Tag Archives: mode

Onepiecens fördel

Jag tycker inte att sådana där heldräkter i joggingtyg är snygga, inte alls, och jag tycker på det hela taget det verkar ganska opraktiskt med sådana kläder också.

Men så i slutet av vårterminen var jag och hälsade på på skolan en dag. Och satt och tittade på när ungarna lekte ute på skolgården på rasten. Killar i normala, lekvänliga kläder. Tjejer i opraktiska kläder – snäva, ömtåliga, och så vidare. En del av tjejerna struntade i klädernas begränsningar och kröp ändå runt på knä i sandlådan. Andra tjejer deklarerade upprepade gånger för mig (trots att jag alltså inte frågat dem) att de minsann inte lekte utan helst bara gick runt och pratade (nu snackar vi 6-7-åringar, alltså), och så visade de upp sina örhängen för mig (också oombett).

Senare samma dag såg jag någon av de äldre tjejerna på skolan i onepiece. Och då kände jag att min uppskattning för detta märkliga plagg ökade drastiskt. Om skoltjejer kan “få” vara moderiktigt klädda, och ändå kunna leka obegränsade, då är jag positivt inställd.

Kläder eller accessoarer?

Jag letar jacka till åttaåringen. Den han har börjar bli lite liten. Men han vill helst ha något som är ungefär likadant som den han har: typ olivgrön, enkel, i grovt bomullstyg.

Det finns inte.

Jag har kollat ett antal affärer, och letat på nätet, men jag hittar inget av den typen. Det är väl inte modernt. Jackor till stora barn ska nu vara av två typer. Den ena typen är funktionsjackor, som ska skydd mot både vind och vatten. Tunna märkliga material. Konstiga färger. Och vad ska han med sådana multifunktionsjackor? Han ska ha jackan när han leker på rasterna,när han är ute i trädgården hemma, när han är hos kompisar – inte för strapatser på bergstoppar. Regnar det tar han på sig regnjackan.

Den andra typen är de könskodade, som finns i typ 1 och 2. Typ 1 är stora, bylsiga (konvexa), skateiga (?), med psykedeliska hysteriska mönster i massor med färger. Typ 2 är istället konkava, gärna med ett bälte i den markerade midjan, oftast enfärgade, i rosa eller någon likartad färg.

Det är dessa jackor som är moderna. Andra finns i princip inte.

Ändå passar jag på att kolla några affärer till på vägen från jobbet till tåget. Inne på H&M inser jag efter en stunds letande att det i princip inte finns några jackor alls på pojksidan – bortsett från en skinnimitationsgrej, en kavajliknande sak och några jackor jag skulle kalla regnjackor (men det är de nog inte).

Och då slår det mig plötsligt: Klädaffärerna av idag säljer inte kläder. De säljer modeaccessoarer. Visst, de där accessoarerna har ibland stora likheter med kläder, och en hel del av dem kan användas som kläder. Men klädaffärerna har ingen ambition att man ska kunna köpa de kläder man behöver hos dem.

Det är ju på sätt och vis begripligt. Man tjänar förstås mer pengar på att sälja mer. Och om folk bara köpte de kläder de behövde, så skulle klädkedjorna behöva minska rejält. Självklart är det lönsammare att få folk att köpa nya “kläder”=accessoarer varje år. Det kan man göra genom att kalla det mode. Och det funkar ju att göra så, för de flesta kan numera inte sy sina egna kläder. Vi är utlämnade åt det affärerna säljer. Vill du ha en jacka så får du köpa det som finns – för vem går hem och syr en jacka? Även om man har kompetensen så sticker man ut för mycket från mängden, och det är det inte alla som vågar.

Vi får vänta med att köpa jacka. Åttaåringen själv tycker att den funkar ett tag till, han gillar sin jacka. Har vi tur så kanske nästa år bjuder på ett vettigt jackmode.

Gillar du kläder, mode och shopping – och bryr dig om miljön? Då är klädbytardagen något för dig!

Själv är jag inte så intresserad av mode, och jag tycker om ungefär samma kläder hela tiden. Jag tycker att de allra flesta kläder som finns i klädaffärerna är fula, märkliga eller ointressanta. De kläder jag köper hänger oftast med ganska länge, och när jag väl vill göra mig av med dem så har de oftast ett skick som ingen annan vill ha heller.

Därför känns inte klädbytardagar som något för mig. Jag har inget jag vill byta bort, och jag räknar inte med att hitta något jag är intresserad av. Jag behåller helt enkelt hellre mina kläder.

Men jag inser ju att jag kanske inte är så genomsnittlig. Ni är många därute som gillar det som är modernt och som vill byta kläder ofta. Och en hel del av er är förhoppningsvis samtidigt bekymrade över detta ur ett miljöhänseende (du vet konsumtionshysteri, slit och släng, resursförbrukning, energiåtgång, ekologiskt fotavtryck och så vidare).

För er är klädbytardagar ett ypperligt tillfälle!

