Tag Archives: badrum

Krokar!

Det är två år sedan vi gjorde vid badrummet. (Okej, inte vi utan hantverkarna.) Ganska exakt två år sedan det var klart. Eller nästan klart. Så här skrev jag den 27 juni 2013:

Och så plötsligt står man där med ett nästan färdigt badrum.

En toalett som är inkopplad och går att använda.

Ett badkar, på plats, med avlopp och vatten.

Handfat och underskåp och spegelskåp.

Och en dörr som både går att stänga och låsa. Det har vi inte haft på de dryga tio år vi bott här.

Allt är inte klart; det fattas fortfarande några detaljer med elen (någon givare till golvvärmen och lite sånt). Vi har inte hunnit måla dörren. Det finns inga handdukskrokar och toapappershållare och sånt. (Det har vi sagt får ta lite tid, för vi måste hinna känna in vad vi vill ha och behöver.)  Golvvärmen får inte användas än på ett tag. Och det finns en hel del runtikringfix som ska göras sedan: sätta panel i hallen och skafferifarstun, måla golvet i hallen, få tillbaka massvis med saker tillbaka på plats i hall, farstu och källare. Den nya belysningen i källaren är inte på plats.

Hallen är fortfarande inte fixad.

Och krokar och sånt i badrummet har också dröjt. För vi skulle ta oss tid att känna efter var de skulle sitta. Och vi skulle hitta “rätt” krokar. Och sedan skulle vi ringa hantverkarna och be dem sätta upp krokarna så att det blev rätt gjort och inte skadade våtrumsskikten.

Och eftersom det ju ändå fanns en anddukshängare, med några knoppar/krokar, och två “knoppar” på den lilla duschväggen, och… tja, det har inte blivit. Vi har visserligen känt behovet, faktiskt, men det har inte blivit.

Men nu blev det. Och i någon mån var det väl den uppkomna situationen som fick oss att komma till skott. Med en person i hushållet som går på cellgiftsbehandlingar och är extra infektionskänslig så finns det goda skäl att kunna skilja ut vilken handduk som hör till vilken familjemedlem.

Idag vid lunch kom hantverkaren hit och satte upp. En kroklist för fem handdukar. En krok för kläder. Och en toapappershållare.

Jiha!

Innebär det att badrummet faktiskt är… klart?

Hantverkare som gör märkligheter igen

Elektrikern som skulle göra klart de sista badrumsrelaterade sakerna var slutligen här häromsistens, och vi har äntligen fått vettig belysning i matkällaren (några extra spots i taket som gör att det faktiskt går att se vad vi har därnere). Och nu när vi hunnit flytta in en hel del saker i vårt nya skafferi, så är det dags att flytta tillbaka saker i matkällaren.

Så för en liten stund sedan stod jag och tittade där nere, funderade på vad som behöver städas och fixas innan man kan börja flytta ner saker på riktigt. Första gången jag egentligen står någon längre stund och tittar mig omkring därnere med bra belysning.

Och då ser och inser jag, det jag inte såg när jag tittade ner på vad de gjort då i början av sommaren när vi följde renoveringen intensivt i varje steg men det inte fanns någon bra beslysning och jag alltså inte såg den sortens färgskiftningar:

De nya stolpar de satt för att hålla uppe taket (alltså golvet däruppe) är tryckimpregnerade.

Tryckimpregnerade.

Tryckimpregnerade, sånt där som man ska undvika av miljö- och hälsoskäl. I vår matkällare.

Ja, det är småfuktigt därnere. Men det finns faktiskt andra sätt att hantera det än att sätta tryckimpregnerat. De har, helt korrekt, satt asfaltspapp längst ner mot det gjutna golvet. Och man hade förstås kunnat bestryka träytan med något annat – till exempel linolja. Eller lärkträ. Eller värmebehandlat trä. Men tryckimpregnerat – inomhus?!?

Ja, jag är ledsen och upprörd, på ett ganska stillsamt sätt. Upprörd över det här att man ska behöva detaljbevaka och ifrågasätta vartenda steg när man betalar kompetent folk för att göra jobbet.Upprörd över att de inte frågar och diskuterar med kunden om grundläggande faktorer i byggandet.

Så här långt i efterhand kan man inte gärna komma och säga något. Och alldeles oavsett så innebär det en massa merjobb om man ska göra något åt det, och vi vill koma i ordning med det här nu. Så om jag vill göra något åt det så är det jag som är den krångliga, besvärliga, överkänsliga, fåniga.

Fast jag trivs liksom inte med tanken på att ha tryckimpregnerat i min matkällare. Jag vet liksom bara inte riktigt vad jag borde göra.

Dumma!

Läs även *mumlar nåt om hantverkare* om tidigare problem av likartat slag i badrumsbygget.

Skafferiet färdigmålat och inflyttning påbörjad

Man skulle kunna tänka sig att det inte skulle göra nån direkt skillnad. Det är ju husets minsta kyffe, och nästan allting därinne täcks normalt av hyllor och saker. Men det gör enorm skillnad.

