Tag Archives: Frankrike-resa

Resfeber

Det känns som att vi ägnat hela veckan åt förberedelser. Tuggat igenom listor med allt som ska fixas och planeras och bestämmas och packas. Så är det förstås inte: vi har hunnit med en del småfixande i trädgården, och sociala besök och fika och annat. Men ändå. Vi har vant oss vid att äta vid soffbordet för att matbordet varit belamrat med packningsgrejer. Det går runt i huvudet av allt vi tänkt på och inte tänkt på huller om buller.

Vi har mättat – dränkt? – växterna i förberedelsevattning. Vi har gjort av med matrester i märkliga kombinationer. Jag har fått huvudvärk.

Jag är stissig. Barnen är stissiga – men har nu äntligen somnat.

Imorgon reser vi.

Så varför bloggar jag om Frankrikeresan?

Tja, det enkla svaret är förstås att jag bloggar om det som rör sig i mitt huvud :-) Och just nu är det här en ganska påtaglig grej. Även om vi inte ens har kommit iväg :-)

Men det finns andra poänger också, förstås. Många skriver om sina resor. De allra flesta som skriver om resor, åtminstone som jag märker av, reser med flyg. Och… jag har åsikter om det frekventa flygandet  :-D Dels att folk flyger så mycket, dels att de ”visar upp det” genom alla möjliga statusuppdateringar och liknande – och därmed bidrar till en ökande normalisering. Ju fler som skriver frekvent om sina frekventa flygresor, desto normalare uppfattas det att flyga en massa. Jag vill gärna balansera detta. Jag vill gärna normalisera något annat. Så när vi nu, för ovanlighetens skull, ska ut på en lite längre resa, så ser jag det som en bra sak att skriva om det.

För att vi INTE reser så ofta. Och för att vi reser med tåg.

För att vara en del i att normalisera det vi tycker är bra.

Läs även Varför är det jag som ska godkänna din flygresa? och Är du flygberoende?

Packa och planera

Vi förbereder oss. Skriver listor. Läser igenom interrailvillkor. Skriver ut restidsplaner. Tvättar. Bygger högar med saker som ska med. Planerar vad vi vill se i Paris. Funderar över vad vi vill göra i Bretagne. Försöker komma till nån sorts beslut eller plan eller tanke om hur mycket och när vi vill hyra bil därnere. Försöker bli kloka på hur vi bör göra med telefoner och nätkoppling och annat sånt. Tömmer kameror på bilder. Skaffar kartor och studerar. Läser på om franska metron. Packar ner försäkringsinformation.

Tänker. Planerar. Tänker mer. Tänker vi på allt?

Rätt mycket tror jag vi tänker på, i alla fall.

Att planera en resa ger gott om utrymme för att sno in sig i sina tankar om man är lagd åt det hållet.

Gott om plats för katastroftankar också…

När vi åkte till Frankrike sist…

… så var vår förstfödde tre och ett halvt år. Vi bilade ner tillsammans med mina föräldrar. Hemma hade vi ganska nyss byggt klart på ovanvåningen och börjat måla. Och tanken var att kanske kanske försöka bli gravid med ett syskon om inte alltför lång tid – någon gång till hösten. Så där så att jag till och med efter mycket vånda tillät mig att köpa med ett fint babyplagg från Frankrike.

Och nu ska vi snart till Frankrike igen, och barnet som bara var påtänkt fyller snart sex år och börjar snart skolan, och hans storebror är tio och ett halvt.

Tågstrejker…

I Skåne har det varit tågstrejk i några veckor. Det har egentligen inte berört oss, för det på Öresundstågen och vi pendlar med pågatåg, så enda skillnaden har varit att det varit ovanligt mycket folk på sträckan Hyllie-Malmö C. Ja, och så strejkvakter på Malmö C, och många inställda tåg på infotavlorna och många utrop om detsamma.

Men när strejken började dra ut på tiden så började jag faktiskt fundera lite grann. För när vi ska bege oss mot Frankrike så ska vi ju först av allt över Öresundsbron, och då är det Öresundståg som gäller. Och visserligen har DSB under hela strejken kört bussar över bron – men lite nervöst började det ändå kännas. Lite så där att snart måste man nog liksom ändå kolla upp hur det där faktiskt funkar.

Och så för ett par dagar sedan blåstes strejken av, och problemet försvann och blev ngot vi inte längre behövde kolla upp. Skönt.

Men nu nås jag av signaler om att det visst pågår tågstrejk i Frankrike… Det känns ju sådär, om man säger så. Hoppas att den här artikeln, om att det är på tillbakagång, stämmer.

