Tag Archives: om vissa företag

Jag är så trött på dubbelmoralen!

Jag läser artiklar om Mattias Klum – om miljö, om hur viktigt det är att vi bryr oss. Och sedan läser jag senaste (?) numret av Forskning och framsteg, och där är en helsidesannons för att åka på resa till Afrika – med Mattias Klum som affischnamn och på bild, för att övertyga folk att göra ännu en långresa.

På mjölkpaketen står det om Skånemejeriers springlopp för barn, Kalvinknatet, som jag antar är att betrakta som en hälsosatsning(?) – och anmälan kostar 80 kronor, och alla deltagare får en t-shirt. För 80 spänn? Jag utgår från att tröjan varken är rättvis eller ekologisk, det vill säga våra barn här ska må bättre och för att visa upp det ska människor någon annanstans må ännu lite sämre.

Och Coop fortsätter att i skilda sammanhang besvara frågor om miljö med ett allmänt blajblaj om att hållbar utveckling är viktigt för oss och vi är minsann bäst – och sedan skickar de ut tidningen Mer Smak, med bland annat citatet ”Så om man måste flyga in sitt eget förråd av limefrukter och guldfärgade glas för att skapa den perfekta mojito-baren åt Eva Longoria, så måste man!” samt i vanlig ordning en extra broschyr med erbjudanden på bland annat flygsemestrar.

Konsekvens, hör ni!

Och ja, jag är mycket mer arg på Coop än på Mattias Klum och Skånemejerier i det här fallet. För Coop gör en så fruktansvärt stor grej av hur jävla hållbara de är hela tiden – och nä, det är ni inte. Ni fortsätter ideligen, upprepade gånger, i er tidning, i er reklam, i era affärer, till att folk ska göra saker som är direkt dåliga för miljön. Igen och igen och igen. Och det tycker jag är pinsamt. Och skamligt. Fy skäms! Ja, ni kan göra annorlunda. Ni kan låta bli att göra reklam för mat som inte är i säsong. Ni kan sluta ge erbjudanden på flygresor. Det är inte ett dugg jävla svårt, det är bara att bestämma sig.

Men ja, jag tar med Skånemejerier och Klum också i det här. För det är exempel på samma sak: att det liksom har blivit okej att snacka miljö eller hälsa åt ena hållet och sedan ändå göra något som verkar åt andra hållet på något annat håll. Och det är ett samhällsproblem. Det är tröttande. Det är dubbelmoral. Om man gör så så ska man i alla fall erkänna det.

Typ:

Jag heter XXX och jag pratar en massa om miljö men jag är ändå inte bättre än att jag samtidigt kan tänka mig att uppmana till att göra saker som är dåliga för miljön. Så jag är inte smartare än en femåring.

Energiexperimentet som försvann

För drygt ett år sedan gick vi med i Eons energiexperiment 100koll. Vi hade ganska låga ambitioner; mest var det väl så att det hade känts fånigt att inte gå med när vi fick chansen.

I början väckte det väl ett visst engagemang i familjen. Och grannfejden funkade faktiskt ganska bra i praktiken, för även om vi tyckte det var fånigt och inte funkade så bra, så var det ju i alla fall lite småkul. Inte minst tyckte dåvarande åttaåringen att det var lite spännande, vilket förstås gjorde att vi gick in lite oftare och kollade läget.

Men så gav vi oss på att renovera matrummet. Matrummet, som var det rum som 100koll-prylen suttit på väggen i. Och i den allmänna röran och med de nödlösningar som alltid följer av att man ger sig på att renovera ett rum så fanns liksom inget riktigt bra ställe att sätta prylen på istället. Den hamnade på skrivbordet i kontoret. Inte alls lika smidigt att springa och titta på.

Renoverande gör ju förstås också att man har mndre tid över att bry sig. Eller, på något vis orkar man inte fokus på hur många saker som helst. Dessutom var de metoddelar som kördes efter Grannfejden i bästa fall ointressanta och i vissa fall outhärdliga.

