Tag Archives: biogas

Ge socker till de svältande barnen?

Det är äkta genomskånsk höst nu. Igår och idag har bönderna här skördat betor och byggt berg av. Jag har inga problem med bettransporterna som kommer att hålla nere hastigheten på vägarna här i trakten under någon månad framöver; det hör liksom till, liksom mullret och skakningarna av när betornas lastas av.

Sockerbetor är en av de dominerande grödorna häromkring. Sockerbetor, potatis, korn, råg och raps är såvitt jag kan bedöma de vanliga grödorna – i den ordningen.

Av betorna görs socker. Av kornet görs, efter vad jag förstått (men jag kan ha fel) i första hand malt, som i sin tur används till öl och andra mer eller mindre starka drycker. Potatis, råg och raps används väl så vitt jag kan begripa i första hand till livsmedel.

En stor del av vår värdefulla skånska åkermark används alltså till att producera socker.

Och visst, socker behövs. Jag är ingen sockerfanatiker, absolut inte – socker är en bra smakförhöjare och har en bra konserverande effekt. Men det känns liksom lite bisarrt, när man tänker på det, att sockerodlingen är så betydande. (Hade jag nugjort seriös research så hade jag förstås kollat upp hur stor andel av den skånska åkermarken man odlar betor på. Men jag skriver det här på min fritid, och fritiden är just nu ganska begränsad och ganska trött, så jag struntar i det. Ni får googla själva, och så kan ni tala om för mig sedan.)

Det klagas från en del håll på att vi använder mat till att tillverka biobränslen. Det är bättre att använda det vi odlar till att ta än till att tillverka bränslen, typ. Ja, jo, det är ju i grunden klokt tänkt.

Häromsistens läckte det ut att EU-kommissionen föreslagit att biobränslen inte längre ska få lov att innehålla mer än några få (?) procent som kommer från gröda odlad specifikt för det ändamålet; man ska alltså inte få lov att odla biobränslen istället för mat. Avaaz hängde på och gick ut med att man skulle skriva på för  att mat som behövs till hungriga barn inte istället ska gå till biobränslen, under parollen “Feed kids, not cars”.

Men som sagt var, så enkelt är det inte. Bara för att man inte odlar grödor som ska bli bränslen så betyder det inte att man odlar nyttiga grönsaker på marken istället. På den skånska åkermarken odlar man ofta och gärna sockerbetor. Som blir till onyttigt socker. Och det är faktiskt inte hungriga barn särskilt hjälpta av. (Och efter vad jag förstått så odlas inga skånska sockerbetor ekologiskt. Det innebär att det socker jag köper importeras. Extra fånigt.)

Varför de skånska bönderna odlar socker? Det har jag inte satt mig in i. Men jag gissar på att det är ekonomiskt lönsamt. Och det skulle inte förvåna mig om EU har ett finger med i spelet – EU styr ju ofta vad som är lönsamt inom jordbruket…

Det gläder mig i alla fall att det finns fler som ifrågasätter vettigheten i att odla sockerbetor på vår fina åkermark.

Och ja, jag tycker att biobränslen i huvudsak ska komma från restprodukter och organiskt avfall, inte från specifika grödor, men omständigheter varierar ju.

Avfallskvarnar igen

Mitt inlägg om avfallskvarnar gjorde bland annat att jag blev hänvisad till en frågor-och-svar-sida hos en tillverkare. Där fanns inte mycket relevant utifrån mina funderingar, men däremot hittade jag följande:

Man ska vara försiktig med rengöringsmedel och inte hälla frätande eller kokande vätskor i kvarnen. För att förlänga kvarnens livslängd, sätt på kallvattenkranen när du häller av ex. pastavattnet.

Ursäkta? Montera nåt i vasken som gör att jag inte får hälla kokande vatten i vasken? (Undras om det ens skulle vara OK med vårt varmvatten.)

Jag har också fått några kommentarer på det förra inlägget, bland annat från Joakim:

Tycker att man kan lägga lite andra perspektiv och tankar på ämnet. Tror att alla är överens om att matavfallet är en resurs som måste tas omhand. Finns i princip tre olika metoder med lite olika variationer – avfallskvarn till reningsverk alt tank, kärl-sortering med biltransport och kompostering.

