Tag Archives: kromoxidgrönt

Tankar vid fönstermålningen nr 783

Det är skönare för ryggen att måla de gamla fönstren som sitter kvar på sin plats (för det innebär varierande arbetsställning) än att måla nya fönster som ligger på bockar i orangeriet (för där blir det samma kassa arbetsställning hela tiden – skitdåligt för ryggslutet).

När jag står och målar de nya fönstren konstaterar jag dessutom efter en stund att jag omedvetet står och undrar över när jag ska komma till kittkanten. De nya fönstren har inget kitt. De har istället en nittiogradersvinkel mot glaset. Mycket svårare att måla på ett bra sätt.

Fönsterskötsel

Att måla fönster hör till sånt där som har en aura av skitjobbigt omkring sig. Skrapa bort gammal färg, slipa och sedan slutligen måla i flera lager.

Det var också så vi började en gång i tiden, under de första veckorna sedan vi flyttat hit för tretton år sedan. Skrapa bort gammal “plastfärg”, slipa för hand och med maskin och sedan börja måla med linoljefärg.

Som sagt var, det är tretton år sedan för de fönstren, nio år sedan för de fönster vi bytte ut helt, och lite mindre för en del andra tillfixade fönster. Det börjar liksom bli dags att måla om en hel del av dem.

Men nu är det faktiskt inte så himla mycket jobb. För nu är de som sagt var målade med linoljefärg. Och det innebär i praktiken att vi inte behöver skrapa bort gammal färg och slipa. Nu behöver vi torka rent med en fuktig trasa – möjligen med såpa – och sedan måla. Och på en del ställen behöver kittet kompletteras.

Visst, ska man fixa fönstren i sin helhet är det förstås mer jobb än så. Men det är ju utsidan – den gröna delen – som är mest utsatt och behöver åtgärdas.

Målning för skydd och för dekoration

När man målar hus och byggnader utvändigt så blir det visserligen snyggt med färg och yta och så – men det är inte det främsta skälet att göra det. Målningen görs i första hand för att skydda trä, metall, puts och annat mot “väder och vind” (vind är väl också väder?). Snyggheten är en bonus man får på köpet.

Det där innebär på sätt och vis en konflikt. För ska man måla så att det blir snyggt innebär det ibland att man riskerar att tulla på skyddsaspekten. Stora släta ytor är förstås ganska enkelt att måla. Men när det kommer till exempelvis fönster är det ibland väldigt svårt att komma åt på alla ställen vid gångjärn och fönsterbleck eller att lyckas måla hela kittkanten och en-två millimeter av själva glasrutan men inte mer (ja, så ska det vara). Även om man krånglar med flera olika storlekar på penslar.

Och då är det så lätt hänt att ta det säkra före det osäkra och hellre måla för lite än att kladda så att det blir fult. Alltså satsa på att det ska bli snyggt (inte täcka för mycket utan hellre för lite) istället för att det ska bli skyddat (och då gör det förstås inget om det gröna går in lite på det vita eller om färgen går för långt ut på glasrutan).

Igår gav jag studiofönstren en ny omgång grön färg på utsidan. Det är sånt där jag inte haft en tanke på att det kunde behövas – det känns ju som nyss de sattes in – men nu när jag rostskyddsmålat gångjärnen på dem har jag tittat närmre och insett att de verkligen verkligen behövde ny grön färg. Och när jag målade dem stod jag och tänkte på ovanstående. Den här gången målade jag helt klart mycket mer på “skydd” än på “snygghet”. Inte en kotte mer än jag kommer att gå och specialstudera målningen av dem, men om regn och rusk får tränga in för mycket och fönstren murknar i förtid kommer jag att skita väldigt mycket i att det i alla fall var snyggt.

Och jodå, det blir snyggt ändå – i alla fall jämfört med innan. Herregud vilken skillnad!