Så, helt ärligt: det rann ut i sanden. Jag har i princip inte tittat eller brytt mig sedan månadsskiftet juni-juli.

Nu är experimentperioden slut.

Och, trots allt ovanstående visar det sig att vi har sänkt vår förbrukning med 53,31% enligt siffrorna på experimentsajten. (Jag har inte kollat av mot elräkningarna, så jag vet inte om det stämmer i praktiken eller om experimentutrustningen visar glädjesiffror.)

Det låter ju fantastiskt bra.

Men. Som jag påpekat tidigare, så handlar experimentet bara om elförbrukning. Och den allra största energiförbrukningsposten handlar ju om uppvärmning. Vår uppvärmning sköts av en panna, som kan gå på el eller pellets. Pellets är förstahandsvalet, el är reservlösningen. Strular pelletsen, av en eller annan anledning, så ökar elförbrukningen.

Exeperimentet har fått oss att vara lite duktigare när det gäller den sorts pelletsstrul som vi själva kan råda över. Det vill säga, det har varit en extra motivation när det handlat om att bära in pellets när de tagit slut på okristliga tider eller när någon varit sjuk eller man av annan anledning egentligen kunnat tänka sig att skita i det och köra på el. Och en extra motivation att ta itu med att sota pannan eller dammsuga ur pellets som fastnat eller annat sånt. Så vi har kört mer på pellets ocjh mindre på el än säsongen innan. Å andra sidan, sånt hänger också samman med till exempel att det här varit en ganska ”mild” vinter, både vädermässigt och på en del andra plan.

Och det vi kan förebygga eller hantera är ju bara vissa typer av pelletsstrul. Andra sorters strul kan vi inte göra något åt. Och de kommer slumpmässigt ent tidsmässigt. Den gångna veckan har vi gått på el mer än halva veckan. För en fallucka inne i pelletsbrännaren gick sönder. Dessutom var det ”nya” (nyaste) rostret i sämre skick än det gamla. Och yttre brännarröret måste slutligen bytas ut. I väntan på reservdelar fick vi alltså gå på el. Vilket innebär att vi gjort av med löjliga mängder el senaste veckan.

Detta syns dock inte i experimentstatistiken. För experimentperioden slutade vid månadsskiftet.

Så, tja, en minskning på över 50 procent. Det är väl bra. Men mestadels beror det nog på tur. Och tur ger ganska missvisande statistik. Åtminstone på så kort tid som ett år.

Must have – ursäkta, men det bestämmer inte ni

Jag var inom H&M och Lindex på vägen från jobbet till tåget. Det är ganska sällan jag gör sådana avstickare för tillfället, eftersom vi alla i huvudsak har vad vi behöver. Men nioåringen behöver nya regnbyxor (för de han hade har försvunnit) och jag tänkte köpa dem på H&M eftersom alla H&M:s kläder sedan årsskiftet ska vara fria från fluorerade ämnen. Det visade sig dock vara svårt att hitta: först var det svårt att alls hitta regnbyxorna (det hör till sådant där ointressant som man hänger rejält undangömt), sedan stod det inte något på dem om fluorfriheten, så jag kände mig allmänt osäker, och när jag frågade i kassan hade de förstås ingen aning. Nå, jag fick tjejen i kassan att skriva upp artikelnumret åt mig så att jag skulle kunna ringa kundtjänst och fråga.

Jag var också på jakt efter strumpor till samma barn, eftersom antalet strumpor som är hela och inte för små blivit mindre än vad som känns hanterligt. Både H&M och Lindex gick dock för närvarande bet på kraven ekologiskt, i färg men inte rosa (det vill han numera inte ha) samt rätt storlek. Hade jag hunnit hade jag gått tillbaka in på H&M och köpt en packe svart-grå-vita, men det får helt enkelt bli en annan dag.

