Tag Archives: kreativitet

Den kreativa konflikten

Som sagt var, en batikad tröja blev det idag. Rosa. (Det fanns blå och rosa batikfärg hemma – de övriga har gått åt  och han valde rosa.) Knyt- och sybatik.

Det är roligt att batika. Ja, jag gillar den sortens pyssel. Jag gillar att vara kreativ. Jag gillar att göra konkreta saker, tillverka, skapa – både praktiska och vackra saker. Och det vil jag föra vidare. Både känslan av att göra och kunskapen om hur man gör. Och en massa saker kopplat till det.

Men.

Det innebär en tröja till. I det här fallet – och det blir ju totalt fler tillfällen. En tröja till som han egentligen inte alls behöver. Och utöver det färg, fixermedel, salt, energi och tvättmedel. Samt vatten. Och snöre.

Slöseri. Totalt onödigt.

*ruskigt dåligt samvete*

För övrigt så är det säkert resurssnålare med bröd bakat i bageriet också.

Ära den som äras bör

Man ska inte bara gnälla på dem som gör dåligt, man ska också lyfta fram det som är bra.

Så: heja Panduro! (I samarbete med Bonnier/Homeenter.)

Häromdagen hittade jag en lapp hos dem om att den som är över 6 år kan gå med i deras “Skaparklubben junior”, en sorts prenumeration på pysselsaker.

Blandade färger. Inget överdrivet gulligull. Inte ett enda ord om vilket kön de skapande juniorerna förväntas ha. De använder faktiskt inte det mer känslomässigt färgade ordet “pyssel” utan skriver om “skapa” och “kreativitet”.

Härligt! För självklart kan alla barn vilja skapa.

Om jag inte vore en sån jävla snåljåp till mamma, som både vill spara på pengar och jordens resurser, så skulle jag teckna en prenumeration bums till mina kids.

_______________________

För den som vill ha alternativ på barntidningsfronten, så vill jag tipsa om tidningen Tivoli med vänner. Vi har dock nyss tecknat prenumeration och inte hunnit få första numret, så än kan jag inte recensera.

Just ja, det blev en solhatt

En solhatt sydd av tyger ur min mammas gömmor.

Jag blev nöjd.

Mottagaren (sjuåringen) blev nöjd.

(Och lite av jordens resurser sparades jämfört med om jag hade köpt en ny åt honom.)

Hemgjort smuts räddar dagen

Vi har fått hem minstingen igen. Han är för frisk för att vara kvar på sjukhuset. Frisk nog att äta mat, och frisk nog att ha fått tillbaka sitt jäkla 2½-årshumör ;-)

På väg till bilen när vi skulle hem gick vi förbi ett gatukök. Han ville ha en korv med bröd. Och det känns så bra att han vill äta, och man vill så gärna uppmuntra ätandet i sig, att det känns värt det, även om han bara åt två tuggor.

Hemma har han blivit tvärilsk över småsaker, som krävt stor kreativitet att avstyra. Han ville inte tvätta händerna före maten (vilket känns extra angeläget när han precis varit magsjuk och legat inlagd och därefter lekt en lång stund på en lekplats. Så han blev fruktansvärt ilsk och rusade ut och stod där ute i blåsten en lång stund, för han ville vara smutsig. Det jag lyckades avstyra det med var att smutsa ner hans händer igen – med det som fanns lätt tillhands framme i köket: rapsolja och rågmjöl. Med rejält solkiga händer kunde han sedan glad i hågen gå och sätta sig och äta med god aptit.

Nån timme senare ville han absolut inte bli av med det ännu ganska lösa bajs som baken då var full av. Han skrek och slogs och hade sig när pappa försökte duscha honom – han skulle ha kvar bajset! (Och nej, det är inte första gången – den striden har vi haft många gånger – men det här var en av de värre.) Men så slogs jag av att fortsätta på samma tema och föreslog att jag skulle blanda till lite nytt bajs i en bytta åt honom, som han kunde gegga med. Och det gick hem, han lugnade ner sig. När jag väl hade blandat gegg av – återigen – rapsolja och rågmjöl, samt dessutom kakao och couscous, till en brun sörja, så hade intresset för bajset falnat.

Nå. Det är skönt att ha honom tillbaka i “rätt” skick :-) Nu känner jag igen honom.