Tänk så mycket skillnad lite färg kan göra…

I förra veckan byggde svärföräldrarna nya dörrar till uthusen. Spontade brädor, och så tvärslåar i form av ett Z. Klassiska enkla dörrar till uthus, liksom.

De senaste dagarna har jag stått och målat dem med kromoxidgrön linoljefärg. Det är standardfärgen här på trädetaljer ute – fönster, dörrar och annat. Och det är magiskt vilken skillnad det gör när färgen kommer på: plötsligt går det från att vara hopsnickrade brädor som bildar ett plank i ett dörrhål, till att vara en genuin klassisk stabil dörr.

dörr

Renovering och husfix v 44

Jag vågar inte stå och måla fönster för tillfället för min rygg. Så den här gången har det varit min man som målat. Blått första varvet på de två nya verandafönstren. (Den gamla halvlitersburken med en udda nyans av ultramartinblått, som vi använt till förstastrykning på alla verandafönstren och -dörrarna, för att göra slut på burken, räckte inte till det sista fönstret, så det fick en annan nyans. Nå, det ska ändå målas över.) Och grönt på kittkanterna på de smala fönstren. Det ska innebära att allt blått är struket en gång, allt grönt minst två gånger, utom kittkanter (en gång). Det bör kunna innebära att vi kan sätta i fönstren nästa helg…?! :-) Vilket i så fall i  alla fall är innan vintern slår till (det känns rätt fjärran ännu).

För övrigt så har vi äääääntligen satt upp en lampa i trappan till ovanvåningen (med en 0,7W LED-lampa och nio meters förlängningssladd), så att det ska gå att hitta ner på natten utan att behöva ha tänt kraftfullare lampor.

Dagens husuppdatering

Tvättmaskinsreparatören var här i fredags och satte nåt klegg i gängorna så att inte skruvarna ska skruva ur. Det verkar funka.

Elektrikern var här i torsdags och säkrade upp huset till 20 ampere samt tittade på lite annat som ska fixas.

Mannen hämtade tre glas till verandafönstren hos glasmästaren i torsdags och har idag stiftat och kittat.

Jag har idag grönmålat lager två på de nya verandafönstren samt grönmålat kittkanten på de gamla stora verandafönstren.

Allmän renoveringsstatus

I tisdags kväll, med stjärnklar natthimmel utanför ickefönstren, målade jag de fyra facken med pärlspont på insidan av verandan blå. Det ska bli två halvstora fack också sedan, men de är inte på plats ännu, för först måste fundamentet under åtgärdas med bruk och/eller tegel på något märkligt sätt (femtonspel igen…).

Igår var det som sagt var alldeles strålande väder. Det har visserligen varit fint hela veckan, men då har jag ju jobbat. Igår var det alldeles löjligt varmt. Jag hade hoppats på att hinna måla verandan utvändigt, men det hann jag inte. Å andra sidan var det plågsamt varmt faktiskt, kände jag när jag var ute och torkade av inför målning.

Idag skulle det inte heller regna. Det skulle bli sol. Så även idag skulle det gå bra att måla.

Prognoser är prognoser. Idag var luftfuktigheten av löjliga mått, marken dyngsur, betongtrappor genomsura, vatten som stod på träet på verandan och känslan av att det föll ut vatten ur luften – men regnade gjorde det inte. Riktigt tjock dimma, som vägrade ge med sig – det var en bra bit förbi lunch innan solen bröt igenom såpass att man kunde ana dess exsitens bortom tjockan – och sedan böjade det snart tätna igen.

Jag målade ändå – ha!

Jag har målat ett grönt utanpåvarv (mannen klättrade upp och tog det sista krångliga upp i spetsen ovanför trappan som är svårast att komma åt), och så har jag målat stolparna på insidan ljust ultramarinblåa ett varv.

Sedan var det dags för kvällsmat och legobygge.

