Tag Archives: hygien

Lukta människa

Jag luktar människa.

Det var en hel massa år sedan jag senaste använde deodorant. Det finns många delar i det. Bland annat handlar det om att deodoranter innehåller en massa märkliga ämnen, men det är också fråga om vad den del nog skulle kalla lathet. Jag skulle nog hellre kalla det ointresse.

För visst, under en del år använde jag deo. I alla fall då och då – men inte varje dag. Men det var liksom bara ytterligare en av dessa saker man “skulle” göra, för att det var så, för att andra ansåg det. Själv tyckte jag det var till mer besvär än nytta.

Så det ebbade ut och försvann, liksom.

Och ja, det finns säkert massor med människor som tycker att det är äckligt, av ren princip – alltså bara av att läsa det här, utan att ens nånsin ha träffat mig.

Men jag tycker inte det. Jag tycker svett luktar gott.

Ja, inte all svett, förstås. Svett kan lukta så olika. Ingrodd svett luktar inte gott. Men svett av den typen hanteras ändå bäst med en dusch. Solvarm svett en sommardag luktar däremot gott. Och en viss sorts “jag har ansträngt mig”-svett.

Den där allmänna vardagssvetten i armhålorna, som deon är menad att hantera, ser jag mest bara som en vardagslukt. Jag har inga problem med att lukta människa. Om du har det, så gissar jag på att det i alla fall till viss del beror på att du under allt för lång tid vant dig av med det, och att du dessutom lärt dig att det är fult att lukta människa. En kulturell grej, alltså.

Jag luktar människa.

Det var en hel massa år sedan jag senaste använde deodorant. Det finns många delar i det. Bland annat handlar det om att deodoranter innehåller en massa märkliga ämnen, men det är också fråga om vad den del nog skulle kalla lathet. Jag skulle nog hellre kalla det ointresse.

För visst, under en del år använde jag deo. I alla fall då och då – men inte varje dag. Men det var liksom bara ytterligare en av dessa saker man “skulle” göra, för att det var så, för att andra ansåg det. Själv tyckte jag det var till mer besvär än nytta.

Så det ebbade ut och försvann, liksom.

Och ja, det finns säkert massor med människor som tycker att det är äckligt, av ren princip – alltså bara av att läsa det här, utan att ens nånsin ha träffat mig.

Men jag tycker inte det. Jag tycker svett luktar gott.

Ja, inte all svett, förstås. Svett kan lukta så olika. Ingrodd svett luktar inte gott. Men svett av den typen hanteras ändå bäst med en dusch. Solvarm svett en sommardag luktar däremot gott. Och en viss sorts “jag har ansträngt mig”-svett.

Den där allmänna vardagssvetten i armhålorna, som deon är menad att hantera, ser jag mest bara som en vardagslukt. Jag har inga problem med att lukta människa. Om du har det, så gissar jag på att det i alla fall till viss del beror på att du under allt för lång tid vant dig av med det, och att du dessutom lärt dig att det är fult att lukta människa. En kulturell grej, alltså.

 

Jag luktar människa.

Det var en hel massa år sedan jag senaste använde deodorant. Det finns många delar i det. Bland annat handlar det om att deodoranter innehåller en massa märkliga ämnen, men det är också fråga om vad den del nog skulle kalla lathet. Jag skulle nog hellre kalla det ointresse.

För visst, under en del år använde jag deo. I alla fall då och då – men inte varje dag. Men det var liksom bara ytterligare en av dessa saker man “skulle” göra, för att det var så, för att andra ansåg det. Själv tyckte jag det var till mer besvär än nytta.

Så det ebbade ut och försvann, liksom.

Och ja, det finns säkert massor med människor som tycker att det är äckligt, av ren princip – alltså bara av att läsa det här, utan att ens nånsin ha träffat mig.

Men jag tycker inte det. Jag tycker svett luktar gott.

Ja, inte all svett, förstås. Svett kan lukta så olika. Ingrodd svett luktar inte gott. Men svett av den typen hanteras ändå bäst med en dusch. Solvarm svett en sommardag luktar däremot gott. Och en viss sorts “jag har ansträngt mig”-svett.

Den där allmänna vardagssvetten i armhålorna, som deon är menad att hantera, ser jag mest bara som en vardagslukt. Jag har inga problem med att lukta människa. Om du har det, så gissar jag på att det i alla fall till viss del beror på att du under allt för lång tid vant dig av med det, och att du dessutom lärt dig att det är fult att lukta människa. En kulturell grej, alltså.

Jaha, nu är visst fötter ohygieniska också

På gymmet där jag tränar finns det en låda för förslag och synpunkter. Lådan töms en gång i veckan, och alla synpunkter sammanställs i en lista, med svar från gymmet. Lappen sätts upp på anslagstavlan.