Det som i huvudsak mötte mig i båda affärerna var stora skyltar som skrek

Must have!

(Eller ja, i den ena affären stod det nog strikt talat ”A must have”.) Dessa skyltar hängde vid många olika ställningar med kläder.

Must have? Ursäkta, men det är väl ändå inte upp till era reklamavdelningar att bestämma? Ärligt talat, H&M och Lindex, det äcklar mig. Det äcklar mig att ni talar om för mig och alla andra vad vi måste ha. För ni ljuger. Ni ljuger med berått mod. Förmodligen går alldeles för många på era lögner. Eller, förmodligen låter en massa människor sig påverkas av detta. Därmed driver ni folk till att köpa saker de inte behöver. Och därmed bidrar ni aktivt till ett ännu mer ökat överutnyttjande av jordens resurser. Ett fortsatt och ökat övertrasserande av kontot vi alla ska leva av.

Såvitt jag kunde se var inga av sakerna som ni markerade som ”Must have” något nödvändigt alls. Det rörde sig om helt vanliga kläder – tröjor, byxor, skjortor. Säkert i vårens färger och material. Och? Ja visst, baskläder behöver vi. Men de allra flesta av oss har sådana kläder i en sådan mängd att vi inte behöver köpa nytt på flera år, om det handlar om att hålla oss varma, skydda mot väder och vind eller för den delen skyla oss såpass som anses kulturellt motiverat. Vi behöver inte fler t-shirts och toppar. Ändå är det dessa saker ni hänger fram en masse.

På H&M kompletterades dessutom med något budskap (också på engelska) av typen ”Köp nu, innan de här sakerna är slut och det är försent!”. Ja, för vad händer då? Blir jag utan kläder? Öh, nä, knappast.

Ja, jag vet att ni lever på att sälja kläder. Jag vet att ni behöver göra reklam. Men det fråntar er inte ansvar för vår gemensamma framtid. Det finns seriösa och kloka budskap ni kan pumpa ut. Ni kan tjäna pengar på ansvarsfullhet och kvalitet.

Jag avskyr noreply!

Jag tyclker det är ett jävla ofog med alla saker som skickas ut från ”noreply”-adresser. Hur i helskotta kan man hålla på och skicka mejl som inte går att besvara eller bemöta?

Må vara om det finns någon form av kontaktinformation av annat slag i mejlet, så att jag vet vart jag ska vända mig. Men när den enda kontaktinformation som finns är just noreply-adressen?!?

I det här fallet så är det Telia som gör mig upprörd. Och ja, det går att hitta kontaktuppgifter till Telia. Men ärligt talat, det hjälper ju föga att jag hittar allmänna kontaktuppgifter till Telia när jag vill komma med feedback på ett dåligt reklammejl. Skickar jag något till en allmän Telia-info-adress så kommer det förmodligen att valsa runt i systemet i ett halvår innan det försvinner i ett stort svart hål.

Så: om ni vill skicka mejl till mig, oavsett vad det handlar om: se till att det finns uppgifter om hur jag kontaktar er i mejlet.

Annars blir jag ju tvungen att rapportera skiten som skräppost. Och det känns trots allt lite dumt när det gäller ett företag jag faktiskt är kund hos. Det skulle ju faktiskt kunna hända att de skickar något väsentligt per mejl någon gång. Ja, inte för att det hänt hittills, men man vet ju aldrig.

Varför vill Ica ge oss rabatt på flyg? Idioti!

Nyhet!

Nu får du med ICAs kort rabatt på inrikesflyg

Så står det i ett av reklambladen som följde med senaste Buffé (alltså Icas kundtidning).

Och jag undrar bara varför. Varför tycker Ica att det är en bra idé att ge rabatt på flyget? När vi av miljöskäl bör minska flygandet till ett absolut minimum – och så gör Ica sitt bästa för att få fler att flyga?