Olika karaktär hos olika kulörer av linoljefärg

Igår fortsatte jag verandafixandet:

  • målade lite grönt på insidan av några lister (som har hållit de provisoriska plywoodskivorna på plats och på sikt ska sitta på utsidan av fönstren), samt kompletterade grönt på några andra ställen, bland annat målade över de skruvhuvuden som utifrån håller fast reglar för den invändiga panelen :-)
  • oljade den invändiga panelen (eller i alla fall de delar som hunnit komma på plats), samt kompletteringsoljade på en del gröna ställen. (Med linoljefärg kan man göra så: när färgen börjar bli lite matt och trist så kan man bättra på med en omgång ren linolja.)
  • målade ett lager blått på insidan av de smala fönstren. (Nu har de alltså två lager grönt på utsidan och ett lager blått på insidan.)

Jag gillar det här att olika kulörer av linoljefärg har så olika karaktär. Och då menar jag inte kulören i sig, men karaktären hos färgen. Det är väldigt olika att måla med den kromoxidgröna, den ultramarinblåa och den zinktitanvita. Olika konsistens, olika viskositet, olika sätt att hantera penseln. Svårt att riktigt förklara – men de ÄR olika!

Linoljefärg och transistorradio

Det är försommar. Och plötsligt har vi liksom huggit tag i renoveringen igen.

Igår gick jag ut i brädgaraget (det var i tidernas begynnelse, när bilarna var små sockerlådor ett garage, men vi använder det som virkesförråd och målningsverkstad) och målade ett varv grönt på utsidan av de två stora halvrenoverade verandafönstren.

Vi har två glasverandor på huset. Ett som är helkasst, och så ett som tidigare var ganska kasst med som vi gav oss på och började renovera lite smått för två och halvt år sedan. Alla stolparna är bytta. Dörren r ersatt med en ny från fönsterhantverkare. Av de sex fönstren (två små och fyra stora) var det två som… inte längre var, och de övriga har vi skrapat, rensat från gammalt kitt (vilket huvudsakligen bestod av omöjligatttabortsilikontätning) och plockat ur glasrutorna (en del hela). De två stora har vi lagat lite i trästommen (kemiskt trä samt träplugg beroende på vilka delar) och sedan påbörjat målandet. Det var dessa två som fick sin andra (tror jag) strykning kormoxidgrönt igår. Det är rätt mysigt att stå där och måla och lyssna på transistorradion. (Radion är egentlig skaffad för att det ska finnas en batteridriven in case of strömavbrott, men den är rätt smidigt att ha därute också.) Men det är lite trist att måla smala spröjsar i mängder, till och med när det inte sitter glasrutor i.

Så kom det sig att jag gick och tittade på själva verandrastommen också. För de nya delarna är visserligen målade ett par gånger, men behöver fler strykningar. Och det finns fortfarande delar kvar av den gamla stommen kvar upptill, bland annat med ett par extra små sneda fönster framtill, och där behöver skrapas och målas…

Idag har alltså mannen skrapat verandadelar. Och under tiden gav jag mig på att måla lite annat som också behövde en strykning grönt; både köksfönster och tvättstugefönster hanns med. Och slutligen i alla fall en sida på verandan. Transistorradion har fått följa med mig runt.

Blåregnet är verkligen på god väg att slå ut, man ser det blåa nu. Tomaterna fick egentligen flytta ut i ett “växrhus” av gamla fönster och byggplast mot en uthusvägg redan för en vecka sedan, men sedan blev det ju FROST på nätterna, så de fick ta skydd i uthuset några dagar. De ser i alla fall hyfsat glada ut. Värre är det med gurkan, som planterades ut i kruka därute något tidigare. Blåsten har gått hårt åt den, och jag tvivlar på att den repar sig.

Förra helgen hann vi också med att så första omgången i trädgårdslandet. Potatis, lök av diverse slag, morötter, ärtor och en hel del andra grönsaker. Plus gröngödslingsväxter och lite blommor som ska locka insekter. Rädisorna är redan på väg upp.

Vi avslutade dagen med rabarberpaj som jag och ungarna gjort.