Enhetliga väggar med enhetlig färg. Dito golv. Snyggt och fräscht. En dörr som går att stänga. Ordning och reda.

Det är ett enormt lyft för huset, obegripligt nog.

Nåt liknande gäller för hallen, trots att den inte på långa när är klar. Nytt golv, ny träpanel på en vägg, ny snygg badrumsdörr. Ny (begagnad) hallbyrå, medicinskåp och brandsläckare på plats, och någon sorts tanke och plan. På väg att bli funktionell för första gången någonsin.

28 grader

Det är de sista skälvande dagarna på semestern. På måndag är det dags att börja jobba igen. På måndag kommer förmodligen också det efterlängtade regnet. Regnet som behövs nu, nyss, för länge sedan. Och på måndag börjar barnen simskola.

Det är äckligt varmt. Jag hör till dem som tycker det är bäst vid ungefär 22 grader; över det börjar det bli jobbigt. Idag har vi haft över 28 grader. Det är plågsamt. Min hjärna slutar fungera, jag kan inte tänka, inte göra, och oavsett vad man gör så blir man genomsvettig direkt. Semesterns sista dagar försvinner i plågsam värmeröta istället för att ge den där sista känslan av vila och återhämtning, möjlighet att avsluta några projekt eller få lite allmän ordning.

Det är en faslig röra här. Saker huller om buller. Men med värmen har jag ingen kraft att ta mig igenom och få ordning. Och oredan beror fortfarande till stor del på saker som inte står där de ska efter badrumsrenoveringen. Elen i matkällaren är fortfarande inte fixad. Inget är tillbakaflyttat till skafferifarstun eller hallen. Innan det är lönt vill jag få det lite snyggare på väggar och golv. Tills det är fixat går det inte att bringa ordning i kaoset.

Och i värmen går det långsamt att få klart farstun.

Så är jag nöjd med badrummet, då?

Ja, klart jag är :-) Även om det liksom inte riktigt är “på riktigt” ännu, som det känns – nu under sommar och semester funkar ju saker på det hela taget annorlunda.

Men visst, lite ovant är det ju fortfarande. Det här att ha en dörr, som går att både stänga och låsa. Det innebär ju att när man har bråttom så kan man inte bara lämna en springa öppen och rusa in och sätta sig, utan man måste först tända lampan och sedan stänga och låsa och sedan rusa in och lyfta på toalocket och sätta sig. Vilket tar mycket mer tid när man har bråttom. (Eller ja, man kan ju lämna öppet även nu – men alltså, det är ju liksom inte okej nu när det faktiskt går att stänga och låsa.

Och nej, man når inte lampknappen när man sitter på toaletten. Vilket är irriterande på mer än ett sätt – för det blir alltså inte heller möjligt att sitta på toa i totalmörker (vilket faktiskt kan vara ganska skönt) – i alla fall inte om man inte sedan vill treva sig fram till handfatet också i samma totalmörker.

För övrigt finns det en misslyckad detalj till med strömbrytarna innanför dörren. Överst sitter de båda lampknapparna. Men precis under (inom samma yttre plastbricka) sitter knappen som sätter igång fläkten på allmän ventilation. Och även om jag vid det här laget vet att lampknapparna sitter högre upp än jag förväntar mig och att fläktknappen är den jag “får fatt i” till och med när jag siktar lite extra högt, så blir det väldigt ofta jag råkar trycka på den nedre knappen, så att fläkten kör sin ventilationsgrej en lång stund. Speciellt om jag har bråttom på toa…

Nioåringen lär sig tvättmaskinen

Vi skulle sortera in saker i det nya badrumsskåpet igår. Jag hade hämtat en hög handdukar. Nioåringen frågade om han skulle hämta resten.

Jag: “Nej, jag tänkte vi skulle tvätta resten av dem innan vi lägger in dem. [Katterna har rivit ut de flesta ur det gamla skåpet som stått provisorikt placerat i studion under renoveringen.] Men du kan bära bort dem till tvättstugan, så ska jag tvätta dem sedan.”

Han: “Eller så kan jag sätta igång tvättmaskinen, om du berättar hur man gör.”

Jag: “Visst, jag kan komma med och visa dig.”

Han: “Och så kan ni skriva en lapp sedan med hur man gör, så att jag kan göra det fler gånger.”

Öh… javisst. Gärna. Herregud, det gäller att smida när järnet är varmt, typ. Själv lärde jag mig nog inte hantera en tvättmaskin förrän jag hade flyttat hemifrån och var tvungen…

Tankar i hallen

Jag kommer på mig själv, gång efter annan, med att bara stå där och titta. Njuta. Det är så vackert. Så snyggt. Och det är så fascinerande att faktiskt ha ett “normalt” badrum. Sånt där som folk i allmänhet har.

Fast man får ju inte tycka att saker är snygga eller vackra, för då är man utseendefixerad.

Och man får inte vilja ha nytt, för det är konsumtionshysteriskt och förbrukar jordens resurser.

Men det är snyggt. Och jag njuter av att se det. Gång på gång på gång.

