Tag Archives: storm

På den tiden kunde du komma hem nästa dag istället

Jag skulle ju kunna sitta här och låtsas att älsklingen bara blivit kvar i Malmö för att tågen är inställda på grund av vädret. Som under den där snöstormen för länge sedan när jag ringde honom och sa att oavsett om tågen fortfarande går så ska du inte ta tåget, för lilla bussen har slutat gå och om inte ens den busschauffören kör så vågar definitivt inte jag köra – och så fick han stanna kvar i Malmö och jag fick själv försöka skotta så pass att jag kunde få in bilen en liten bit på infarten, och jag mutade vår stackars son (som bara var ett par tre år) med en burk med havreringar så att han kunde sitta i bilen medan jag skottade). Eller som under stormen Sven, när tågen inte gick.

Men så är det ju inte. Han är inte fast i Malmö och kommer hem imorgon när tågen börjat gå igen.

Tvärtom hittar hjärnan på dumheter och säger saker i stil med att det ju inte var någon vits med att få honom att stanna kvar i Malmö av säkerhetsskäl i snöstorm, för sedan dog han ju i alla fall.

Och för övrigt, bara tanken på att det skulle kunna vara så att han bara var stormstrandad i Malmö gör tanken på honom så märkligt levande att det gör mer ont än på länge att minnas att det inte alls är så. Utan att han faktiskt är tvärdöd och aldrig mer kommer hem. Aldrig mer.

Urd och beredskap

Klockan är fyra och det är annandag jul. Stormen Urd är på väg in.

Vi har burit in ved. Jag har gått ett stormsäkringsvarv och flyttat in lite saker därute. Vi har kollat batteri i några ficklampor och ställt fram ljusstakar och lite sånt. Kollat att det finns batteri som funkar i radion. (Och bredvid den står den vevdrivna.) Kollat så det finns toapapper hemma. Men i övrigt inte mycket.

Dels är jag allmänt blassé och ointresserad. Mitt engagemang för att vara beredd är på så många sätt försämrat av dödens närvaro i livet, liksom. Dels… vet jag inte riktigt vad det är jag mer borde göra.

Ja, det finns vatten i brunnen. Vete fan om det går att dricka. Men nej, några vattendunkar har jag inte skaffat.

Och i övrigt… Jo, det finns tetror med färdigkokta bönor i skåpet. Och det finns liksom massor mer torrvaror i skåpen. Som vanligt. Och mat i kylskåpet. Ja, jag vet att kylskåpet stannar om strömmen går.

Men alltså, jag har så svårt egentligen att fatta det här med att man ska se till att ha mat hemma så att det räcker för tre dygn. Och jag undrar liksom mest hur man gör för att INTE ha mat hemma för tre dygn?! Visst, det kanske inte blir jättespännande, men poängen är väl att överleva, inte att det ska vara maximalt kreativt?

Som sagt var. Blassé.

Men Urd är på väg. Det kommer hagel och vindbyar här stundvis redan. Men hon ska väl vara värst inatt.

Rapport från Gorm vid tjugo i elva

Därute härjar Gorm. De närmsta väderstationerna har hittills varit uppe i 27 (en bit inåt land) respektive drygt 25 (vid kusten) i vindbyarna nu vid halv elva.

Vi har ström hittills, men har ändå kört myskväll: brasa, stearinljus och så har älsklingen högläst Sagan om de två tornen för hela familjen i den utdragna soffan.

Nu ligger sjuåringen kvar under ett täcke i soffan, och jag lyssnar till brasans sprak och vindens härjningar.

Idag känner jag mig som en pytteliten handlingsförlamad lort

Det är den stora klimatmarschdagen. Men jag pallar inte åka in till Malmö. Även om jättemånga viktiga och kloka människor sagt att det här, det är en stor och viktig dag och det är viktigt att vi är många som visar det och nu gäller det och…

Jag orkar inte.

Jag orkar inte ens försöka skriva ihop en skylt och ta mig in till torget i byn och demonstrera själv.

Jag orkar varken ta ställning till hur eller vad, eller rent praktiskt genomföra.

