Tag Archives: kompost

Avfallskvarnar igen

Mitt inlägg om avfallskvarnar gjorde bland annat att jag blev hänvisad till en frågor-och-svar-sida hos en tillverkare. Där fanns inte mycket relevant utifrån mina funderingar, men däremot hittade jag följande:

Man ska vara försiktig med rengöringsmedel och inte hälla frätande eller kokande vätskor i kvarnen. För att förlänga kvarnens livslängd, sätt på kallvattenkranen när du häller av ex. pastavattnet.

Ursäkta? Montera nåt i vasken som gör att jag inte får hälla kokande vatten i vasken? (Undras om det ens skulle vara OK med vårt varmvatten.)

Jag har också fått några kommentarer på det förra inlägget, bland annat från Joakim:

Tycker att man kan lägga lite andra perspektiv och tankar på ämnet. Tror att alla är överens om att matavfallet är en resurs som måste tas omhand. Finns i princip tre olika metoder med lite olika variationer – avfallskvarn till reningsverk alt tank, kärl-sortering med biltransport och kompostering.

Kompostering är generellt inte ett alternativ för de flesta, särskilt inte i flerfamiljshus.

Kärl-sortering kräver (förutom att det är en ganska ofräsch hantering) en mängd resursinsatser i form av kärlsanering, transporter i stads miljö, ombyggnad av trapphallar, kylda soputrymmen, ökad mängd skadedjur och bekämpningsmedel i närmiljön, potentiella arbetsskador för de som ska dra kärlen etc etc

Avfallskvarnar:

Vattenfrågan måste vara den minst relevanta i detta land, daglig vattenförbrukning för en familj som använder en kvarn är motsvarande en toaspolning vilket torde vara försumbart. Gissar att jag kommer få mothugg här men det torde finnas större miljöpåverkande vinster på andra håll”¦

Att använda avloppsnätet som ett transport medel är i min värld genialiskt, minskar trafik, vägslitage, olycksrisk, buller, trängsel, etc och arbetar 24/7.

Mängden matavfall som kommer till reningsverket ökar självklart om man använder kvarn – det är ju själva ideen och att det sedan måste byggas fler/ större biogas anläggningar det ligger ju i sakens natur om man vill ta hand om denna resurs. Mängden vatten som tillförs systemet är inte ngn stor fråga i sammanhanget, det klarar nätet generellt utan problem. Här och var kan det självklart behövas extra pumpkapacitet om man tillför volymer i nätet men det är inte konstigare än att man behöver bygga ut vägnätet när det får en ökad belastning.

Det finns hyggligt mycket erfarenheter om kvarnar, ex från Surahammars kommun. Där får man förhöjda värden av tungmetaller i snitt 2 dgr / år. Utblandad så klarar restprodukten kraven med råge. Kiss, bajs, mensblod.. spyor och vad som nu räknades upp blir faktiskt till biogas det med.

Rötningen/nedbrytningen under transporten är inte heller det ett problem då rinntiderna i svenska nätet generellt ligger väl under 24 h. Det finns ingen vetenskaplig rapport som påvisar att det skulle förhålla sig på detta sätt (ett antal akvarie experiment är gjorda där man har fått värden efter längre tid men nu är det inte riktigt relevant att jämföra ett stillastående vatten i ett akvarie med ett aktivt avloppsnät).

Om flera använder kvarn så blir mängderna matavfall större och därmed rinntiden kortare och detta minskar mao “risken” för metanbildning. Det andra alternativet på matavfallsinsamling som är realistiskt är kärl-insamling och där är tiden till bearbetning mångdubbelt längre och den som varit i närheten av ett kärl tvivlar nog inte på att det bildas gas i där.

Det finns nog inte en enda lösning/metod som är optimal för alla förutsättningar men om det är rimligt enkelt, ekonomiskt försvarbart, bekvämt och standardhöjande så är det nog troligt att flera ändrar beteende och återvinner och där tror jag att den största återvinningspotentialen finns.

Tills slut: det finns en mängd “sanningar”, synpunkter, gissningar och ovetenskapliga argument mot avfallskvarnar – ta en funderare och tänk efter vart dessa argumenten kan komma ifrån? Finns det verkligen bärighet i dessa debattinlägg eller är de egentligen partsinlagor i ett stort ekonomiskt spel? Vilka är det som kommer att förlora på ett nytt sätt att återvinna och transportera matavfallet?