Kompostering är generellt inte ett alternativ för de flesta, särskilt inte i flerfamiljshus.

Kärl-sortering kräver (förutom att det är en ganska ofräsch hantering) en mängd resursinsatser i form av kärlsanering, transporter i stads miljö, ombyggnad av trapphallar, kylda soputrymmen, ökad mängd skadedjur och bekämpningsmedel i närmiljön, potentiella arbetsskador för de som ska dra kärlen etc etc

Avfallskvarnar:

Vattenfrågan måste vara den minst relevanta i detta land, daglig vattenförbrukning för en familj som använder en kvarn är motsvarande en toaspolning vilket torde vara försumbart. Gissar att jag kommer få mothugg här men det torde finnas större miljöpåverkande vinster på andra håll”¦

Att använda avloppsnätet som ett transport medel är i min värld genialiskt, minskar trafik, vägslitage, olycksrisk, buller, trängsel, etc och arbetar 24/7.

Mängden matavfall som kommer till reningsverket ökar självklart om man använder kvarn – det är ju själva ideen och att det sedan måste byggas fler/ större biogas anläggningar det ligger ju i sakens natur om man vill ta hand om denna resurs. Mängden vatten som tillförs systemet är inte ngn stor fråga i sammanhanget, det klarar nätet generellt utan problem. Här och var kan det självklart behövas extra pumpkapacitet om man tillför volymer i nätet men det är inte konstigare än att man behöver bygga ut vägnätet när det får en ökad belastning.

Det finns hyggligt mycket erfarenheter om kvarnar, ex från Surahammars kommun. Där får man förhöjda värden av tungmetaller i snitt 2 dgr / år. Utblandad så klarar restprodukten kraven med råge. Kiss, bajs, mensblod.. spyor och vad som nu räknades upp blir faktiskt till biogas det med.

Rötningen/nedbrytningen under transporten är inte heller det ett problem då rinntiderna i svenska nätet generellt ligger väl under 24 h. Det finns ingen vetenskaplig rapport som påvisar att det skulle förhålla sig på detta sätt (ett antal akvarie experiment är gjorda där man har fått värden efter längre tid men nu är det inte riktigt relevant att jämföra ett stillastående vatten i ett akvarie med ett aktivt avloppsnät).

Om flera använder kvarn så blir mängderna matavfall större och därmed rinntiden kortare och detta minskar mao “risken” för metanbildning. Det andra alternativet på matavfallsinsamling som är realistiskt är kärl-insamling och där är tiden till bearbetning mångdubbelt längre och den som varit i närheten av ett kärl tvivlar nog inte på att det bildas gas i där.

Det finns nog inte en enda lösning/metod som är optimal för alla förutsättningar men om det är rimligt enkelt, ekonomiskt försvarbart, bekvämt och standardhöjande så är det nog troligt att flera ändrar beteende och återvinner och där tror jag att den största återvinningspotentialen finns.

Tills slut: det finns en mängd “sanningar”, synpunkter, gissningar och ovetenskapliga argument mot avfallskvarnar – ta en funderare och tänk efter vart dessa argumenten kan komma ifrån? Finns det verkligen bärighet i dessa debattinlägg eller är de egentligen partsinlagor i ett stort ekonomiskt spel? Vilka är det som kommer att förlora på ett nytt sätt att återvinna och transportera matavfallet?

Det är troligen ingen överraskning för den som har läst hela vägen hit att jag har en avfallskvarn hemma och jag är grymt nöjd!

Mitt svar (finns här):

Jag vill inleda med att säga att mina tankar och argument kommer helt och hållet från mina egna tankar och funderingar. Du verkar antyda att de skulle komma från någon annan? Jag kan säga att i min del av landet är avfallskvarn en ickefråga. Det är ingen här som argumenterar varken för eller emot – det är ingen som pratar om det alls. I alla fall inte som jag hört, och då jobbar jag ändå med miljöfrågor. Däremot dyker det på nätet då och då upp folk som talar om hur fantastiskt det är för miljön. Jag kan ha missuppfattat, men jag tror att det huvudsakligen är folk från Stockholmstrakten. Det brukar vara frälsta människor, som inte kan se några nackdelar utan bara fördelar. För alla. Alla borde ha en avfallskvarn!