Bagageproblemet

En av de trevliga sakerna med att resa utomlands är förstås sakerna man kan köpa med sig hem. Jag är absolut ingen souvenirsamlare, men jag tycker det är trevligt att ta med mig lite av en annan värld hem. Det kan vara kläder av en annan stil, kanske någon bok, någon skiva. Och så mat och dryck.

Visserligen finns det ju helt andra möjligheter att köpa ”utländsk” mat hemma i Sverige, så behovet är inte detsamma som förr. Till och med grovkornig fransk senap brukar jag lyckas få tag i ibland.

Men riktig cider hör fortfarande till de saker som jag får passa på att njuta av på annat håll… Jag älskar cider, riktig cider, inte sådan där läskeblaskvariant som är kolsyrad och sötad och utspädd med vatten som den svenska, utan riktig. Utbudet av den är ytterst litet i Sverige. Dessutom kompliceras det av att jag räknar mig som nykterist. Det vill säga jag vill inte ha den cider som är ”Brut” (4-6 % alkohol) utan den som är ”Doux” (2-3 %). (Ja, jag vet att 3%-ig inte riktigt faller inom gränsen för nykterist.) Doux-cidern finns visst inte alls på systemet… och är rätt svår att få tag i övrigt i Sverige.

Så när man åker till Frankrike får man passa på att njuta – och köpa hem.

Nä. Just det. Jag är van vid att bila till Frankrike. Och då gör några flaskor cider inte så stor skillnad i packningen.

När man ska åka tåg gör de däremot det.

Det här är ju inte i sig ett tågproblem, utan samma problem finns ju med de flesta ressätt. Och det är ju en ganska fånig sak att irritera sig på. Men lite grann gör jag det ändå… :-)

Vandrarhem i Paris

Nu har vi bokat vandrarhem i Paris också. Två dagar och nätter i den stora staden. Exakt vad vi ska titta på har vi inte bestämt ännu, men jag gissar på att Eiffeltornet ingår :-)

Frankrike: biljetter och pass

Ja, min ambition var ju att blogga flitigt om strapatserna inför Frankrikeresan. Men nu blir det ju inte alltid som man tänkt sig: man hinner eller orkar inte den dag man har saker i färskt minne, och ju längre tid som går desto mindre hinner man, ju mindre angeläget känns det och desto svårare att få det gjort.

Så, vi kör en snabb sammanfattning:

Nattågsbiljetter bokade vi via bahn.de, alltså direkt på nätet. Vi kommer att åka nattåg Berlin-Paris (och motsatt riktning på vägen tillbaka). Det är visserligen inte närmsta vägen att åka om Berlin, men det finns flera skäl till att vi väljer den varianten: 1. Den nattågstur som skulle innebära ”närmst” resrutt skulle innebära att vi var tvungna att åka med dyrare sovvagn – samtidigt som det inte skulle finnas fyrpersonskupéer (utan mestadels trepersoners, vilket känns osmidigt för en familj på fyra). 2. Vi skulle kunna genskjuta tåget från Berlin mot Paris senare på kvällen, i Hannover eller Göttingen, men det skulle innebära att vi skulle befinna oss på någon mindre station sent på kvällen, efter stationens stängningsdags – och det känns faktiskt inte lockande alls.

Genom att ta tåget från Berlin så kan vi åka fyrapersoners liggvagnskupé till en rimlig slant, kliva på i dräglig tid på kvälen (någon gång vid åtta) och vara framme i Paris lagom tid nästa morgon (efter nio). Vilket känns alldeles lagom.

Platsbiljetten (alltså utöver interrailkort) kostar här 150 euro i första riktningen och 170 i andra riktningen (totalt för hela familjen).

Vi har också platsbiljett för sträckan Paris-S:t Brieuc. Det gjorde vi per telefon hos SJ. (Det funkade inte att boka via nätet hos det franska tågbolaget och få skickat, annat än om vi gick inte från den brittiska versionen av sidan – och då var vi tvungna att få biljetterna skickade till Storbritannien. Och när vi ringde det franska bolaget och frågade, så sa de att vi var tvungna att boka på plats strax innan tåget skulle gå – vilket verkade vara en väldigt dålig idé eftersom Interrail.eu informerade om att de TGV-platser som är avsatta för interrailkunder bör bokas ett par månader i förväg eftersom de går år skitsnabbt.) Jag minns just nu inte för stunden vad dessa biljetter kostade men det var inga löjliga sumor i alla fall.

Övriga sträckor kommer vi att åka platsbiljettlöst, med bara interrailkort. Men innan vi kunde skaffa interrailkort så behövde vi skaffa pass, för när man bestäler interrailkorten måste man ange passnummer.

