Monthly Archives: januari 2014

Men var kommer allt dammet ifrån?

Jag minns inte min barndom som särskilt dammig. Jag minns det inte heller som att mina föräldrar städade oerhört mycket.

Inte så att jag menar att de inte städade. Men det städades inte hysteriskt, som den där stereotypa städmammebilden. Som jag minns det så städade vi en gång i veckan, och så hände det väl att dammsugaren åkte fram någon gång emellan, om det hänt nåt särskilt som skitade ner.

Kanske minns jag fel?

I alla fall minns jag inte min barndom som så dammig som min nutid.

Och alltså, vi är inga nitiska städare; mina föräldrar är bättre (=ambitiösare) på städning än vad jag och min man är. Till exempel är vi ytterst slarviga på det här med dammtorkning av hyllor och sånt.

Men däremot känns det som att vi dammsuger JÄMT. Och oavsett hur ofta vi dammsuger, så är det snart tjockt med damm igen. Och ja, det är damm jag menar. Inte smulor och småskräp (även om det ju också finns med), utan damm.

Och jag kan ju inte låta bli att undra vad det beror på. Är det en effekt av sämre kvalitet på textilier, som gör att det genereras mer damm? Är det en effekt av kemikalier i alla prylar, textilier och elektronik – kemikalier som kanske gör att dammet aggregerar mer eller annorlunda? Är det något annat som är annorlunda mellan nu och för så där 30 år sedan? Eller minns jag helt enkelt fel om dammighet och städning från min barndom?

Fast alltså… jag tyckte inte alls att det var på det här viset ens för tio år sedan…?

Åkermarken igen

Jag funderar en del kring det där med åkermarken och att man inte ska bebygga den. Alltså, i korthet är problematiken den här: Bra odlingsbar åkermark är en begränsad resurs, som till stor del tillkommit under istiden. Om vi bebygger den, asfalterar och annat så förstörs den och återskapas inte igen förrän på mycket lång sikt (ny istid eller annat dramatiskt och tidsödande geologiskt sammanhang). Alltså bör vi inte bebygga eller förstöra åkermark utan hålla oss till att bygga på mark som redan är ”förstörd”, till exempel inne i städerna, på gammal industrimark – eller på mark som i alla fall inte är bra åkermark.

Så långt är det inga konstigheter.

Men jag har ju, som bekant, lite svårt för det här med svart och vitt. Med att bara se ytterligheter. Visst, som grundprincip är det vettigt att undvika att bygga på åkermark. Men det kommer ju att dyka upp tillfällen då man behöver frångå principer av ett eller annat skäl. Och då måste det väl gå att göradet väldigt olika bra eller dåligt? Det måste gå att ställa upp principer för hur man bör göra och vad man bör undvika?

På något vis måste väl ändå det väsentliga vara hur mycket man muckar med matjordslagren? Det vill säga ju mindre man gräver och schaktar desto mindre skada måste det göra? Om man bara bygger ett hus, utan att gräva och schakta och ha sig på resten av tomten, så måste väl det vara bättre än om man jämnar av marken helt på hela tomten? Och ju mer hårdgjorda ytor, desto sämre? Ju mer man preparerar och blandar i annat och förstör, desto värre? Eller?

Jag tycker det borde vara självklart. Fast jag har aldrig hört någon prata om det, utan så fort det pratas om åkermark och hot mot den, så är det verkligen svart eller vitt.

Vad är det jag missar?

Flygplansdelar

Femåringen önskade sig ett legoflygplan i julklapp. Ett mycket specifikt legoflygplan – ett passagerarflygplan. Och det var egentligen det enda har verkligen riktigt önskade sig.

Det var ett dyrt flygplan. Och till på köpet fanns det egentligen inte längre att få tag i; det har utgått från Lego och finns bara att köpa på några enstaka näthandlar som råkar ha kvar.

Ja, och så är det det där med överkonsumtion och bortskämda ungar i västvärlden och så vidare ;-)

Vilken tur då att vi med gemensamma krafter med mina föräldrar (vi hittade, de åkte och tittade på planet och köpte det som julklapp) hittade det på Blocket. Och sedan plockades det isär, och packades ner i en låda tillsammans med instruktionen och slogs in som julklapp. Allt frid och fröjd.

Fast på julafton, när ungen packat upp julklappen, och lycklig satt sig för att börja bygga, visade det sig att allt inte var så frid och fröjd. För säljaren – som sålde ett stort antal legpflygplan åt sin son – hade uppnebarligen inte koll (?). Flygplanet var visserligen ihopbyggt när det hämtades, men inte med rätt bitar. Så när femåringen hade byggt några sidor av instruktionen saknades plötsligt stora väsentliga delar av flygplansskrovet. Och vid närmre kontroll en hel massa små bitar också. Vid noggrann genomgång av alla saknade bitar blev listan över saknade artikelnummer en hel A4 (och då var det dessutom så att för en del sorters bitar var det så mycket som 12 saknade bitar). – Däremot var det ganska många bitar med i köpet som uppenbarligen inte hörde till flygplanet ifråga…

Besviken femåring :-(

Men för lego finns en stor andrahandsmarknad, och inte bara i Sverige. På BrickLink.com lyckades vi slutligen beställde det som saknades (vilket ju blev en hel massa). Och nu går femåringen och väntar på att de saknade delarna av hans julklapp ska dyka upp med posten.

(För övrigt fick han faktiskt en annan begagnad legosats också i julklapp. Och den var komplett. Liksom de satser vi köpt begagnat tidigare.)

Citronglass

Riv skal av två ekologiska citroner och spara.

Skala citronerna och skär fruktköttet i små bitar. Koka tillsammans med ½ dl socker (kanske tio minuter?). Häll ihop med det rivna skalet och mixa med mixerstav.

Vispa tre äggvitor till skum. Tillsätt 1/4 dl socker och vispa lite till.

Vispa 2 dl grädde.

Rör ihop ½ burk (d.v.s. 125 g) kvarg/kesella med citrongeggan, rör därefter ihop detta med äggvitan och slutligen med grädden.

Frys in.

Ensam herre på täppan

När man är fem och ett halvt år, och har en storebror som är nästan tio, så kan det vara oerhört välgörande att vara ensam herre på täppan några dagar, när storebror är bortrest. Få slippa känna sig liten, slippa vara den som kan mindre, har sämre rutin, mindre slipad i argumenten, och så vidare på precis alla områden – helt enkelt ständigt vara i underläge. Få blomma ut, sträcka på sig, vara hela den klokhet och kreativitet och mognad som över huvud taget kan finnas i en fem och ett halvt-åring.

Slippa tioåringens barnsliga gnäll och tidiga tonårsfasoner och evinnerliga försök att reta gallfeber på lillebror.

Det unnar jag honom verkligen, min store fem och ett halvt-åring :-)