Tag Archives: kamin

Jag vill inte ha fler saker som går sönder nu!

Tolvåringen, scout sedan fyra år tillbaka, har fått tända brasa flera dagar i rad nu. För att det är mysigt och för att han vill.

Nu ikväll hade han tänt brasa. Och så skulle han efter en stund peta till de glödande vedträna med en sådan där peta runt i kaminen-pryl.

“Jag råkade bara peta till lite”, sa han efterhand. När en hel stor metall-“bräda” från “takets” insida i kaminen rasat ner i elden.

Fan.

Ja, inte vet jag vad det är för någon pryl. Och jag har inte tänkt sticka in huvudet i den varma kaminen och undersöka hur den där grejen borde sitta. Jag har i alla fall med en grilltång och en salladstång lyckats lirka och lyfta ut den varma vaddetnuvar.

Och inte vet jag om han verkligen bara råkade peta till lite.

Men jag vill inte ha fler trasiga saker att hantera nu. Jag tycker inte att det behöver vara så mycket saker som går sönder. Inte just i år.

Och så bleknar det

Ett år. Ett sorgeår. Visst är det så man brukar säga?

Och jag tänker att det är ganska logiskt. Och att det inte har med tidsrymden i sig att göra, utan med cykliciteten i de saker vi har att hantera i tillvaron.

Sorgen väcks till liv, i sina olika former, i varje sak vi varit vana att göra tillsammans med den saknade, varje sak vi måste klara att göra själva. Ibland är det saknaden av personen i situationen som väcker sorgen. Ibland är det det praktiska i att vara den som själv måste minnas hur det var man gjorde det ena eller andra av saker som inte görs alltför ofta eller bara säsongsvis.

I varje “ny” situation – vanlig och vardaglig eller festlig och sällsynt, men ändå: händelse där man tidigare haft den saknade med sig och nu istället tvingas göra utan henom – väcks sorgen på nytt. För vissa av sakerna räcker det att ta sig igenom den första gången, men för andra sådana saker kommer sorgen både andra och tredje och femte gången också.

Utvecklingssamtal med barnen. Ta beslut om viktiga inköp. Ta reda på hur saker ska göras som tidigare den andre skött.

Jag antar att det glesas ut efter hand. Och att efter ett år har åtminstone de flesta sådana där saker dykt upp och varit tvungna att hanteras.

Idag har jag tänt kaminen i matrummet för första gången den här säsongen. Det är blåsigt och har kommit några droppar regn. Lite höstkänsla äntligen. Fast det är ju inte på något vis kallt. Men jag bestämde att det fick bli en brasa ändå. För att kolla att det funkar som det ska inför säsongen. Och för att kanske ge lite myskänsla.

Så jag har ryckt i den där spaken som släpper ner gammal aska i asklådan. Vridit på nedre spjället. Och börjat fundera över skillnaden på de båda spjällen, nu när man hunnit komma ur rutiner och hunnit glömma.

Jag hade kunnat fråga dig. Förmodligen hade du kunnat svara. Och hade du inte kunnat det så hade jag kunnat konstatera att om varken du eller jag minns så är det nog inte så viktigt.

Men jag kan inte fråga dig.

Jag gissar på att jag nästa höst kanske känner ett litet, betydligt mindre men dock, styng av samma sak.

Ibland skäms jag och känner mig slösaktig för att jag lägger pengar på onödig lyx

Som nu i orangeriet. Vi ska installera en begagnad kamin.

Varför ska vi göra det då? Tja, för att det är det gamla bykhuset och det finns en skorsten och det liksom känns rätt att ha en eldstad där. Och för att det är bra att kunna värma en liten aning därute om det blir smällkallt om vintern, så att vinterförvarade växter ska klara sig den där enda gången vart femte år när det blir minus 20. Och för att det känns ganska mysigt att kunna värma en kanna te därute. Typ så.

Ren lyx, alltså. Onödigt. Behövs inte alls. Just biten med vintervärmning för växterna, som är det enda rationella skälet, skulle säkert gå att lösa billigare på annat sätt.

För det kommer ju att gå på en slant det här. Visst, vi har köpt en begagnad kamin för 1500 kronor. Men den behöver kompletteras med nya stenar invändigt för nästan tvåtusen. Och det ska sättas rör i den befintliga skorstenen och kaminen ska installeras, och dessa bitar går på 13 000. Och det ska göras bygganmälan och sånt där.

Det är ganska dyr lyx. Och det skäms jag för. Jag skäms för att lägga en massa pengar på att installera en kamin som inte ens är modern och miljömässigt bra i ett oisolerat utrymme för användning vid enstaka tillfällen. Jag skäms liksom i så många riktningar samtidigt.

Jag undrar om andra människor skäms lika mycket över sin onödiga lyxkonsumtion? Sina poolar i trädgården, sina resor till Thailand, och så vidare. För det är ju inte så att jag har mer att skämmas över än många andra egentligen.

Om alla de andra skäms lika mycket har vi ett stort skamtrauma att hantera.