En snabb koll visade att ingen i familjen hade giltiga pass. För tre av oss hade de gått ut 2012, och den fjärde har aldrig haft nåt. (För mig, som hade pass utfärdat 2007, innan förra Frankrikeresan, innebar detta i praktiken att detta pass varit engångspass: jag har inte åkt någon mer stans jag behövt pass till sedan dess.) Pass gick dock snabbt och smidigt att fixa på närmsta passkontor, en vanlig vardag när de hade öppet till 19, och vi behövde bara vänta en halv minut efter att ha tagit nummerlapp innan det var vår tur.

Och så när passen sedan blivit uthämtade ett par veckor senare, så beställde vi interrailkort. Två vuxna, två barn (4-11 år). Kort för 10 resdagar inom 22 dagar. Vuxen 3565 kr, barn 1805 kr.

 

Resa till Frankrike med blandade känslor

Vi har hunnit boka alla biljetter för sommarens resa till Frankrike. Nattåg, TGV och interrail-kort. Passen är också fixade. En del andra detaljer kvarstår, men i det stora hela är de viktigaste sakerna fixade. Vi ska till Frankrike om en månad.

Igår, när sista biljetten var bokad, kände jag mig glad och hoppfull över detta.

Nu sitter jag och tittar på valvakan för Europaparlamentet. Nationella fronten i Frankrike verkar få var fjärde röst. Var fjärde röst! Nu undrar jag vad det är för land vi ska åka till. (Ja, jag har varit där förut.) Det känns inte längre odelat positivt.

Och samtidigt så tänker jag ytterligare en gång att det kanske i alla fall är tur att vi reser nu, i år. Tidigare har jag tänkt att med klimatförändringarna kanske det helt enkelt blir för stor risk för riktigt otrevliga värmeböljor och annat extremväder för att det ska kännas locknde att resa söderut. Nu tänker jag att utvecklingen i Europa även i övrigt inte kommer att göra att det känns lockande att resa.

Och så kommer då valresultaten, och jag kollar siffrorna för mitt eget valdistrikt, här på landet i södra Skåne. Och konstaterar att här har SD fått över 25 procent och är största parti.

Och jag skäms för min hembygd.

Att planera en resa

Jag har en faster i Frankrike (närmre bestämt i Bretagne). En av pappas systrar flyttade till Frankrike i sin ungdom och blev kvar. Det innebär att jag också har två kusiner och ett kusinbarn i Frankrike. Ett kusinbarn jag för övrigt aldrig har träffat, eftersom han är yngre än vår minsting.

I alla fall, att ha en faster i Frankrike innebär också att jag varit i Frankrike ett antal gånger i livet. Inte fruktansvärt många gånger, men… *räknar* förmodligen fem gånger i alla fall.

Hittills har vi alltid bilat till Frankrike. Fyra gånger under min uppväxt tillsammans med mamma, pappa och bror (och dessutom mormor en av gångerna, tror jag), och femte gången (för sju år sedan) med mamma, pappa, man och äldste sonen (som då var 3,5 år). Jag är alltså van att betrakta Frankrike-resor som tre dagars körning i vardera riktningen, med övernattning på campingplats (i tält), eller vid senaste tillfället på billighetshotell utmed vägen.

I sommar är det dags igen. Vi planerar att resa till Frankrike i sommar, jag, mannen och barnen. Men den här gången tänkte vi ta tåget.

Varför då? Tja, för att det ska vara miljövänligast, förstås :-)

Visst, det går säkert att ifrågasätta. Det är inte alla tåg ute i Europa som är lika miljövänliga som våra i Sverige (för i Sverige är det inget snack om att tåg är bäst när det finns möjlighet att ta tåg). Men oavsett om tåget verkligen ÄR bäst på vare enskild sträcka, så är det tåget som har bäst potential att vara bäst för miljön i det långa loppet. Det handlar alltså inte bara om vad som är bäst just nu utan också om vad vi vill vara med och gynna i ett längre perspektiv.

Sedan har ju tåget helt klart andra fördelar också. Att klara av hela resan på ett drygt dygn istället för tre hela dagar, att förflytta sig även på natten och själv slippa köra (speciellt utomlands) känns ju på det hela taget ganska lockande om man säger så. Femåringen har ändå uttryckt en önskan om att få åka nattåg – och jag har själv väldigt mysiga minnen från de få gånger i livet jag gjort det.

Så det här är ett äventyr. Vi ska testa att resa på ett nytt sätt, hela familjen. Lära oss och uppleva tillsammans.

Kanske är det någon som sitter och undrar över flyg som transportmöjlighet? Så svaret är helt enkelt: Nej, det kommer inte på fråga. Miljömässigt är det out of the question – vore flyg enda möjliga resalternativet så skulle vi helt enkelt stanna hemma istället.

