Slask. Regn. Dimma.
Världen bortanför finns liksom inte idag. Eller syns i alla fall inte. Intighet.
Jag kör nåt liknande stuk. Snor. Rinnande ögon. iRnnande näsa. Nästäppa. Allmän hängighet och ontighet.
Jag gör det enda jag pallar: hänger med en tekopp framför datorn. Och snyter mig.
– Varför lägger ni så mycket energi på det här låtsasproblemet? Det finns massor med riktiga miljöproblem att ägna sig åt?
Tja, för det första anser jag att det här ÄR ett riktigt problem. Det finns absolut många allvarliga miljöproblem, men klimatfrågan är en av de värsta – förmodligen det värsta, eftersom ett förändrat klimat dessutom förvärrar och försvårar problemen på många andra miljöområden, utöver att klimatförändringarna är riktigt allvarliga i sig själva.
Men det betyder inte att jag struntar i alla andra miljöproblem. Jag försöker göra det som är miljömässigt vettigt ur ett antal olika aspekter, och det är långtifrån alltid som det handlar om klimatet. Och ja, ibland finns det målkonflikter – ibland är ett val bra för en miljöaspekt och dålig för en annan.
Men på det stora hela är det väldigt ofta så att det som minskar vår klimatpåverkan eller minskar utsläppen av klimatpåverkande gaser också är bra ur andra miljöhänseenden. Över huvud taget är vår överdrivna konsumtion, vårt slit- och slängsamhälle, med billiga, dåliga produkter som vi framställer utan att ta hänsyn till miljön, och som vi inte är rädda om och som inte tål mycket och som vi inte lagar och som sedan slängs, orsaken till många andra miljöproblem. Minskad konsumtion, omställning av samhället, nya referenser när det kommer till framgång (mindre tankar på tillväxt) vore bra för miljön på många sätt. Förmodligen skulle väldigt många människor dessutom må bra av det, både fysiskt och psykiskt.
Så om vi nu för ett ögonblick föreställer oss att det skulle visa sig någon gång i framtiden att vi hade fel, att klimatet inte ändrades så mycket eller att det inte berodde på människan, skulle då någon skada vara skedd för att vi ställde om samhället? Nej. Samhället skulle förstås se annorlunda ut mot idag, men inte sämre.
Inte för att jag tror att det kommer att vara så. Men att oroa sig för att vi ska ha gjort omställningen i onödan, när den kan ha så många positiva effekter, känns rätt barockt.
– Men alltså, Världsbankens rapport är ju bara en prognos, en beskrivning av hur det eventuellt kan bli. Ingen vet ju säkert hur det blir.
Absolut, självklart är det så. När det gäller framtiden finns det förstås bara sånt: beräkningar, kalkyler, prognoser, scenarion. Självklart är de osäkra. I många fall skiljer de sig ganska kraftigt åt. Det är ganska logiskt att det är så: det är många olika faktorer man ska räkna på (bara en sådan bit som att vi inte alls vet hur stora utsläppen kommer att vara påverkar ju rätt mycket). I många fall finns det återkopplingar, som gör att en faktor påverkar en annan, på väldigt komplicerade sätt. Och i många fall går det inte riktigt att veta hur naturen reagerar – det enda fullskaleexperiment som gjorts är ju just det pågående… Därför spretar alltså scenariona. Även de scenarion som kommer från samma forskare – för man laborerar med att öka och minska de olika parametrarna i sina beräkningar. Man kan möjligen tala om hur stor sannolikhet det är för det ena eller det andra.
Men trots detta, så kan man sammanfatta med att de allra flesta forskarna inom området är överens: stora förändringar i klimatet är att vänta. Det som skiljer sig åt är snarast prognoserna (och min gissning är att forskarna i huvudsak inte ser detta som något konstigt alls, alltså inte som ett argument för att de andra skulle ha fel).
Och hittills så har det tyvärr stämt, om man ser det som helhet. Eller, i stor utsträckning är det värstascenariona som stämt. Vilket ju knappast talar för att forskarna som helhet skulle ha fel.
Men ja, det ÄR bara prognoser. En sorts väldigt kvalificerade gissningar. (Vilket nog en del mer filosofiskt och vetenskapsinriktade skulle hävda gäller för ALL forskning :-)) Samtidigt så är prognoser allt vi kommer att få, fram tills dess att vi har facit. Och då är det ju redan försent att göra något. Det är nu åtgärderna behövs, och då måste vi utgå från prognoserna.
Framför allt behövs prognoserna för att få folk att förstå vad klimatförändringarna konkret kan innebära. För att visa att det här faktiskt är allvarliga saker.
Däremot gör det ingen större skillnad för åtgärderna vilken av prognoserna som stämmer. Det är samma åtgärder som behöver genomföras för att begränsa klimatpåverkan. Utsläppen av klimatpåverkande gaser behöver minskas så mycket som möjligt så fort som möjligt. (Däremot påverkar det förstås vilka klimatanpassningsåtgärder som behövs.)
För det är inte syftet med det här uppropet. Det finns hur många ställen (webbsidor, broschyrer och andra informationskanaler) som helst som förmedlar detta, både som listor och på andra sätt. Många med engagemang för miljön gör redan många av dessa sakerna. Andra gör dem inte – fö att det av olika skäl är för svårt rent praktiskt, där de bor eller på annat vis. Och en del känner att det inte tjänar något till att försöka med småsaker när andra (inklusive många politiker) skiter i det.