På den här veckans lista hade någon fört fram att hen tyckte det var ohygieniskt att träna barfota. Gymmet hade svarat något i stil med (jag minns inte ordagrant):

Självklart är det ohygieniskt att träna barfota eller med strumpor i gymmet.

Ohygieniskt? Vad är det som är ohygieniskt med bara fötter eller strumpor? På vilket sätt är mer ohygieniskt med bar hud på fötter än på andra delar av kroppen? På vilket sätt är det mer ohygieniskt med svettiga strumpor än med svettiga byxor, tröjor, linnen och så vidare?

Må vara att en del människor kan tycka det är ofräscht eller rentav äckligt (se bara på hårdebatten). Men det är en åsikt, ett tyckande. Hygien måste väl ändå vara en fråga om fakta…?

Samma dag (idag) kan man läsa i Metro om hur man “får perfekt hy – till ett billigt pris”. Artikeln riktar sig till män. Nu ska tydligen de också skolas in i “behovet” av krämer och hysterisk rengöring.

Starta inte krig mot din hy genom att försöka torka ut den. [—] Skontvätta istället morgon, middag och kväll, säger Cafés groomingexpert Patrik Hedlund.

Tvätta sig tre gånger om dagen i ansiktet? Herregud. Som sagt var, hysteri.

Nå, efter gymträningen traskade jag bort till min flowlektion. Där är det självklartt att träna barfota eller i strumplästen.

Hygien

Det är så mycket fokus på kroppsvård och hygien och hygienartiklar och sånt. Överallt. I reklam, tv, tidningar, bloggar… Ska man tro mediabilden så använder folk kopiösa mängder produkter och duschar hela tiden. Gör folk verkligen det?

Jag ska väl börja med att tala om för nopooare att ja, jag känner till nopoo, men jag är för lat. Det känns för omständigt i mina ögon/öron/whatever. Jag är lat. När jag väl tvättar håret så ska det vara enkelt :-) Och det låter som att de som nopooar generellt också verkar betrakta det som att det vanliga/normala är en stor användning av diverse produkter. Men nej, jag ska inte uttala mig en massa om nopoo, för jag har huvudakligen hållit mig borta från de diskussionerna. Jag tycker helt enkelt det är för tråkigt och ointressant. Och verkar handla så mycket om utseende…?

Men tja, som någon sorts motvikt till mediabilden av hur man ska göra (hur folk gör?!) så tänkte jag berätta vad jag använder och gör och så där. Reklamtroende hygienfanatiker varnas.

Jag tvättar håret, en till två gånger i veckan. Med miljömärkt schampo (svanen eller bra miljöval).

Jag duschar något oftare än jag tvättar håret. Men nästan aldrig mer än tre gånger i veckan, om det inte är extremfall (typ väldigt dammigt renoveringsjobb eller så). Och ja, det händer absolut att det är mindre än tre gånger på en vecka också. Jag använder duschtvål när jag duschar. Miljömärkt.

Ansiktet tvättar jag sällan avsiktligt. När jag duschar blir ansiktet blött; ännu mer när jag tvättar håret. Men jag ids inte tvåla och greja (eller, det är extremt sällsynt). När jag kliver ur duschen torkar jag ansiktet ordentligt med frottéhandduken. Då är ansiktet alltså typ vattenångat/uppblött och sedan frotterat. Räcker så.

Jag tvättar händerna vid behov, förstås :-) (Och eftersom jag har lite bakterienoja så blir det kanske ibland snarast oftare än nödvändigt.)

Vintertid smörjer jag händerna vid behov med fet kräm. (Jag får självsprickor som blöder av kombinationen kall torr luft och tvättning med tvål upprepade gånger. Blir värre när man har blöjbarn. Får se hur den här vintern blir nu när vi inte har blöjbarn.) Ibland använder jag bivaxcerat på läpparna, också främst vintertid.

And that’s about it.

Nej, jag använder ingen deo. Ja, det händer vid extremt få tillfällen att jag smörjer kroppen med något annat. Som olivolja. Eller någon annan hudkräm om jag hittar det. Som sagt, extremt sällsynt. Det händer också att jag tvättar händerna med såpa – när jag målat och vill få bort färg. (Såpa är för övrigt den enda “kemikalie” vi använder för städning. Ja, och så ättika och stålull och vanligt handdiskmedel. Flytande tvättmedel till tvätten – men inget sköljmedel – och maskindiskmedelstabletter till maskindisken.)

Jag borstar håret. Efter att jag tvättat håret torkar jag det (tyvärr) ofta med hårfön, för om jag går och lägger mig med blött hår, eller går ut med blött hår. så blir jag förkyld. Slår aldrig fel.