Och ja, visst kan det finnas lägen och situationer då det är motiverat att flyga. Men det här är definitivt inte ett sådant.

Men så, hur gör man då för att ta tåget till Bretagne?

Tja, steg ett verkar vara att skaffa tågluffarkort. Eller interrail heter det förstås. Och sådana kort finns nuförtiden inte bara för ungdomar, utan även för vuxna, barn och seniorer. I olika prisklasser då förstås. Och för olika tidslängder och antal resdagar och så vidare. Det kan låta komplicerat, men egentligen är det inte det. Man bestämmer sig för hur många resdagar man tänkt sig, och väljer det kort som stämmer med det och ens ålder, och så köper man det lämpliga kortet. Antar jag i alla fall; än så länge har vi inte köpt några kort.

Att köpa interrailkortet verkar vara den enkla biten.

Har man köpt interrail-kort så kan man ju sedan resa mer eller mindre fritt i alla anslutna länder och med alla anslutna tågbolag. Bara att ge sig iväg – eller? Mnja, fullt så enkelt är det förstås inte. Reser man med barn vill man förstås ha lite mer trygghet. Och ska man resa med nattåg eller franska snabbtåg så behöver man boka platsbiljett också. Ska man resa med franska snabbtåg bör man dessutom vara ute rejält i förväg om man ska få interrailplatsbiljetter – de är tydligen inte så många.

Så då börjar pusslandet. Hur gör man sökningarna för att få upp de önskvärda nattågen istället för snabbaste reskombination men med sex byten innan man når Paris? Hur vet man vilka nattåg som egentligen har vilken sorts kupéer? Hur kombinerar man bäst ihop önskvärd typ av kupé med att kunna kliva på tåget i rimlig tid på kvällen och inte behöva byta någonstans i ottan morgonen därpå? Vilken veckodag ska man resa ut för att kombinera ihop saker på bästa sätt?

Och hur i helskotta gör man för att få boka biljetterna?

Interrail.eu visar sig ha mycket bra info. Både möjlighet att söka resor och information om hur man bokar och vad man bör tänka på. Nattågen genom Tyskland bokas tydligen via bahn.de. När det gäller att boka franska TGV är det däremot mer tveksamt hur man gör. Vi landar på en fransk bokningssida där det inte finns möjlighet att bara boka plats. Min man ringer och frågar dem och får beskedet att nej, det går inte att boka i förväg, utan det får man göra på plats när tåget ska gå, och nej, då kommer det förmodligen inte att finnas några biljetter. Sedan landar vi på samma bokningssida via en annan länk, och då visar det sig att man visst kan boka i förväg – men bara om man går in på den brittiska UK-varianten av sidan och väljer att få biljetterna skickade till Storbritannien…

Ett facebooktips ger dock vid handen att det bästa ska vara att boka via SJ. Varför vi inte fattat det från början? Därför att informationen om utlandsresor på SJ.se är synnerligen begränsad, och utlandsresor över huvud taget inte alls sökbara på den sidan. Så vi får väl söka reda på turerna vi vill boka på andra sidor, men sedan ringa SJ och boka dem?!

Efter mycket sökande landar vi i att det som blir bäst nog är att boka nattåg Berlin-Paris. Att ta sig till Berlin först är visserligen en rejäl omväg, men de CNL-tåg (City Night Line) som utgår från Berlin har fyrapersons liggvagnskupéer, vilket prismässigt blir långt billigare än snabbare alternativ med dyrare sovvagnar. Och prismässigt kvittar det om vi kliver på tåget i Berlin i rimlig tid på kvällen eller på någon mindre kvällsstängd station senare på sträckan…

Ja, och så ska vi stanna ett par dagar i Paris innan vi tar TGV vidare till Bretagne. Så vi ska väl boka vandrarhem i Paris också. Och bestämma när vi ska resa hem igen. Och bestämma närmre kring det här med att hyra bil när vi väl är i Bretagne, för att kunna ta oss runt där. Och…

Ja. Jag får huvudvärk av sånt här. Så många trådar att hålla rätt på. Så många beslut att ta, så många fötter att sätta ner. Jag är skitkass på sånt. Och blir i grunden ändå så nervös av att ut och resa. Hem, ljuva hem. Eller att åtminstone slippa vara vuxen och låta någon annan ta ansvaret och alla beslut och bara hänga med och ha kul.

Om vi har bokat nåt nu? Nä. Först måste vi ha klart med kattvakter och sånt. Och så måste vi komma till skott innan alla TGV-biljetter är slut.

Sa jag att jag får huvudvärk av sånt här? Ja, det sa jag visst.