Men som sagt var, listorna över vad var och en kan och bör göra finns på andra ställen. Syftet med Föräldravrålet är inte att informera allmänheten om vad allmänheten kan göra, utan att informera politiker och liknande om att många vill att de ska prioritera annorlunda, och därmed är också ett steg att få så många som möjligt av ”allmänheten” som sympatiserar med detta, att hitta Föräldravrålet och skriva på.
Därför fokuserar listan under 10 saker du kan göra på hur man kan hjälpa till att sprida uppropet
En av de saker jag funderar på kring framtiden – ja, alltså några decennier bort – är det här med mediciner.
Det finns förstås flera delar i det:
Men det är inte dessa aspekter jag just nu går och funderar på. Utan jag undrar vad som händer när det faktiskt börjar bli ont om olja. Ifall det faktiskt blir så att energi måste ransoneras. Ifall olja blir en bristvara, även som råvara på områden där det faktiskt behövs, om vi ska kunna hålla en standard där människor generellt lever länge, även med allvarliga sjukdomar. Ifall vi faktiskt måste prioritera matproduktion och inte har råd (med alla aspekter av ”råd” invägda) att producera medicin.
Det tycker jag är en läskig tanke.
Jag har diabetes i släkten. Jag har vid något tillfälle fått uppmätt något för högt glukosvärde.
Och om det skulle bli så att jag utvecklar diabetes – imorgon eller om tio eller tjugo år – så är det ju sin sak om det finns relevant medicin och behandling att få. Men om det inte gör det?
Tankar om framtida klimat- och miljöförutsättningar ger onekligen nya skäl att sköta sin hälsa. Och ändå, diabetes är i alla fall något jag i viss mån kan påverka. Det finns många människor som lever med sjukdomar som de inte på något vis orsakat eller påverkat själva, och som är helt beroende av medicin för sin överlevnad.
För deras skulle hoppas jag att dessa mörka tankar inte besannas. Men samtidigt tror jag det är viktiga tankar. De ger perspektiv på vad som behöver prioriteras. Vi behöver se till att vi inte försätts i en sådan situation – och det kan vi påverka.
Varför ska vi lasta över det här på politikerna? Vi måste ta vårt eget ansvar och göra rätt i våra egna liv – äta mindre kött, sluta köra bil och resa till Thailand.
Det är en typ av diskussioner som uppstår kopplat till Föräldravrålet.
Och ja, självklart måste vi göra vad vi kan själva också. Min gissning är att allas om varit med och startat Föräldravrålet gör det. Jag gör det i alla fall, utan att bli extrem.
Men vi kan inte åstadkomma all förändring själva. Grundläggande strukturer och förutsättningar, som har stor påverkan på klimatet, styrs av politik, av demokratiska beslut. Och där behövs en långsiktighet som vi inte kan åstadkomma som enskilda konsumenter. Dessutom påverkar dessa strukturer hur lätt eller svårt det är att göra ”rätt” själv, och därmed hur många som faktiskt gör det.
Men det är ju samtidigt intressant att stöta på detta argument – för det är betydligt vanligare att folk säger motsatsen: Det där kan inte vi lösa, det måste politikerna göra.
Sanningen är ju förstås att båda delarna är nödvändiga.
Handelsministern är beredd till ”fullskaligt krig” för snuset.
Anders Borg är beredd att prata hur många timmar som helst för bankregler.
Men ingen tar strid för klimatet? Den stora ekologiska krisen, vår tids ödesfråga, som kräver helt nya lösningar, en omställning av vårt samhälle?
När det är krig tillsätter man samlingsregeringar. Samarbetar över parti- och blockgränser. Fokuserar på det akuta, på att lösa de problem som måste lösas, tillsammans.
Klimatproblemen, om de får fortskrida och eskalera, kan mycket väl ge problem som till storlek och karaktär kan jämställas med krig: flyktingar, brist på mat och vatten, behov av god sammanhållning för att inte kaos ska uppstå. Men till skillnad från en krigssituation så behövs den politiska samlingen redan nu. Innan problemen blivit akuta. Väntar vi tills vi har den akuta situationen så är det för sent att göra något åt den.
Det är nu vi behöver politisk samling. Det är nu vi behöver ha modiga politiker som prioriterar klimatet högst av allt, som vågar samarbeta på nya sätt och som vågar se längre än till nästa val.
Det är därför vi behöver Föräldravrålet. Föräldravrålet talar om för politiker och andra att vi vill att ni ska prioritera detta. Ni har vårt mandat.
Ge dom vad dom vill ha!
Utropet kommer från MediaMarkts julreklam, som syns på diverse reklampelare, webbsidor, m.m.
Det är ett ansvarslöst uttalande. Men ganska talande för den tid vi lever i. Inget unikt för MediaMarkt – de är bara lite tydligare än många andra.
Alla vettiga föräldrar vet att det inte är vettigt att ”ge dom vad dom vill ha”. (Självklart är det inte bara föräldrar som har den vetskapen.) Det är curling. Det är att skämma bort. Det kostar massor i både pengar och resurser räknat. Och dessutom gör det inte barnen (eller någon annan mottagare) lyckligare; möjligen tvärtom.
”Ge dom vad dom behöver!” är en rimligare uppmaning. Mindre skadlig, både för mottagaren och för resten av världen.
När får vi se annonskampanjer av det slaget?