Idioti.

Jag vill ha bra mat extra allt – inte tvärtom

Bra mat. Rstn hr vi plckt brt.

Så står det på Icas reklamskyltar. Det är reklam för deras billigaste egna varumärke, Ica Basic.

Jag antar att det de plockat bort är sånt som giftfri odling, allmän hänsyn (rimliga löner, vettiga arbetsvillkor etc) till dem som odlar och arbetar med att producera varorna, miljöhänsyn av alla de slag genom hela produktionskedjan, och så vidare.

För det är ju sånt som kostar pengar. Det är sånt som gör att produkterna blir dyrare. Det är alltid den sortens hänsyn som anses okej att plocka bort – Ica får garanterat sin inkomst ändå.

Därför väljer jag bort billighetsprodukterna. Jag betalar gärna mer och får produkter som innehåller alla bokstäver, inklusive dem som betyder alla sorters hänsyn.

Men snälla Ica?

Jag handlar en hel del på Ica. Det finns en mycket naturlig anledning till det: affären inne i byn är en Ica-affär. Bara den service det är i sig – att den finns, alltså – är skäl nog att handla där. En affär är mycket viktig för att en by ska fortsätta vara levande. Detta är dessutom en affär som står för mycket god service. De är byns post, de har en uttagsautomat (banken stängde för en del år sedan), de har startat upp en bensinmack när den gamla la ner (tyvärr dock utan gas, så vi tankar extremt sällan där – men ändå), de är apoteksombud (och var alltså vår tillgång till medicin långt innan apoteksreformen). Som de lilla alltiallo affär de är i en by på landet har de också ett ganska gott utbud av sånt som inte är mat (ibland bättre när det kommer till det nödvändiga än många stora affärer). Och dessutom har de ökat öppettiderna på senare år, istället för som många andra småaffärer minska.

Och det verkar på det hela taget gå ganska bra för dem.

Visst, vi handlar inte allt där. Utbudet av ekologiska varor är till exempel inte alls så stort som jag skulle önska. Men jag frågar efter ekologiskt, och ibland tar de hem något nytt. En del annat ekologiskt, och även annat som de saknar, handlar vi förstås på andra ställen.

Det är ju för övrigt inte billigast att handla i vår lilla Ica. Det ser jag inte som något problem. Jag är ändå sällan ute efter att få fatt i det billigaste, och jag betalar gärna för servicen.

Men på sistone har de börjat med nåt märkligt: att skänka bort saker. Ja, det är väl förmodligen inte Ica-i-byns egen idé, utan Ica centralt? I alla fall, då och då dimper det ner reklam som består i att vi kan hämta ut en Gåva. En påse värmeljus. En tub tandkräm. Och nu senast igår en mugg och en skål i porslin.

Jag har vad jag behöver av porslin och värmeljus, och tandkrm kan jag köpa själv vid behov. Ska jag ha saker så väljer jag helst själv vad jag ska ha, så att det kommer till nytta och glädje. Jag gissar också att de allra allra flesta av mina grannar och folk nere i byn har vad de behöver av dessa saker alternativt har råd att köpa om behovet skulle uppstå. Men tyvärr gissar jag att väldigt många av dem också hämtar ut sakerna. För det är gratis. Och gratis är gott, typ. Och sedan står väl den där koppen och skålen där och tar upp plats i skåpet tills nästa gång varje familj rensar bort saker de inte vill ha, och så hamnar det i bästa fall på en loppis.

Det är inte god resurshushållning! Och det är inte heller god service.

Snälla Ica: Jag och andra kämpar med att få folk att sluta köpa och ge bort saker de inte behöver. Jag ber er att åtminstone sluta skänka bort saker till folk som inte behöver dem och inte bett om dem.

Lägg pengarna på nåt annat istället. Om ni struntar i att köpa onödiga presenter till era kunder så kanske ni inte måste ha den hemska reklamen i högtalarna som försöker övertala oss om att köpa färdiga såser och dåliga skvallertidningar?

