev förstörd av salt, naturliga system som blev rubbade.

Jag tänker på det ibland när jag går därhemma och vattnar. Eller när jag sätter på vattenspridaren.

Vad är egentligen konstbevattning? Är inte all bevattning konstgjord?

Jag tänker på det när jag ser grannarna vattna – ja, alltså bönderna, som vattnar potatisfälten runtomkring. Min första magtraktsreaktion är alltid att det är fel att vattna så där. Slöseri. Grödorna ska klara sig på vad himlen och naturen ger, typ.

Men på vilket sätt är deras bevattning sämre än min? På vilket sätt är det bättre att jag sätter på vattenspridaren i vårt trädgårdsland när det blivit för torrt? Jag vattnar ju till och med för att hålla sådden fuktig i början – det gör inte bonden.

Varför är min bevattning finare?

Vattenposter på Malmöfestivalen – jag vill ha dem jämt!

Om en vecka börjar Malmöfestivalen. Massor med matstånd kommer att fylla Gustav Adolfs torg. I år serverar alla matstånd minst en vegetarisk rätt. Jättebra! Dessutom får matstånden inte sälja “stilla” vatten.

Jag värnar om miljön och säljer inget vatten på flaska. Istället finns vattenkranar över hela festivalområdet med gratis och gott kranvatten från VA SYD. Ta med din flaska & fyll på!

kan man läsa i programbladet.

Underbart! Jag har ju skrivit om detta innan, både här och här: att enda anledningen till att jag köper vatten på flaska vid enstaka tillfällen är att jag behöver något att dricka och inte har något med mig.

Det är ju så det bör vara: när man är törstig så letar man upp en kran att hämta vatten ur. För kunde man på ett annat sätt gå in någonstans och be om ett glas vatten. Men i och med att det finns vatten på flaska att köpa så har det slutat vara okej att fråga efter ett glas vatten på slumpmässiga ställen.

Alltså, Malmöfestivalen: jättebra med kranar på festivalområdet under festivalen. Men Malmö – och alla andra kommuner – fortsätt efter festivalen! Jag vill ha dricksvattenkranar på strategiska ställen på stan alltid, inte bara under stora evenemang!

Varför skulle avfallskvarnar vara bra för miljön?

Avfallskvarnar nämns då och då som något bra för miljön. Jag fattar det inte alls. Varför ska man mala ner matavfallet och spola bort det med avloppet?

Matavfallet är en viktig resurs, som kan användas till att producera biogas och gödning eller komposteras till jord.

Om man istället spolar iväg det med avloppet, så

  • slösar man bort ett fint livsmedel (dricksvatten) – som även i vårt förhållandevis vattenrika land kostar pengar att ordna – på att spola ut saker i avloppet, fast man inte alls skulle behöva.
  • kommer avloppsvattnet att bli näringsrikare, vilket innebär mer näringsämnen att ta hand om på reningsverket.
  • kommer det att totalt att bli större volymer att ta hand om på reningsverket och man behöver dimensionera avloppsrören/kloaksystemen för större volymer och annan karaktär på avlopp.
  • blir det svårare att skilja ut matavfallet för att kunna framställa biogas (och även när man avskiljt matavfallssörjan så kommer problemen med mer näring i avloppsvattnet och totalt mer avloppsvatten att kvarstå), och restprodukten efter biogasframställning kan inte användas som gödning på åkrarna lika lätt (den problematik man har med reningsverksslam förs nu över även på matavfallsdelen, alltså halter av diverse tungmetaller bland annat).

Dessutom strider det ju mot de principer som reningsverken lär ut om vad som ska hamna i toaletten. (Ja, toaletten och kökshon går till samma avlopp, om du inte har en väldigt gammal avloppslösning där BDT (Bad, dusch och tvätt) går till ett eget avlopp; men då har du enskilt avlopp och ska absolut inte ha avloppskvarn, för då hamnar ju allt matavfall i trekammarbrunnen.) I toaletten spolar man ner kiss och bajs. (Och så toapapper och mensblod. Och spyor. Men det är väl typ allt.) Självklart ska man då inte spola ner en massa matavfall!

Sammantaget alltså: Det kostar mer och förstör mer resurser.

I dessa tider när man försöker skilja ut dagvattnet från avloppsvattnet efter att i många år ha kört ihop dem i samma system, så känns avfallskvarnar som en fullkomligt bisarr och bakåtsträvande lösning.

Däremot har jag fortfarande inte fattat vad det är som skulle vara så bra med avfallskvarnar. Kan nån förklara för mig?