Men det sannolika är väl att de inte alls skäms.

Brasorna i köldknäppsperspektiv

Det är vinter. Snö. Kallt. Visserligen inte så kallt som det var sagt det skulle bli – den där riktiga köldknäppen tycks hela tiden skjutas framåt – men ändå, stabilt minusgrader. Och inte mycket snö, bara ett tunt snötäcke, men det täcker marken och skyddar mot kylan.

Jag har tänt en brasa. Och burit in pellets och fyllt på, så att vi ska slippa gå på el i kylan. Pannan arbetar fortfarande inte alltid helt stabilt, och det blir att vi går på el ibland, men när det är kallt på riktigt känns det extra angeläget att faktiskt gå på pellets.

Ibland sägs det att det är bättre att värma med el än med pellets, ur strikt miljöperspektiv (om man har Bra miljöval-el, förstås). Jag vet inte om det är sant. Men även om det skulle vara så ur strikt miljöhänseende, räknat på en avgränsad användning och tanken att det finns obegränsade tillgångar av båda, så är det ju inte så verkligheten ser ut. Nu under den pågående köldknäppen norrut så har jag läst om stadsområden där uppvärmningen i boendena är helt elbaserad och där systemen helt enkelt inte räcker till när det blir kallt – de är inte dimensionerade för så stor elförbrukning.

Vid omställning till förnybar el och utfasning av kärnkraft är en av de saker som ifrågasätts från kärnkraftsivrare hur elen ska räcka till just när det är extra stora behov. Som till exempel just när det är skitkallt under korta perioder. Jag tänker att en enkel sak att bidra med är just att se till att de där köldknäpparna kan hanteras på andra sätt än genom ökad elkonsumtion. Och då inser jag att den där mysbrasan vi och många andra tänder när det är extra kallt faktiskt är en ganska bra lösning även i det större perspektivet: vi hjälper till att hantera det extra energibehovet utan att öka elbehovet.

Läs även mina tankar kring brasan i kaminen kontra pelletsen i perspektivet av att det känns mer slösaktigt att värma lokalt i ett rum än att värma hela huset lite extra.

Uppdatering orangeriet

De sista dagarna av julledigheten ägnade jag i alla fall lite tid åt att börja tänka till och planera och organisera i orangeriet.

Jag plockade i ordning, samlade ihop skräp, flyttade om… Tömde det lilla kafébordet på allt möjligt bös som samlats där (verktyg, skruvar, sågspån, färg, och så vidare), hämtade in alla de fyra tillhörande stolarna och ställde dem hyfsat i ordning framför gjutjärnsfönstret. Flyttade in de vinterinflyttade växterna (citron, apelsin, oliv, rosmarin och lite annat) till samma inre del av huset. Sopade lite. Diskuterade praktiska inredningslösningar med älsklingen. Och på trettondagen åkte vi om Ikea och Jula och köpte lite grejer, bland annat:

SPRUTT från Ikea

SPRUTT från Ikea (det var dessutom rea på den).

HINDÖ utomhusskåp

HINDÖ utomhusskåp

och även HINDÖ hylla, som vi ska sätta ovanpå skåpet.

På Jula köpte vi fällbara konsoler:

Fällbara konsoler

Fällbara konsoler från Jula

Tanken är att med hjälp av gaffeljärn sätta fast en bräda i takbjälkarna ända inne vid den lägre väggen, och på denna bräda fästa fällbara konsoler. Under våren kan man fälla upp dem och sätta på någon typ av hyllplan, och så kan man ha fröplantor/plantuppdrivning där.

Och så letade jag lite efter begagnade kaminer. Det är ju ett gammalt byk- (och höns-)hus, så det finns skorsten, och vi har pratat om att det kunde vara bra att ha en kamin så att man kan värma upp en aning när det är smällkallt om man har växter som vinterförvaras. Och så hittade jag en kamin till salu, inte alls långt borta. En Morsö, fast en annan modell än den vi har inne. Men det var någon som hade ringt före mig, så jag fick besked att om det inte blev något med den kunden så var jag näst i tur.

Och på söndagen fick jag besked på att den första inte hade hört av sig igen. Så på måndag kväll, efter all bedrövelse, åkte vi och köpte hem en begagnad Morsö Standard 2B. Och på tisdag morgon bar vi in den i orangeriet. Herrejävlar vad tung den är! Men den är fin också :-)

kamin

Den slösaktiga onödiga mysbrasan som ger så mycket välmående

Det är nyårsafton. Jag sitter i fåtöljen framför brasan. Har levande ljus tända.

Jag skulle kunna sitta där jämt. Jag skulle med glädje tända en bra nästintill varenda dag under höst och vinter. För jag mår så oerhört bra av att sitta där och titta på brasan, känna värmen, se lågorna dansa, se kolresterna glöda… Jag är dålig på att tillåta mig att ta det lugnt, göra inget särskilt – men framför brasan funkar det.