H&M börjar återvinna textil i Sverige!

Dagens riktigt glada nyhet är att H&M börjar återvinna gamla kläder:

Modekedjan Hennes & Mauritz börjar återvinna kläder i stor skala. Från februari kommer cirka 1″‰500 butiker ta emot gamla plagg och inom ett år ska samtliga H & M-butiker i världen göra det.

De senaste åren har allt fler kritiska röster höjts om slit- och slängkulturen i modebranschen.

Nu försöker H & M ta sitt ansvar för att minska sopberget och under nästa år kan kunderna börja lämna avlagda kläder från alla olika varumärken i butikerna. I Sverige blir det till en början i Mälardalen.

-”‰Vi ska framför allt samla in kläder som inte är hela. I dag återvinns en väldigt liten del av dem. Runt 80 procent hamnar i soporna, berättar Henrik Lampa, chef för H & M:s hållbarhetsarbete.

Läs hela artikeln i DN.

Så här skriver H&M själva

H&M är det första modeföretaget som lanserar ett världsomspännande klädinsamlingsinitiativ. Från februari 2013 kan kunderna lämna in använda plagg i H&M-butiker på samtliga 48 marknader. Hållbarhet är en viktig del av H&M:s erbjudande, och H&M strävar efter att reducera den miljöpåverkan kläder har under hela sin livscykel.

”Vårt hållbarhetsarbete grundar sig i ett starkt socialt och miljömässigt ansvarstagande. Vi vill värna om miljön och erbjuder därför våra kunder en bekväm lösning: att kunna lämna sina använda eller defekta kläder till H&M”, säger Karl-Johan Persson, vd för H&M.

H&M är det första modeföretaget som introducerar klädinsamling i utvalda butiker världen över. Genom detta globala initiativ kan H&M:s kunder spara på naturresurserna och bidra till minskade miljöeffekter genom att undvika textilavfall. Alla typer av kläder, oavsett märke och skick, accepteras. För varje lämnad påse med kläder får kunden en rabattkupong med erbjudandet ”50 kr i rabatt vid köp för 300 kr”. De insamlade kläderna tas sedan om hand av H&M:s partner I:Collect, som har den infrastruktur som krävs för att återvinna kundernas textilier så att de kan användas på nytt.

Varje år slängs tonvis med textilier i hushållssoporna och hamnar i avfallsdeponier. Hela 95 procent av dessa kläder hade kunnat användas igen: bäras på nytt, återanvändas eller återvinnas, allt beroende på det enskilda plaggets skick. På längre sikt vill H&M minska den miljöpåverkan kläder har under hela sin livscykel och skapa ett slutet kretslopp för textilfibrer. Målet är att hitta tekniska lösningar för att återanvända och återvinna textilfibrer i större skala, vilket är skälet till att H&M har startat Conscious Foundation: för att främja nytänkande kring att sluta kretsloppet av textilier och sociala projekt längs H&M:s värdekedja.

Bra att ni fattat, Sydsvenskan. Hoppas att det också leder till de självklara konsekvenserna vad gäller nyhetsrapporteringen.

Sydsvenskan visar idag på huvudledarplats att de fattat. Att de tagit till sig gårdagens rapportering från världsbanken om att vi ska räkna med en betydligt varmare världs framöver. Att det behövs kraftfulla åtgärder, NU. Att världens ledare trots detta i hög grad väljer att blunda. Och att det blir ofantligt dyrt för världens länder om man inte agerar kraftfullare nu. Samt att dagens ekonomiska problem inte är skäl att vänta.

Mycket bra, Sydsvenskan.

Om det nu Sydsvenskan verkligen står bakom detta, så finns det också väldigt mycket Sydsvenskan kan göra, genom sin vanliga verksamhet med nyhetsrapportering. För hållbar utveckling handlar om att ta det miljömässigt bästa beslutet – varje gång. Och om att använda sitt handlingsutrymme.