Den 21 april, alltså på lördag om en vecka, ordnar Naturskyddsföreningen klädbyten på många ställen i landet. Man tar med sig kläder man inte längre vill ha – hela och rena förstås – och kan byta till sig andra spännande kläder. Så här skriver Mona Wallin, webbredaktör på Naturskyddsföreningen:

By ut din garderob på klädbytardagen

Hör du till de som alltför ofta suckar över din garderob? Är du är trött på de kläder du har och trött på att lägga ner en massa pengar på att köpa nya hela tiden? Eller hör du till de som inte hinner sucka över det gamla för du springer ständigt i klädaffärer och hittar nytt? Oavsett vilket vill Naturskyddsföreningen välkomna dig till Sveriges största klädbytardag.

På över 60 orter i Sverige ordnas det klädbyten lördagen den 21 april. Konceptet är enkelt och glömmer du plånboken hemma behöver du inte oroa dig, allt är helt kostnadsfritt. Du tar helt enkelt med dig några av de plagg du tröttnat på, trots att de är fräscha och fina, och byter på plats mot plagg som någon annan tröttnat på. Valutan på klädbytardagen är klädbytarbrickor som du får när du lämnar in dina plagg på plats.

Varför klädbytardag?Klädindustrin drabbar miljö och människor hårt genom att förbruka mängder av råvaror och kemikalier i dåliga arbetsmiljöer. Samtidigt shoppar svenskar allt mer, trots redan överfyllda hyllor. Att använda begagnat istället för att köpa nytt är ett roligt och miljösmart sätt att hålla garderoben uppdaterad. Med en klädbytardag blir det ännu bättre.

Hitta din närmsta klädbytardag eller titta på bilder från förra året. Eller se musikvideon, gjord av Aron Schoug.

Om mod och mode

Jag har aldrig brytt mig om mode.

Nä, så får man ju inte säga.

“Det är klart du bryr dig.”

“Självklart blir vi alla påverkade.”

Tja, det beror ju på vad man menar.

Men jo, jag har min klädsmak. Den förändras självklart – jag har inte samma klädsmak nu som på högstadiet – men mycket långsammare än modets växlingar. På mellan- och högstadiet var min klädsmak långt mer avvikande från modet än idag. Jag stod upp för min klädsmak, sydde själv och utstod spott och spe (okej, det var nog mest spe) för min smak.

Idag klär jag mig inte direkt avvikande. Jag orkar inte längre; det var länge sedan jag orkade. Eller, det är inte lika betydelsefullt för mig med kläder längre.

Men jag har fortfarande min smak, även om det inte är samma smak som då. Jag klär mig i kläder jag gillar. Andra kläder köper jag inte och tar inte på mig. Oavsett mode.

Det innebär att vissa år sammanfaller modet hyfsat väl med vad jag gillar. Det vill säga de åren hittar jag fler klädesplagg än jag behöver som jag gillar. (Det säger ju dock inte så mycket; man behöver inte så många plagg på ett år, och det är ändå så att de flesta kläder inte intresserar mig och en del är hemska.) Dessa år kämpar jag med att inte förköpa mig. Andra år (de flesta år) är det istället ytterst få plagg jag tycker är ens acceptabla och fruktansvärda mängder med kläder jag inte förstår att folk vill ta på sig. Dessa år är jag tacksam om jag kan hitta baströjor och jeans jag gillar, så att jag kan fylla på när saker slits ut. Och ibland blir jag förstås tvungen att köpa saker jag inte helt gillar, därför att de är de bästa av de alternativ som erbjuds vid det tillfället.

Så ja, modet påverkar mig. Det påverkar ju vad som finns tillgängligt, och utifrån detta tillgängliga är jag tvungen att välja om jag inte själv ids sy (och det ids jag inte så ofta nuförtiden).

Modet påverkar också vad folk i allmänhet accepterar. Så beroende på vad modet för stunden dikterar blir det olika svårt, eller krävande, för mig att tillåta mig att klä mig som jag vill. Att avvika kräver ju som bekant att man pallar med mentalt stryk. Att avvika från modet kräver mod ;-)

Vad gäller det här med tillgänglighet så stör det mig. För jag tänker trots allt på kläder som något med en funktion: något som ska skydda och ge värme, typ. Och funktionellt settborde folk ha ungefär liknande behov från år till år. Till exempel bör det rimligen alltid finnas behov av normala byxor (vilket man ju alltså inte kan tro vissa år i affärerna). Andra saker har man behov av beroende på ens livssituation, hälsostatus etc. “Mammakläder” (borde heta gravidkläder…) har ju de som är gravida behov av, när de är gravida. Men nä, det är tydligen också en modegrej, det märkte jag vid mina båda graviditeter: när jag var gravid andra gången så var det uppenbarligen mycket mer modernt att vara gravid och många fler affärer hade mammakläder.

Och långkoftor har jag inte känt behov av innan. Men nu när jag har ont i ryggen är det jättebra med något varmt som går ner om ryggen. Och tack och lov har jag en långkofta som mamma lånade mig när lillplutt var liten och jag ville ha något varmt men öppet fram att amma i. Den är rätt sliten, koftan. Det kunde vara läge att skaffa en till, innan den gamla helt lägger av, eller ändå, för att ha något att byta. Och långkoftor har jag ju sett i affärerna.

Jaså, jaha, det var visst för några år sedan? Det var då det var modernt… inte nu.

För övrigt skrev Sydsvenskan om leggings häromdagen :-)