Jag är bara trött och lättstressad, får ont i magen och försöker stänga in mig i mitt skal när sjuåringen far runt som en tog och studsar och skränar i sina lekar.

Varför är just idag så jävla viktigt – viktigare än allt jag gör alla andra dagar? Varför är det plötsligt som att symbolvärdet av att en mer eller mindre medverkar på en demonstration blir så avgörande för jordens framtid? Är det för att det stressar mig så mycket i magen att veta att jag faktiskt inte alls pallar.

Någon kommenterade att jag förmodligen gör större nytta för klimatet bakom datorn. Och ja, det tror jag också. Faktiskt. Men det hindrar inte att jag har förbannat dåligt samvete för att jag är hemma. Så dåligt samvete att det gör mig ännu mer handlingsförlamad.

Det jag behöver göra är att stormsäkra och bära in ved, inför att stormen Gorm kommer ikväll.

Dagen efter, i efterdyningarna av Egon

Vi är lyckligt lottade. Inga skador på huset; det met dramatiska som hänt är att trädgårdsmöbler vält och en fågelmatsautomat blåst sönder där den redan var rostskadad.

Jag antar att det är därför jag inte heller har något minne av Gudrun för tio år sedan, som folk pratat så mycket om de senaste veckorna. Från det året minns jag däremot snöstormen en och en halv månad senare. Simone och Sven däremot gav vardera ett dygns strömlöhet – det blir liksom mer påtagligt då.

Uppdatering Egon

Vid midnatt var närmsta mätstationen uppe i 31,5 m/s i byvind. Under Simone hade vi som mest 28,5, vilket jag tror är det mesta vi haft som jag vet om. (Fast det har ju varit stormar för när vi inte vet.)

Den här stormen känns mindre påtaglig än både Sven och Simone. Men nu har vi ström, och det är en påtaglig skillnad: det är varmt och ljust i huset, och då blir det inte lika påträngande, varken vad gäller ljud eller värme.

 

Rapport från Egon

Igår var det ganska rejält blåsigt – det var Dagmar.

Imorse var det ganska stillsamt och regnigt. Sedan kom Egon.

Egon innebär hos oss rejäl blåst. Vår egen vindmätare är trasig, men enligt de närmsta mätstationerna verkar det som mest ha varit uppe i nästan 28 m/s. Enligt vad jag förstått tar det dock i betydligt mer uppåt västkusten.

Och än så länge har vi inte drabbats av strömavbrott.

Två oväder redan på säsongen

Det känns lite udda. Det är bara början av december, men vi har redan hunnit ha två oväder av den kaliber att vi varit “strandade” hemma på grund av att tågen inte går. Och då har inget av tågen varit snöoväder. För det är ju snöovädren som brukar ställa till det för oss, som brukar göra att tågen inte går etc. Om vi nu har haft två sådana omgångar redan innan det egentligen kommit “riktig” snö… så kan man ju fundera på hur resten av vintern blir?

Och ja, jag är en av dessa lyckligt lottade lyxlirare som ofta (om inte alltid) kan obba hemifrån när det krisar.

En annan sak att fundera över är att båda dessa oväder lett till långvariga strömavbrott, något vi annars inte alls brukar drabbas av. Det är ju på ett sätt smidigt att dessa kommit efter att vi skaffat kamin och efter att jag skaffat mobilt internet… Men en rimlig förklaring är tydligen att ledningarna börjar bli slitna och att detta förvärrats av stormarna.

Sven, dag 2

Jag sov inget vidare inatt. Stormen rasade, och jag låg och lyssnade. Barnen låg i soffan, jag låg på madrassen på golvet med huvudet några decimeter från den inte alls täta dörren mot den dåliga verandan. Det lät länge och upprepade gånger som att verandan skulle braka omkull. Jag var stundtals osäker på om den hade gjort det. Det drog kallt om mitt huvud. Jag låg och hade för första gången nånsin (tror jag) allvarliga funderingar på att skaffa nattmössa. (Det visade sig sedan i morse att en av alla smårutor i verandan hade trillat ut på marken. Det vill säga något men inte mycket.)