Ur mitt perspektiv kan jag bara se nackdelar. Jag tycker det känns som ett föråldrat synsätt. Att argumentera utifrån att det är bättre än deponi (som jag sett som argument) är irrelevant, då deponi faktiskt är förbjudet (även om dispenser väl fortfarande ges ibland). Att argumentera det är bättre än förbränning utgår också från att man annars inte alls skulle sortera ut matavfallet. Visst är det bättre med avfallskvarn än att inte sortera ut matavfallet – men varför jämföra med en ickesorteringslösning?

Jag har lyssnat på folk som arbetar med avlopps- och dagvattenshanetring som pratar om de stora problem man har på grund av att man kopplat ihop avlopp och dagvatten (på den tiden man trodde att resurserna var obegränsade och allt kunde skickas ut i havet) och som jobbar för att man ska dela upp dessa igen, för att komma ner i hanterliga volymer. Dessa personer pratar inte alls om avfallskvarnar; det är min egen slutsats att det knappast gör situationen bättre med ökade volymer, om än små.

Det är ganska tydligt att du argumenterar från ett stadsperspektiv, för att inte säga storstadsperspektiv. (Jag är fascinerad över detta. För storstadsbor är det en självklarhet att det som är relevant i deras vardag ska vara det för alla andra också. Men om jag utgår från min verklighet på motsvarande sätt så anses jag sakna perspektiv.)

Det är sant att kompostering kanske inte funkar för alla, även om man kan kompostera (ha en maskkompost) även när man bor i lägenhet. Men för många är kompost en väldigt användbar och bra lösning. Att då mala ner matavfallet och skicka iväg det med avloppet verkar knappast vettigt.

Vad är det som är ofräscht med kärlsortering? Såvitt jag vet så krävs det inte att kärlet sorteras särskilt ofta här i alla fall (det skulle vara om matavfallspåsarna går sönder, men det brukar de inte göra). Jag vet inte varför du menar att det skulle behövas kylda soprum eller varför skadedjursproblemen skulle öka. Transporter i stadsmiljö blir det väl rimligen bara om man bor i stadsmiljö? Och hos oss hämtar sopbilen (som kommer varannan vecka – och varje på sommaren, tror jag) innehållet i både den vanliga soptunnan och matavfallstunna vid samma tillfälle (töms i olika fack i sopbilen), så några extra transporter är det inte fråga om.

Vad gäller spridningen av rötat slam så är det en evigt pågående debatt, huruvida det faktiskt är lämpligt att sprida rötslam från reningsverk på åkrar där vi ska odla mat. Då tycker jag det är klart bättre att kunna skilja på det redan från början, så att det kontaminerade avloppsslammet faktiskt kan sprida på separata områden.

Men visst, i vissa storstadsmiljöer kanske det kan vara en hyffsat okej lösning, trots tveksamheter på en hel del områden. Då måste man samtidigt komma ihåg att det rör sig om en speciallösning, relevant för just de förhållandena. För väldigt många andra, i andra delar av vårt land, håller inga av dina argument.

Min slutsats är att det kanske kan vara vettigt i trånga stadsmiljöer, där brist på yta för sortering och hantering samt mycket trafik kan vara rimliga argument. Men för alla oss andra uppfattar jag det fortfarande som något huvudsakligen negativt. Extra spännande är att argumenten man träffar på mycket verkar handla om att det är bättre än det som är sämre (till exempel att bränna matavfallet), samt om att det är viktigt för att producera biogas. Att det är viktigt att producera biogas håller jag ju självklart med om – men det förutsätter ju inte avfallskvarn! Vi jobbar hårt på att öka biogasproduktionen i Skåne, men avfallskvarnar har jag aldrig aldrig hört nämnas i de diskussionerna.

Varför skulle avfallskvarnar vara bra för miljön?