Och så står jag där, på nedersta trappsteget av trappan till ovanvåningen, i hallen innanför verandan, vid den nya dörren till det nyrenoverade badrummet. Och tänker hur fantastiskt mycket skönare det är att ha dörren åt det här hållet. Så mycket smidigare på alla sätt. Så osmidigt det varit i alla år att ha dörren ut i den fåniga lilla farstun på väg ner till källaren.

Men visst, det var ju förstås mindre ologiskt på den tiden ingen egentligen bodde på ovanvåningen – på den tiden det bara var en vind. Men – var sov man egentligen förr i huset? För alltså, vi hade stduion som sovrum från början. Men när vi var och tittade på huset (och när vi tog över det) så var det ju ett möblerat dödsbo. Och såvitt jag kan minnas så var det inget av rummen som var inrett eller möblerat som sovrum…?

Ungefär så färdigt det blir just nu, skulle jag tro

Och så plötsligt står man där med ett nästan färdigt badrum.

En toalett som är inkopplad och går att använda.

Ett badkar, på plats, med avlopp och vatten.

Handfat och underskåp och spegelskåp.

Och en dörr som både går att stänga och låsa. Det har vi inte haft på de dryga tio år vi bott här.

Allt är inte klart; det fattas fortfarande några detaljer med elen (någon givare till golvvärmen och lite sånt). Vi har inte hunnit måla dörren. Det finns inga handdukskrokar och toapappershållare och sånt. (Det har vi sagt får ta lite tid, för vi måste hinna känna in vad vi vill ha och behöver.) Golvvärmen får inte användas än på ett tag. Och det finns en hel del runtikringfix som ska göras sedan: sätta panel i hallen och skafferifarstun, måla golvet i hallen, få tillbaka massvis med saker tillbaka på plats i hall, farstu och källare. Den nya belysningen i källaren är inte på plats.

Men vi har ett badrum. Ett fungerande badrum. LYX!

Och inte nog med det, vi har faktiskt ett väldigt väldigt snyggt badrum. Ja, jag är väldigt nöjd. Klinkersgolv i svart och vitt (schackrutigt, tiocentimetersplattor). Vita 15 cm-kakelplattor på väggarna. Koboltblåa dito plattor bakom badkaret. 140 cm långt badkar med svart halvfront. Vit toalett med svart sits. En glasskiva mellan toalett och badkar. (Det blev inte alls för trångt.)

Nej, det blev inte för mycket med både svart och blått, som ett av kakelställena vi tittade på trodde. Det blev bara väldigt snyggt.

Jag inser att jag inte alls har skrivit särskilt mycket om badrmsrenoveringen här på bloggen. Det är ganska märkligt det här när det är någon annan som gör alltsammans. Inte så att det inte händer en massa, men det är liksom inte alls på samma sätt något jag har behov av att skriva om. Förmodligen eftersom jag inte själv upplever det lika intensivt. På något vis känns det verkligen som att det “plötsligt” finns ett badrum. Även om jag sett förvandlingen dag för dag, och tagit en massa beslut och svarat på en massa frågor. Och det känns som att det gått väldigt fort. Bara en månad!

Men ja, lite kommer jag att sakna Bajamajan när den snart hämtas.

Och så har jag ett nytt ljud som ska smältas in i ljudbilden. Eller två. Det noterade jag när jag låg i sängen igårkväll.

Ljudet av att någon stänger toadörren.

Och ljudet av att någon låser toadörren.

Badrumsuppdatering

Ja… vad ska jag berätta? Det kaklas sedan ett antal dagar tillbaka. Huvudsakligen vitt kakel, 15×15 cm. Bakom badkaret blir det koboltblått upp till “brösthöjd”.

Det finns golv och väggar och tak i rummet.

Vi har lagt sista brädan i hallgolvet.

Jag tror hantverkarna har satt isolering under golvet/i källartaket.

Jag kan inte påstå att jag saknar toaletten, men jag börjar sakna duschmöjligheten lite.

Blir det vi som måste lägga ut på Blocket?

Och så slår ångesten plötsligt till. Som den gör ibland när saker huvudet plötsligt släpper fram eller lägger ihop eller så.

Blir det kanske trots allt för trångt vid badkaret? Visst, vi har suttit och räknat på det med en snubbe på villamässan, och konstaterat att de där standardmåtten för hur brett man har vid toa är väldigt generöst tilltagna – och inget tvång att följa i ett gammalt hus. Att det funkar utmärkt med mindre. Men nu mal huvudet på, med väggens längdmått, och badkarets, och att väggarna ju byggs på ett par centimeter med fuktskivor och kakel och grejer.Och plötsligt får jag en osäker klump i magen, och ett huvud som spinner runt runt.

Tänk om det blir för trångt? Tänk om vi borde valt ett 130-badkar istället? Tänk om vi blir de där fåniga som får lägga ut ett badkar till försäljning på Blocket – “Felköp, fick inte plats”. Tänk om det är vi om är helt dumma i huvudet?!