Miljö (inklusive klimat) är inte en liten sidofråga. Miljö berör i stort sett allt vi gör. Att som tidning ta ansvar för miljön innebär att i varje fråga, varje artikel, fundera över den miljömässiga konsekvensen av det man skriver om. Att djupdyka i miljöaspekterna så fort chansen ges. Att se till att alla journalister har tillräcklig kompetens för detta. Och kanske framför allt de som skriver om ekonomi och företagande.

Som nu med SAS. Klimat är en självklar vinkel på flygbolagens utveckling. Alltså bör man analysera klimateffekterna, på djupet, av de olika alternativ som var aktuella.

Eller sjukvården. Kan sjukvården i Skåne hantera de framtida värmeböljorna?

Men det handlart också om att ta med det i resereportagen. Jaha, ni har flera sidors artikel om någon liten avlägsen ö i Thailand. Ni tycker folk ska resa dit. Så vad kostar det, i form av koldioxidutsläpp, att flyga dit? Hur innebär det att man behöver leva hemma resten av året för att kunna komma ner till en okej utsläppsnivå totalt? Hur många år måste man vänta innan man ”får” flyga nästa gång? Och vilken miljöpåverkan har turismen i övrigt i området?

Den hysteriska konsumtionen. Den är inte hållbar. Belys det! Igen och igen och igen. Inte bara i en separat artikel, för då läser bara de redan frälsta, utan som en del av de vanliga reportagen.

Och så behöver ni ställa de viktiga frågorna till våra politiker. Fråga inte Lena Ek om klimatet. Fråga Anders Borg och Fredrik Reinfeldt. Hur ska vi finansiera de åtgärder som behövs för klimatet? Hur tar de sitt ansvar? (Svaret ”Javisst, jag flyger ofta, men jag kompenserar genom att sopsortera” duger INTE. Sopsortering är något alla ska göra och kompenserar inte för flygresor. Och deras ansvar som toppolitiker sträcker sig naturligt nog längre än till deras egna handlingar.)

Sydsvenskan, ni kan åstadkomma mycket. Ställ de rätta frågorna, gör de intressanta vinklingarna!

Köp inte ett gosedjur hos Ikea – skänk pengar direkt till välgörande ändamål istället!

Nu drar Ikea igång sin årliga gosedjurskampanj.

För varje mjukdjur du köper skänker IKEA Foundation 10 kr till utbildningsinsatser för barn.

Och jag säger: Köp inte!

Ja, det finns säkert en del barn i Sverige som har det så fattigt att de inte har något gosedjur. Men det är inte deras släktingar som kommer att köpa gosedjur på Ikea just nu ändå.

De allra flesta barn i Sverige har låååångt fler gosedjur än de behöver. Det har gått inflation i gosedjur, och en del människor har med sig gosedjur till barn de ska på besök till ungefär som man har med sig en blomma till värdinnan.

Ett gosedjur till gör ingen jävla skillnad! Eller rättare sagt, det gör mest en skillnad till det sämre. Det är kul med det nya en stund, men samtidigt sänker det värdet hos alla de andra gosedjuren barnet har; det sammantagna värdet hos alla gosedjuren tillsammans blir inte högre. Dessutom förväntar sig barnet att få presenter allt oftare, och värdet av framtida presenter krymper därmed.

Dessutom är det förstås resursslösigt. Barnen behöver inte prylen. Tyget och stoppningen kunde använts till nåt bättre. Och hur har de egentligen framställts? Och så vidare. Jag ska inte dra den karusellen längre än så idag :-)

I alla fall: Det är självklart jättebra med pengar till utbildning för barn. Skänk gärna pengar till det! Men gör det på ett sätt som inte innebär att du måste släpa hem fler onödiga gosedjur.