Avfallskvarnar nämns då och då som något bra för miljön. Jag fattar det inte alls. Varför ska man mala ner matavfallet och spola bort det med avloppet?

Matavfallet är en viktig resurs, som kan användas till att producera biogas och gödning eller komposteras till jord.

Om man istället spolar iväg det med avloppet, så

  • slösar man bort ett fint livsmedel (dricksvatten) – som även i vårt förhållandevis vattenrika land kostar pengar att ordna – på att spola ut saker i avloppet, fast man inte alls skulle behöva.
  • kommer avloppsvattnet att bli näringsrikare, vilket innebär mer näringsämnen att ta hand om på reningsverket.
  • kommer det att totalt att bli större volymer att ta hand om på reningsverket och man behöver dimensionera avloppsrören/kloaksystemen för större volymer och annan karaktär på avlopp.
  • blir det svårare att skilja ut matavfallet för att kunna framställa biogas (och även när man avskiljt matavfallssörjan så kommer problemen med mer näring i avloppsvattnet och totalt mer avloppsvatten att kvarstå), och restprodukten efter biogasframställning kan inte användas som gödning på åkrarna lika lätt (den problematik man har med reningsverksslam förs nu över även på matavfallsdelen, alltså halter av diverse tungmetaller bland annat).

Dessutom strider det ju mot de principer som reningsverken lär ut om vad som ska hamna i toaletten. (Ja, toaletten och kökshon går till samma avlopp, om du inte har en väldigt gammal avloppslösning där BDT (Bad, dusch och tvätt) går till ett eget avlopp; men då har du enskilt avlopp och ska absolut inte ha avloppskvarn, för då hamnar ju allt matavfall i trekammarbrunnen.) I toaletten spolar man ner kiss och bajs. (Och så toapapper och mensblod. Och spyor. Men det är väl typ allt.) Självklart ska man då inte spola ner en massa matavfall!

Sammantaget alltså: Det kostar mer och förstör mer resurser.

I dessa tider när man försöker skilja ut dagvattnet från avloppsvattnet efter att i många år ha kört ihop dem i samma system, så känns avfallskvarnar som en fullkomligt bisarr och bakåtsträvande lösning.

Däremot har jag fortfarande inte fattat vad det är som skulle vara så bra med avfallskvarnar. Kan nån förklara för mig?

Om miljöbilar – svar på en kommentar

Jag fick en kommentar på inlägget om bilar och lån, från en Daniel:

Att köpa nyare dyra bilar är miljövidrigt när det finns så många gamla fullt fungerande bilar som skrotas i onödan.

Hade du varit rationell i ditt “miljötänk” så hade du köpt en gammal billig bil (högst 4000 kronor) samt en cykel istället, samt anpassat ditt liv till att klara dig utan bil i allt annat än undantagsfall. Du hade då under ditt resterande livs samlade transporter förbrukat en bråkdel av de naturresurser som går till spillo när en ny bil tillverkas och en gammal omodern, men fullt fungerande bil, skrotas.

Och jag tycker det här är så pass viktigt, att jag lägger mitt svar på kommentaren här:

Nej, att köra gamla bilar är inte det rationella ur miljöhänseende. De drar mer bränsle, släpper ut större mängder av miljö- och hälsofarliga ämnen och kan inte köras på förnybara bränslen.

Dessutom finns det fler aspekter än bara utsläppen av just vår bil. Jag vill se en övergång till mer produktion och användning av biogas. Biogasen är ett förnybart bränsle, som till stor del kan tillverkas av till exempel av restprodukter från lantbruket och andra typer av organiskt avfall. Produktionen innebär dessutom minskade utsläpp av metan: genom att låta det organiska avfallet rötas under kontrollerade former så tar man tillvara metanet och använder som energikälla (biogas), istället för att släppa ut släppa ut metanet i atmosfären (metan är ju en värre växthusgas än koldioxid). Det pågår dessutom försöksverksamhet där man tar till vara tång till biogasrötning – på det sättet får man bort lite näring ur det övergödda havet.

Men för att biogasproduktionen ska ta fart så behövs det avsättning för den producerade biogasen. Och då behövs det folk som har gasbilar. Det är det bekanta hönan och ägget-fenomenet: något måste komma först, bilen eller gasen. Någon måste våga börja, typ.