Det är troligen ingen överraskning för den som har läst hela vägen hit att jag har en avfallskvarn hemma och jag är grymt nöjd!

Mitt svar (finns här):

Jag vill inleda med att säga att mina tankar och argument kommer helt och hållet från mina egna tankar och funderingar. Du verkar antyda att de skulle komma från någon annan? Jag kan säga att i min del av landet är avfallskvarn en ickefråga. Det är ingen här som argumenterar varken för eller emot – det är ingen som pratar om det alls. I alla fall inte som jag hört, och då jobbar jag ändå med miljöfrågor. Däremot dyker det på nätet då och då upp folk som talar om hur fantastiskt det är för miljön. Jag kan ha missuppfattat, men jag tror att det huvudsakligen är folk från Stockholmstrakten. Det brukar vara frälsta människor, som inte kan se några nackdelar utan bara fördelar. För alla. Alla borde ha en avfallskvarn!

Ur mitt perspektiv kan jag bara se nackdelar. Jag tycker det känns som ett föråldrat synsätt. Att argumentera utifrån att det är bättre än deponi (som jag sett som argument) är irrelevant, då deponi faktiskt är förbjudet (även om dispenser väl fortfarande ges ibland). Att argumentera det är bättre än förbränning utgår också från att man annars inte alls skulle sortera ut matavfallet. Visst är det bättre med avfallskvarn än att inte sortera ut matavfallet – men varför jämföra med en ickesorteringslösning?

Jag har lyssnat på folk som arbetar med avlopps- och dagvattenshanetring som pratar om de stora problem man har på grund av att man kopplat ihop avlopp och dagvatten (på den tiden man trodde att resurserna var obegränsade och allt kunde skickas ut i havet) och som jobbar för att man ska dela upp dessa igen, för att komma ner i hanterliga volymer. Dessa personer pratar inte alls om avfallskvarnar; det är min egen slutsats att det knappast gör situationen bättre med ökade volymer, om än små.

Det är ganska tydligt att du argumenterar från ett stadsperspektiv, för att inte säga storstadsperspektiv. (Jag är fascinerad över detta. För storstadsbor är det en självklarhet att det som är relevant i deras vardag ska vara det för alla andra också. Men om jag utgår från min verklighet på motsvarande sätt så anses jag sakna perspektiv.)

Det är sant att kompostering kanske inte funkar för alla, även om man kan kompostera (ha en maskkompost) även när man bor i lägenhet. Men för många är kompost en väldigt användbar och bra lösning. Att då mala ner matavfallet och skicka iväg det med avloppet verkar knappast vettigt.

Vad är det som är ofräscht med kärlsortering? Såvitt jag vet så krävs det inte att kärlet sorteras särskilt ofta här i alla fall (det skulle vara om matavfallspåsarna går sönder, men det brukar de inte göra). Jag vet inte varför du menar att det skulle behövas kylda soprum eller varför skadedjursproblemen skulle öka. Transporter i stadsmiljö blir det väl rimligen bara om man bor i stadsmiljö? Och hos oss hämtar sopbilen (som kommer varannan vecka – och varje på sommaren, tror jag) innehållet i både den vanliga soptunnan och matavfallstunna vid samma tillfälle (töms i olika fack i sopbilen), så några extra transporter är det inte fråga om.

Vad gäller spridningen av rötat slam så är det en evigt pågående debatt, huruvida det faktiskt är lämpligt att sprida rötslam från reningsverk på åkrar där vi ska odla mat. Då tycker jag det är klart bättre att kunna skilja på det redan från början, så att det kontaminerade avloppsslammet faktiskt kan sprida på separata områden.

Men visst, i vissa storstadsmiljöer kanske det kan vara en hyffsat okej lösning, trots tveksamheter på en hel del områden. Då måste man samtidigt komma ihåg att det rör sig om en speciallösning, relevant för just de förhållandena. För väldigt många andra, i andra delar av vårt land, håller inga av dina argument.

