Tag Archives: natur

Himlar

Vi bor på landet. Och bor man på landet antas man också bo nära naturen. Det gör inte vi. I alla fall inte naturen (TM).

Omkring oss har vi fullåkerslandskapet. Stora åkrar med potatis, sockerbetor och spannmål – eller för den delen bar jord delar av året. Insprängt i detta finns trädgårdar, vägkanter och en och annan åkerholme och liknande. Inte mycket till natur, om man med natur menar skogar, sjöar och artrika betesmarker. Dessutom är det slätt. Inte platt, utan en stundtals ganska böljande slätt, men ändå.

Men även om vi inte har den grönskande skogiga naturen, så har vi naturkrafterna. Slätten ihop med den begränsade mängden saker som skymmer sikten – saker som hus och träd och annat – gör att vi har fri sikt. Ovanför oss och omkring oss har vi den fria himlen och det skådespel den bjuder på.

Jag njuter av himlen, av att få följa naturens krafter. Märkliga molnformationer, tusen nyanser av vitt och blått och grått – och morgon och kväll ännu fler färger. Luddiga kanter, skarpa konturer. Lösryckta tussar, kraftfulla fronter, regn på avstånd. Det är mäktiga föreställningar, aldrig upprepningar, alltid förnyelse, aldrig tråkigt.

När jag kör bil här i trakten så funderar jag nästan alltid över om jag kan stanna någonstans för att ta bilder på skådespelet. Fast det blir ju aldrig, för det finns nästan inga bra ställen att stanna. Och jag funderar ofta på om det finns någon liten kamera man kan sätta utanpå bilen för att fånga lite av allt det vackra utan att stanna. Men i praktiken blir det ändå oändligt många bilder tagna i kanten av vår egen tomt. Och då försöker jag ändå begränsa mig.

Däruppe i himlen glider även gladan, och lärkorna drillar. Trots att det liksom inte riktigt kvalar in som natur.

Sammetsmattor i ljusgrönt

Jag njuter av omgivningen nu. På fälten runt vårt hus har säden börjat gå upp i ax. Jag älskar när säden först börjar gro och de svarta fälten börjar skifta svagt i grönt. Men när det sedan tagit fart och växer så är det mest bara tråkigt grovt mörkgrönt gräs under en ganska lång tid. Tills nu. På bara några dagar sker ett omslag, när axen börjar titta fram. Kornets ax sticker fram med sina långa strån och bildar en ljus lätt gulaktigt grön sammetsmatta. Och rågfältet antar en mer blågrön nyans med inslag av grått, medan rågens lite stickigare strån dessutom får en anstrykning av rosa.

Det är magnifikt i sin rena enkelhet.

Hemma i trädgården blommar syrenerna rent överdådigt (även om en del börjar vissna nu). Pionerna har börjat slå ut och trädpionen blommar för första gången. Bland det höga gräset, där krokusarna tittade upp i mars, blommar nu kattfot och prästkragar, och backsippan har fått sina vackra fröställningar. Tulpanerna sjunger på sista refrängen och gullvivorna har blommat färdigt för i år.

Snart fars dag

Och i tidningen kan man läsa märkliga annonser som går ut på att far inte behöver några kalsonger, men att han däremot verkligen behöver någon sorts hydra sensitive after shave balm.

Det är märkligt att man kan ha så totalt olika uppfattning om vad man verkligen behöver. Men jag antar att man kan använda den där balmen både som kläder och mat…?

Själv brukar jag inte köpa så mycket alls till far på fars dag. Den här gången har jag köpt en björk. För träd anser jag vara något vi alla verkligen behöver.

Naturligt är ett skitkasst argument

I många sammanhang används argumentet “det är naturligt”. Till exempel när det handlar om könsroller. Det är “naturligt” – enligt vissa debattörer – att kvinnor tar mer ansvar för barnen, att pojkar leker vissa lekar och flickor andra, att pojkar är bråkigare eller att pappor jobbar mer.

De som uttalar sig har ofta inga seriösa studier att hänvisa till, utan argumentet “det fattar väl alla”/”det kan ju vem som helst se att det är s唝.

Som biolog med samhällsintresse tycker jag det är väldigt intressant att “naturligt” över huvud taget anses vara ett relevant argument. Självklart tycker jag att det är intresssant, ur ett forskningsmässigt hänseende, vad som är naturligt. Ungefär som att evolution är jättespännande, och livets uppkomst, och taxonomi. Men på vilket sätt är det relevant för hur vi ska leva?

Det är naturligt att en stor del av människans barn dör redan som spädbarn.

Det är naturligt att många människor dör av influensaepidemier och andra sjukdomar.