Och om vi ska kunna få en fossilbränslefri fordonsflotta till 2030 (eller hur det nu är regeringens mål är formulerat – jag minns inte på rak arm) så kan vi inte vänta och först köra slut på alla gamla bilar. Om alla som bryr sig om miljön låter bli att köpa bil, och alla som skiter i miljön fortsätter köpa törstiga bensinbilar, så drivs inte utvecklingen framåt. (Samma resonemang tror jag jag utvecklat vad gäller kläder – om alla som bryr sig om miljön köper second hand så blir det ju ingen som köper ekobomull, och då finns det ingen marknad för det.)

Vad gäller att skaffa en cykel och anpassa mitt liv till att klara mig utan bil: Tja, jag är inte en miljöfanatiker. Jag gör andra avvägningar i mitt liv också. Jag (vi) har valt att bo på ett ställe där vi trivs och mår bra. Och för att vi ska kunna ha ett hyfsat drägligt liv här, utan att all tid ska försvinna till att förflytta barnen till och från skola och dagis, så har vi valt att använda bilen till det. Liksom till att få hem saker till husrenoveringen. Så nej, vi har inte valt den extrema variant som innebär ingen bilkörning. På morgonen skjutsar vi barnen till skola och dagis kör vi in till centralorten, ställer bilen och tar tåget till våra jobb.

Jag vill också gärna hänvisa till det här inlägget: http://www.sanneskriver.se/2011/05/27/extremism-igen/

Folks matavfall och vad de gör med det

Det klagas ju en massa på att kommunen börjat samla in matavfall här – det skrivs i tidningarna och demonstreras och klagas.

Ett argument emot som jag sett flera gånger lyder ungefär så här:

Vi har inget matavfall. Vi slänger inget mat, och skulle det någon gång bli något som behöver slängas så ger vi det till hunden.

Jag tycker synd om de hundarna. Visserligen har jag jag aldrig haft hund, men gillar hundar verkligen potatisskal, hushållspapper, äggskal, kaffesump och äppelskruttar?

Nu ska vårt matavfall äntligen bli till biogas!

I ett antal år – nästan ända sedan vi flyttade hit – har vi haft varmkompost för vårt matavfall. Men nu, äntligen, ska kommunen börja samla in vårt matavfall. Det insamlade ska rötas till biogas – det vill säga bilbränsle :-) – och rötresten blir jordförbättringsmedel.

Alltså: istället för att matavfallet står och bildar klimatfarlig metangas bakom uthuset (och bildar trevlig kompost till vårt trädgårdsland) så ska metangasen bildas under kontrollerade former och tas tillvara.

Vinster:

  • Förnybart drivmedel
  • Minskad klimatpåverkan
  • Resurshushållning
  • Kompost till någon annan

Förluster:

  • Kompostjorden vi missar
  • Ny kostnad, eftersom vi ju tidigare inte alls lämnat iväg matavfallet men nu får betala en extra soptunna plus en avgift per kg matavfall.

Totalt: absolut en rejäl vinst! :-)

(Än så länge är det lite oklart vad som kommer att hända med vår rostfria hink. Men vi kommer säkert att fortsätta lägga saker i komposten ibland…)

Betala mer och gör ditt eget bilbränsle

Sedan ett antal år tillbaka – nästan hela tiden vi bott här – har vi haft varmkompost. (Vi har de tillstånd som behövs och så.) Vi komposterar alltså i princip allt matavfall: fruktskal, grönsaksrense, köttben, matrester. Det blir en hel del. Vi har en specialköpt snygg rostfri hink med lock i köket för matavfallet. (Dessutom har vi vanlig trädgårdskompost.)

Komposten ger bra näring till trädgårdslandet. Som en bonus får vi mindre att lägga i soptunnan, och eftersom sophämtningsavgiften delvis baseras på antal kg sopor som hämtas hos oss så blir det förstås billigare för oss. (Sopavgiften har också en fast del.)