Med levande ljus på bordet och i fönstret dessutom, så blir liksom huset och rummet mer ombonat – och tillvaron mycket mer meningsfull. Det är märkligt, men det gör verkligen en ofantlig skillnad.

Me så är det samvetet. För vi ska spara på resurser. Vi ska inte värma upp mer än nödvändigt. Och då ska vi ju egentligen inte tända någon brasa. Inte mer än när det verkligen behövs – typ vid strömavbrott. Och någon enstaka gång för mysighets skull.

Å andra sidan, så är vår vanliga uppvärmning pelletspanna. Om vi värmer huset i övrigt lite mer så kanske det är okej med några mysbrasor då och då?

 

Och så sänker sig mörkret igen, på gott och på ont

Vi har ställt om till vintertid, och idag var det kolmörkt redan vid strax efter fem på kvällen.

Igår fick vi plåttaket på plats på brädgaraget. Huvudsakligen flöt det väl på bra, även om det visade sig att måtten vi beställt inte stämde med verkligheten och plåtsaxen fick tas till för att anpassa plåtarna till verkligheten. Idag har min man kuskat runt mellan diverse byggmarknader för att få fatt i vindskiveplåtar (heter det förstås inte) i rätt färg (det fick han ge upp, det fick blir svart istället), och sedan har han satt dit dem. Taket är på plats. Det känns tryggt.

Vi har sprungit runt i trädgården och snabbsamlat in “lättflyktiga” prylar inför den analkande stormen (klass 2-varning) som ska komma imorgon. Det är i sig lite deprimerande: trädgården är hösttrött, sommarens skönhet slätar inte längre över alla skavanker på byggnader, rabatter och annat, och man påminns om allt man inte hunnit eller inte gjort. På det sättet är det skönt med mörkret som kommer och gömmer – och det får mig också trots allt längta lite efter den förlåtande snön som gömmer ännu effektivare.

Det är fortfarande väldigt varmt för årstiden. Men trots det bestämde vi att det kunde vara läge för en liten mysbrasa, den första för säsongen. Det sket sig. Det blev inget drag i pipan, utan bara rök in, så vi fick lägga ner det. Det känns ju inte direkt bra inför den kommande stormen, att kaminen, vår fina värmereservslösning, uppenbarligen inte funkar för närvarande. Oklart ännu vad det beror på, men just nu är inte rätt tillfälle att klättra upp på taket och undersöka skorstenen. (Det blåser rätt bra ikväll också.) Men men, det var ju bra trots alt att vi upptäckte problemen nu, innan det är vinter på riktigt…

 

Kanske lugn och ro framför brasan?

Efter några timmars trassel och krångel och tvära vändningar – hämta tidigare eller inte, blir det några scouter eller inte, ska vi hinna laga mat eller inte, och så vidare – så blev det mackor till kvällsmat för att vi inte skulle hinna något annat innan scouterna, och strax därefter beskedet att det blir inga scouter eftersom det inte går några bussar på grund av vädret. Och alltså behövde vi i slutändan inte ut och flänga nåt mer ikväll. Så nu har jag äntligen tänt en brasa och hoppas på lugn och ro. Och ja, ungarna får väl häcka framför datorspel en stund, jag orkar liksom inte motivera dem till nåt annat idag.

Nedj, det blev inte så mycket snö. Och drivorna blev inte heller så illa; jag tror att all snön drivit vidare västerut och slipat av marken på vägen ;-) Det här blev inte en av de där riktigt besvärliga snöstormarna. Inte alls. Fast då har jag ju å andra sidan bara gett mig av tre kilometer hemifrån, och jag har hört av folk att det är värre längre bort.

Det är väl bara att tacka och ta emot för att jag sluppit skotta. Samt tacka de lärdomar jag skaffat genom åren angående snöstormar. För jag är mycket hellre på den säkra sidan och har stannat hemma “i onödan” än ger mig iväg och det visar sig att det blir jättedumt.

För övrigt är jag trött på alla människor överallt som hånar Skånetrafiken och SMHI för deras arbete i samband med rådande väder. Jaha, nu tycker ni att de varit onödigt försiktiga, varnat och förberett för mycket? Men när de inte varnar och inte förbereder trafiken så gnäller ni för det? Lägg ägg.

Nu brinner det

Sotarn har varit och kollat och provrökt kaminen – och röken går åt rätt håll. Vi får elda.

Det gör vi.

Milstolpe

Igår kom den på plats. Kaminen. Installerad och klar.

Bruket runt anslutningsröret måste härda. Och vi måste få fatt i en sotare somm kan provtrycka innan vi får elda.

Men ändå.

Egen härd är guld värd.

Vi har en kamin i husets hjärta. En kamin som kan hålla oss varma både kalla vinterdagar och vid strömavbrott. En teoretisk möjlighet att värma mat även utan el.

Om det krisar kan vi flytta ner på bottenvåningen och hålla oss i bara kök, matrum och vardagsrum – till nöds sova alla i soffan (140 cm bäddsoffa).

Det känns tryggt. En eldstad är grundläggande trygghet.