Det är naturligt att sämre rustade människor – de som ser sämre, hör sämre, har diverse fysiska skavanker av större eller mindre slag – överlever i lägre grad och också i mindre utsträckning lyckas sätta barn till världen. Och att de på det hela taget får sämre livskvalitet, sämre möjligheter.

Det är naturligt att en hel del människor inte lyckas få barn.

Det är naturligt med otrohet – för att sprida sina chanser.

Det är naturligt med mobbing och utstötning.

Det är naturligt att det slår slint hos en del människor så att de mördar eller våldtar.

Det är naturligt att den som lever osunt och tar risker dör i förtid.

Det är naturligt att den som är bäst anpassad klarar sig bäst i det långa loppet.

Själva poängen med en civilisation, med ett samhälle, är att sätta “det naturliga” ur spel. Att inte låta de bäst anpassade alltid vinna och resten slås ut, utan hjälpas åt. Både hjälpa dem som har sämre odds från början och dem som gör dumheter men ångrar sig. (Ja, på något plan är det förstås att betrakta som evolutionärt stabil strategi – på vissa plan finns det förstås något att vinna på det.)

Det är inte naturligt att rädda cancersjuka och hjälpa dem som har fertilitetsproblem att få barn. I det långa loppet är det inte alls gynnsamt för människan som art.

Men vi gör det ändå. För poängen med att leva i en civilisation är inte att leva naturligt, utan att leva som vi vill. Vi har möjligheten att välja, att gemensamt bestämma hur vi VILL leva. De stora möjligheterna att välja är väl för övrigt det som tydligast skiljer oss från andra djur – det som gör oss till människor? Möjligheten att välja och möjligheten att styra i den riktning vi vill.

Och moral är ju för övrigt också frånvaro av naturlighet. Det finns olika moraler i olika samhällen och system, men gemensamt för dem alla är att de på något vis dikterar hur vi ska göra istället för att göra det som är naturligt. Moral, lagar och liknande är saker vi kommit fram till – själva eller gemensamt – att leva efter för att vi inte gillar det som är det “naturliga”.

Det är för övrigt inte heller naturligt att sitta uppkopplad mot internet stora delar av dygnet, lyssna på musik, skaffa nya kläder en gång i halvåret eller vara vaken när det blivit mörkt. Som om det skulle hindra någon… Och det är inte naturligt att raka bort armhålshår. Men de som använder “naturligt” som ett argument när det gäller könsroller tycks väldigt ofta tycka att det är något dåligt att vara naturlig när det kommer till hårväxt.

Natur är frånvaro av mänsklig påverkan. Så fort människan styr så blir det frågan om kultur – odling. Påverkat av våra val och vår styrning.

Naturligt är ett skitkasst argument till allt som har med människans sociala sammanhang att göra. Det enda som betyder något i de sammanhangen är hur vi väljer att ha det, och vad vi faktiskt gör.

Rökning, fimpar och nedskräpning

De allra flesta människor vet att man inte ska slänga skräp omkring sig “i naturen”. Och då naturen i vid bemärkelse – snarast avses det offentliga rummet, eller utomhuset. Man ska helt enkelt inte skräpa ner. Inte slänga tidningar, muggar, flaskor eller vad det nu kan tänkas vara på marken.

I princip alla vet detta. Och de flesta, om än inte alla, följer detta.

Men en sorts skräp verkar av någon anledning vara mer accepterat att slänga, just där man råkar befinna sig. Åtminstone just av dem som använt skräpet.

Ja. Rökare. Fimpar.

Väldigt många rökare verkar tycka att det är helt OK att bara släppa fimpen (eller den nästan orökta cigaretten, om de av någon anledning måste sluta när de nyss börjat – till exempel för att tåget kommer) precis där de står. De försöker inte dölja det. Och ibland bryr de sig inte ens om att släcka cigaretten ordentligt. På en del ställen där folk frekvent står och röker bildas det efterhand drivor. Och det absolut vanligaste skräpet man hittar i sanden på stranden – nästan garanterat vid varje strandutflykt – är fimpar.

Hur tänker dessa rökare? Vem tror de ska städa upp? Eller tror de att fimparna snällt bryts ner efter några dagar eller en vecka? Det gör de inte. Dessutom innehåller de kadmium.

(Självklart inser jag att inte alla rökare gör så här. Det finns alltid undantag.)

Mer om rökning.

Vi ser mycket natur- och vetenskapsprogram på tv i den här familjen

Det går ofta på en bra tid – vid åtta på kvällen – när barnen är vakna men ganska trötta.

Alla i familjen tycker det är intressant. Sjuåringen läser själv textremsan om det är på engelska, och treåringen tycker det är tillräckligt intressant som det är utan att förstå allt.

Dessutom är det harmlöst, inte läskigt (i alla fall för det allra mesta) – eller så är det läskigt på sätt som inte riktigt framgår för den som är minst.