Men från början av april ändras detta. Kommunen börjar samla in matavfall. För matavfallet får man också betala dels en fast avgift, dels en avgift per kg. Den rörliga delen, kostnaden per kg, är lägre än för de vanliga soporna. Det ska stimulera till utsortering av matavfall. Alltså, högre fast taxa totalt, men samtidigt lägre taxa per kg för delar av soporna.

För dem som inte alls sorterat ut matavfallet innan, alltså.

För oss innebär det förstås höjning på båda områdena. Vi får ju betala för hämtning av sopor som tidigare varit gratis för oss eftersom vi själva tagit hand om dem.

Det är förstås surt.

Är jag då upprörd?

Nej.

Självklart är det bra att de samlar in matavfallet.

När vi komposterar läcker det förstås metan. Biogas. Det är sånt vår bil drivs på. Metan är också en mycket effektiv växthusgas. Tjugo gånger värre än koldioxid. Från komposten läcker det rakt ut i luften.

Nu när de samlar in matavfallet kommer det istället att rötas. Biogasen tas omhand. Istället för att läcka ut och ställa till skada kan gasen användas som fordonsbränsle. Till exempel till vår bil. Det är självklart jättebra. En fantastisk miljöåtgärd :-)

Att låna pengar eller låna framtid

Förra sommaren bytte vi bil, till en gasbil.

Det är en ganska ny, och ganska dyr bil. Och vi tog lån för att ha råd.

Egentligen bär det mig emot. Jag gillar inte att ta lån till en pryl som hela tiden tappar i värde och som alltså kommer att vara mindre värd när vi väl har betalt den. Jag gillar inte heller att det innebär att vi i praktiken inte helt och hållet äger den.

Men jag tycker sämre om alternativet. Alternativet är att ha en billigare, mindre miljövettig bil. Då lånar vi från framtiden. Kostnaderna i form av sämre klimat får både vi och våra barn och en massa andra människor och andra djur, växter och andra organismer betala tillbaka.

Låna pengar, som går att betala tillbaka, eller låna klimat, arter och fungerande ekosystem, som med största sannolikhet inte går att betala tillbaka?

Det valet är lätt.

Greenwashnominering för gasnät

Jag har tidigare skrivit att jag tycker att det är bra och viktigt att gasnätet byggs ut, eftersom det behövs för att fler ska kunna använda biogasen. Nyss har dessutom Klimatsamverkan Skåne publicerat en debattartikel där man bland annat säger att “ett utbyggt gasnät skapar förutsättningar för en bra miljö“.

Nu är Maud Olofsson Greenwash-nominerad för att “regeringen gett sitt godkännande för att det svenska nätet för fossil gas skulle utvidgas då det tyska energibolaget E.ON fått tillstånd att bygga och driva en fossilgasledning genom södra Sverige“. Inte för att jag tycker att regeringen är särskilt bra på det här med miljö, men det här är ju något som kan användas på ett myckt bra sätt. Det motiverar definitivt inte ett greenwashingpris.

Biogasnät

Nu blir jag förbryllad.

Anders Wijkman, tillsammans med Naturskyddsföreningen m.fl., har skrivit en debattartikel där de kritiserar att regeringen gett Eon tillstånd att bygga ut gasnätet. Bland annat hänvisar man för argument till Energimyndighetens föreslagna biogasstrategi.

Denna biogasstrategi har fått hård kritik från flera håll, inte minst i Skåne (läs till exempel Länsstyrelsens yttrande). Många viktiga aktörer på marknaden delar inte alls Energimyndighetens uppfattning. I Skåne är målet en produktion på 3 TWh år 2020, vilket är möjligt att nå.

Men det som ofta ses som en flaskhals är just utbyggnaden av gasnätet. Och både biogas och fossilgas/naturgas transporteras i samma gasnät, tillsammans. En utbyggnad av gasnätet gynnar alltså biogasen, och är just vad många aktörer i Skåne efterfrågar.

Anders Wijkman brukar säga kloka saker, men den här gången delar jag inte hans uppfattning. Jag tror att det trots allt är bra att Eon fått tillståndet. Nu är det förstås upp till dem att bevisa att de kan använda det klokt.

Vad Eon skriver själva i frågan.