Tag Archives: skafferi

Med ljus försvinner ursäkter för att inte göra tråkiga saker

Idag har elektrikern varit här och fixat så att vi fått tillbaka el och belysning i hallen (där vi varit utan ett par veckor) och i skafferiet (där vi varit utan sedan vi gjorde vid badrummet, det vill säga drygt två år).

Det innebär att man kan se något i skafferiet även när det blivit kväll.

Alltså har jag sorterat tomma glasburkar ikväll.

Skafferiet färdigmålat och inflyttning påbörjad

Man skulle kunna tänka sig att det inte skulle göra nån direkt skillnad. Det är ju husets minsta kyffe, och nästan allting därinne täcks normalt av hyllor och saker. Men det gör enorm skillnad.

Enhetliga väggar med enhetlig färg. Dito golv. Snyggt och fräscht. En dörr som går att stänga. Ordning och reda.

Det är ett enormt lyft för huset, obegripligt nog.

Nåt liknande gäller för hallen, trots att den inte på långa när är klar. Nytt golv, ny träpanel på en vägg, ny snygg badrumsdörr. Ny (begagnad) hallbyrå, medicinskåp och brandsläckare på plats, och någon sorts tanke och plan. På väg att bli funktionell för första gången någonsin.

Mögelgrön kväll igen

Målar andra lagret med mögelgrön färg i skafferiet. Även nu i taskig kvällsbelysning. Vilket gör att jag ju egentligen inte har en aning om vad jag målar. Min gissning är tt jag målar väldigt tunt. Väldigt tunt, så där tunt så att det stundtals är tveksamt om jag alls tillför någon extra färg. Men det enda jag har at gå på är ju om det blänker fuktighetsblänk eller inte.

Men ja, jag tror det gör någon sorts skillnad ändå.

Jag får väl se resultatet imorgon. Hoppas det inte är för flammigt. För jag är nästan helt säker på att färgen jag blandat den ghär gången inte har exakt samma nyans som förra strykningen.

När det står om att sätt upp panel så står det förresten en sak typ varje gång, som tydligen anses väldigt viktig: måla alla delarna innan de ska sättas upp. Jag undrar alltid hur fan de tänker. Visst, jag vet att det är svårt att lyckas komma åt överallt när man målar en uppsatt panel, till exempel i springorna. Men man kan ju inte veta exakt hur stora de olika brädorna ska vara förrän man satt upp dem – det där med passning mot allting annat är ju ett gigantiskt pussel. Skulle man måla alla brädorna innn man ens börjar såga så skulle man sedan stå med en massa färdigmålat i en färg man inte behövde – och som sedan skulle vara mycket svårare att använda någonstans. Plus att man skulle behöva kompletteringsmåla på en massa ställen efter sågningen. Och skulle man först sätta upp panelen omålad och sedan plocka ner den, måla den och sätta upp den igen så skulle den ju inte passa längre. (Och vem sjutton skulle orka det i vilket fall?)

När man tager vad man haver blir väggarna mögelgröna

Jag målar pärlspontsväggarna i skafferiet. Färgen jag målar med är restfärg som stått ett antal år i vårt plåtskåp i uthuset. Linoljefärg. När vi målade rummen på ovanvåningen så ville nioåringen – som då var 3,5 år – ha grönt i sitt rum och valde Thottgrönt bland Ottossons linoljefärger. Vi beräknade hur mycket färg det borde gå åt, och eftersom det var långt att köra till Ottossons så avrundade vi uppåt och köpte två burkar Thottgrönt. Det gick nog åt ungefär en halv. (Något liknande gällde den blåa färgen till det andra barnrummet – den överblivna ultramarinblåa färgen har sedan använts till bland annat lekstuga och veranda.)

Som sagt var, färgen har stått sedan dess. Och linoljefärg blir ju inte dålig i första taget utan färgen är fortfarande i gott skick. Så nu har jag blandad lite Thottgrönt med mycket vitt och fått fram en… mögelgrön färg. Ja, det är den bästa benämning jag kan komma på. En ljust mintturkosgrön färg. Typ. Den passar i alla fall bra på pärlspont i ett skafferi. I alla fall tror jag det :-)

(Femåringen anser för övrigt att färgen jag blandat är blå. Tja, det här med färger är ju knepigt :-) )

Det känns i alla fall bra att använda den färg som blivit över sedan innan. Miljömässigt måste det vara en av de viktigaste faktorerna: att faktiskt använda slut på det man skaffat. Ungefär som med matsvinnet, liksom.

Fast det jag målat hittills har blivit av varierande kvalitet rent målningstekniskt. För det första partiet ställde jag mig och målade en sen kväll, i taskig belysning, och var inte klar med det parti som var nödvändigt innan avbrott förrän en bit förbi midnatt. Jag var alltså både för trött och såg för dåligt vd jag gjorde. Alltså har färgen runnit en del här och var – inte alls snyggt. Och lite pinsamt. Nå, jag hoppas det blir bättre efter nästa strykning.

Och så har vi gett oss på källardörren också. Den var helt klart blå, i en nyans som liksom låg ganska nära det gröna jag målar med nu, men dörren var tydligt blå. Dessutom var den på sina ställen övermålad med en helt annan blå färg, till synes på principen ”här har färgen flagat lite, och jag har lite färg på en pensel, så då tar jag väl några tag här då”. Eller ja, baksidan av dörren, den sidan som sitter ner mot källaren, har två olika nyanser av någon sorts gulbrunbeige ockra (?). Inga snygga färger, i alla fall. På den sidan är dörren dessutom ganska full med orhål :-)

Dörren har aldrig gått att stänga ”på riktigt” under tiden vi bott här, utan vi har alltid använt en hasp. Nu har jag plockat loss låskistan (en ganska tunn och liten sådan jämfört med i våra andra dörrar), och sedan lyckades min man trots rosten bända isär den. Problemet visade sig beror på att tryckesfallåsfjädern blivit sliten och inte fjädrade längre (och den gick av när den blev petad på). Ja, inte visste vi att det hette så, men efter lite googlande har jag nu lärt mig i alla fall lite mer om fall, trycken och fjädrar i gamla låskistor :-) Det verkar som att det ska gå att få fatt i en sådan som reservdel.

Dörren har för övrigt ingen klassisk karm och är egentligen större än dörrhålet. Den har gamla gångjärn kvar från där den suttit tidigare, men dessa har ersatts av (ännu äldre?) när den sattes på den här platsen, och de här är så långa att en av skruvarna sitter rakt igenom en av ”speglarna” i dörren och alltså sticker ut på den synliga sidan.

Nu har vi i alla fall börjat måla om dörren. Där fortsätter jag i god fuskanda: målar modern vit snickerifärg på den utan annat förarbete än att jag torkat av den värsta smutsen. Herregud, oavsett om det spricker och flagar så blir det knappast fulare än det varit? Och ikväll har jag och femåringen målat andra strykningen, vilket inneburit att han målat fläckvis och jag sedan försökt rätta till det så det ska bli drägligt. Men barnen behöver ju också få vara med och prova, och vad passar då bättre än den här dörren, liksom?