Jag somnade till slut. Men vaknade sedan igen, efter kanske en timme, och låg vaken länge igen. Och när väckarklockan sedan ringde vid 06.40 så kändes det bara som att jag hade sovit någon timme till, och jag ville inte alls gå upp. Jag har varit väldigt trött idag.

Jag funderade mycket över ljuset under stormen, under alla dessa timmar när vi inte hade ljus. Under kvällen igår det där märkliga stormljuset. När himlen utöver att vara nattmörk (för att det är kväll) också har en sorts grynighet, och så under detta någon sorts särskilt märkligt ljus, som liksom är obegripligt var det kommer ifrån.

Och inatt, när det liksom verkligen inte fanns något ljus. Eller, det enda ljus vi hade tänt var den batteridriven julstjärna från Ikea, en sådan där som går på vanligt AA-batteri och som man kan ha ståendes på i flera månader (ja, vi har testat) och den fortsätter att lysa. Verkligen ett svagt ljus. Men ändå ser man ganska mycket när man vant sig. Och sedan, när någon tar med sig den där stjärnan in på toa, och man har verkligen inget ljus alls, men ändå så finns det där märkliga stormljuset.

Och idag har jag tänkt på snöljus. Ja, det är ju inget ljus på det viset, men den där speciella sortens blåaktighet i himlen och molnen som hänger samman med snöväder.

Vi kom i alla fall upp i morse. Satte en brasa i kaminen för att få lite värme. Lät den brinna ut innan vi körde iväg nioåringen till skolan, och sedan åkte jag och femåringen hem igen. Han fortsatt småkrasslig. Sedan har vi eldat mer.

En av de bestående känslorna av stormen Sven är frustrationen över vetskapen om att ha massor med mat hemma men att den är “låst” – eftersom man inte ska öppna kyl och frys när man har strömavbrott. Jag öppnade dock kylen vid några få, samlade tillfällen. Och så började jag ställa ner saker i matkällaren istället för att ställa in dem i kylen igen. I matkällaren håller sig sakerna också bra kalla. Så efter ett tag hade jag mjölk, smör, kaviar och älggryta i källaren :-) Jag har insett att det är så man ska förbereda sig nästa gång det nalkas storm: planera mat för flera dagar, plocka fram ur kyl och frys innan strömmen hinner gå, och ställa det i en kylväska i matkällaren.

Utöver glasrutan var det inte så mycket materiella skador egentligen. Avblåsta plåtdetaljer från sunkuthusets tak (som ju ändå var huvudsakligen avplockat). En plåtdel från gamla hönsgården som blåst ut på åkern.

Det har fortsatt blåsa hela dagen. Visserligen har det inte nått upp till gårdagens nivåer, men det har varit riktigt rejält ändå. Stundtals har det kommit typ snöhagel, men i väldigt små mängder relativt sett.

På eftermiddagen åkte vi för att hämta nioåringen och satt kvar på fritids en stund för att ladda dator och telefon. Då hade vi fått ett prognos om att elen skulle komma tillbaka vid 23. Men när vi kom hem vid kvart i fem hade den precis kommit tillbaka! Då hade vi varit utan el i ganska exakt ett dygn (vilket var mindre än under Simone).

Och vid halv sju-tiden fick vi äntligen hem mannen från Malmö.

Det är inte alltid någon annan som löser allting

Annars har jag lyssnat fascinerat på radio ikväll. För trots att vädret är som det är – storm, med orkanstyrka i byarna, trots att informationen om att detta oväder skulle komma funnits ute i flera dagar, trots att Trafikverket och Skånetrafiken meddelat i god tid att tågen kommer att sluta gå, det kommer att bli problem, ta er hem i tid, och så vidare – så har folk mage att klaga. De tycker att Skånetrafiken – eller någon annan – ska betala för taxi eller hotell. Lösa deras problem.

Ursäkta, men ni är faktiskt vuxna människor. Det är faktiskt ert eget ansvar att hålla koll på vädersituationen, och att reda upp situationer. Det är inte alltid så att man kan förvänta sig att någon annan ska lösa allt, no matter what. Det finns ingen försäkring som hoppar in i alla situationer och ser till att ni ska stå skadeslösa.

Bortskämda människor.