Min slutsats är att det kanske kan vara vettigt i trånga stadsmiljöer, där brist på yta för sortering och hantering samt mycket trafik kan vara rimliga argument. Men för alla oss andra uppfattar jag det fortfarande som något huvudsakligen negativt. Extra spännande är att argumenten man träffar på mycket verkar handla om att det är bättre än det som är sämre (till exempel att bränna matavfallet), samt om att det är viktigt för att producera biogas. Att det är viktigt att producera biogas håller jag ju självklart med om – men det förutsätter ju inte avfallskvarn! Vi jobbar hårt på att öka biogasproduktionen i Skåne, men avfallskvarnar har jag aldrig aldrig hört nämnas i de diskussionerna.

Kompost, ogräs och syren, syren, syren

Så vad har jag gjort idag då…?

  • Hackat ogräs i trädgårdslandet.
  • Vattnat tomaterna.
  • Klippt uppslag i häckarna (mer om det längre ner).
  • Röjt/rensat lite mer i örtagården.
  • Nästan fyllt komposterna.
  • Ja, och så lite annat smått och gott ;-)

Jag blev lite inspirerad av den fina kompostjorden vi fyllde pallkragarna med i förrgår. Så efter att de senaste åren ha dumpat ogräs lite varstans (till exempel mellan äppelträden) på grund av platsbrist i komposterna fick jag nu ett ryck och la snällt och duktigt ogräs, buskklipp och annat i komposten under dagens arbete. Bland annat har jag faktiskt stått och klippt en liten del av pinnhögen från vårens häckklippningar i mindre bitar för att kunna lägga i komposten. – Men säg den glädje som varar. Nu är de två kompostfack som är tillgängliga så gott som fulla igen.

Finns det nåt sätt att beräkna hur mycket komposteringskapacitet man behöver per kvadratmeter tomt? Jag kan ju konstatera att våra tre fack trädgårdskompost, plus en extra i örtagården, räcker absolut ingen vart alls för vår tomt på knappa 2000 kvadratmeter.

Ja, och så det här med uppslag. Det är nog det absolut tråkigaste trädgårdsgörat…

Vi har ju en hel massa syrener. Syren är en av de växter som bildar stommen i våran trädgård, kan man säga. Det är syrenhäckar men också syrenträd. Vackert och trevligt och väldoftande. Men. Syren är väldigt bra på att sprida sig. Väldigt. Skickar utlöpare av bara helvete. Alltså kommer det upp syrenskott typ överallt. I gräsmattorna runt syrenträden. I gräsmattan längre bort. I rabatterna. I buxbomshäckarna (som ju är en annan av stommarna i vår trädgård). Speciellt och jättegärna långt in i buxbomshäckarna, där det är omöjligt att klippa bort ordentligt.

Ja visst, man borde gräva upp, inte klippa ner. Teoretiskt sett skulle det förstås vara möjligt i gräsmatta och rabatter (om än inte i praktiken). Men nere in under skitgamla buxbomshäckar? Självklart inte ens teoretiskt möjligt, om man inte vill ta död på både buxbomen och sig själv.

Alm är en annan viktig stomme i vår trädgård, i form av häckar. Och uppslag i andra häckar (buxbom) och buskar (till exempel schersmin). Var det någon som trodde att almen var hotad, på grund av almsjukan? Ha!

Ja, och så har vi snöbär. Egentligen inte alls en stomme i vår trädgård, även om det nog funnits mer avsiktliga och samlade häckpartier en gång i tiden. Nu är den en del av vissa syrenhäckar. Och så kommer den förstås också gärna upp i buxbomshäckarna, i rabatterna och på andra olämpliga ställen.

Det här är ett sånt där jobb som man inte kan göra klart. Om jag så hade all tid i världen så skulle det inte gå att bli klar. Alltså måste man lägga sig på en lagom nivå. En lagom nivå av fusk, som typ handlar om att det inte ska sticka upp alltför synliga uppstickare i toppen på buxbomshäcken. För det är då det 1. bli fult och 2. påverkar buxbomen genom att tränga undan den. Att det sedan finns syrener, snöbär och alm som står och stampar nere i buxbomn får man leva med, om man inte ska bli helt knäpp. (Och samtidigt är det skitjobbigt att göra saker så halvdant.) Det blir liksom att hålla det på en estetisk nivå istället för en ordentlig nivå.

Jaha, det är väl ungefär vad jag gjort idag. Vädret har varit småkallt, småregnigt, småblåsigt, och först framåt sena eftermiddagen lite småskönt och med en liten tendens till sol.

Nu ska vårt matavfall äntligen bli till biogas!

I ett antal år – nästan ända sedan vi flyttade hit – har vi haft varmkompost för vårt matavfall. Men nu, äntligen, ska kommunen börja samla in vårt matavfall. Det insamlade ska rötas till biogas – det vill säga bilbränsle :-) – och rötresten blir jordförbättringsmedel.

Alltså: istället för att matavfallet står och bildar klimatfarlig metangas bakom uthuset (och bildar trevlig kompost till vårt trädgårdsland) så ska metangasen bildas under kontrollerade former och tas tillvara.

Vinster:

  • Förnybart drivmedel
  • Minskad klimatpåverkan
  • Resurshushållning
  • Kompost till någon annan

Förluster:

  • Kompostjorden vi missar
  • Ny kostnad, eftersom vi ju tidigare inte alls lämnat iväg matavfallet men nu får betala en extra soptunna plus en avgift per kg matavfall.

Totalt: absolut en rejäl vinst! :-)

(Än så länge är det lite oklart vad som kommer att hända med vår rostfria hink. Men vi kommer säkert att fortsätta lägga saker i komposten ibland…)

Betala mer och gör ditt eget bilbränsle

Sedan ett antal år tillbaka – nästan hela tiden vi bott här – har vi haft varmkompost. (Vi har de tillstånd som behövs och så.) Vi komposterar alltså i princip allt matavfall: fruktskal, grönsaksrense, köttben, matrester. Det blir en hel del. Vi har en specialköpt snygg rostfri hink med lock i köket för matavfallet. (Dessutom har vi vanlig trädgårdskompost.)

Komposten ger bra näring till trädgårdslandet. Som en bonus får vi mindre att lägga i soptunnan, och eftersom sophämtningsavgiften delvis baseras på antal kg sopor som hämtas hos oss så blir det förstås billigare för oss. (Sopavgiften har också en fast del.)

Men från början av april ändras detta. Kommunen börjar samla in matavfall. För matavfallet får man också betala dels en fast avgift, dels en avgift per kg. Den rörliga delen, kostnaden per kg, är lägre än för de vanliga soporna. Det ska stimulera till utsortering av matavfall. Alltså, högre fast taxa totalt, men samtidigt lägre taxa per kg för delar av soporna.

För dem som inte alls sorterat ut matavfallet innan, alltså.

För oss innebär det förstås höjning på båda områdena. Vi får ju betala för hämtning av sopor som tidigare varit gratis för oss eftersom vi själva tagit hand om dem.

Det är förstås surt.

Är jag då upprörd?

Nej.

Självklart är det bra att de samlar in matavfallet.

När vi komposterar läcker det förstås metan. Biogas. Det är sånt vår bil drivs på. Metan är också en mycket effektiv växthusgas. Tjugo gånger värre än koldioxid. Från komposten läcker det rakt ut i luften.

Nu när de samlar in matavfallet kommer det istället att rötas. Biogasen tas omhand. Istället för att läcka ut och ställa till skada kan gasen användas som fordonsbränsle. Till exempel till vår bil. Det är självklart jättebra. En fantastisk miljöåtgärd :-)

Nu är den sköna sommar här…

Påskhelgen har varit trivsam på alla de sätt. Förutom trevligt besök och god mat har det blivit mycket trädgårdstid.

Vi har krattat upp löst ogräs från det jordfrästa blivande trädgårdslandet. Varmkomposten har tömts på det mesta av sitt innehåll, bildat av flera års matrester, och vi har rensat bort gamla benbitar och avocadoskal ur den närigsrika geggan.

Jag har krattat fjolårsgräs och mossa ur gräsmattan. (Fast det syns ärligt talat inte, det ser ut att vara minst lika mycket kvar.)

Jag har klippt buxbom och buxbom och buxbom – men det allra mesta är förstås kvar att klippa. Någon gång ska jag mäta hur många sträckmeter buxbomshäck vi egentligen har.

Gurkorna är utplanterade i en stor murarbalja på innergården.

Och barnen har varit på fantastiskt hjälpsamt humör och huggit i med friska krafter. (Ja ja, allt är relativt :-) )

Enligt SMHI är det sommar nu

“…med lust och fägring stor…”