Tag Archives: ekologiskt

Nytt försök med Mossagården

Att handla ekologisk mat när man bor utanför en liten håla är ibland en utmaning. Sortimentet är begränsat, minst sagt. Det är en ständig avvägning mellan hur mycket man vill ränna runt mellan olika affärer, släpa hem på tåget från Malmö – eller välja en annan prioritering, nämligen att gynna den lokala handlaren, med allt vad det innebär när det gäller transporter och sånt.

För ungefär tre och ett halvt år sedan gjorde vi därför ett försök med att prenumerera på ekologiska grönsakslådor från Mossagården. Det blev inget långvarigt försök.

Dels var det ruskigt osmidigt att ta sig iväg med två ungar, varav den ena var bara ett par månader, till den gemensamma utlämningsplatsen i byn. (Ja, det går att få hemlevererat för en extra kostnad.)

Dels – och det var nog en betydligt viktigare del i det – så passar inte de färdiga lådorna oss. De färdiga lådorna innebär att man själv inte kan bestämma vilka grönsaker man ska få. Man kan få allt mellan himmel och jord. Visst, man får veta några dagar innan vad lådan innehåller, så att man kan planera. Men man kan inte bestämma.

Man ska alltså anpassa sin matsedel helt utifrån de grönsaker man får i lådan. Och det är ärligt talat inte så enkelt. Inte med flera olika viljor och smaker i familjen. Inte när man dessutom har ett antal andra aspekter man hela tiden försöker ta hänsyn till. Som sånt här att försöka köpa saker i affären utifrån vad som är nersatt i pris för att det börjar bli för gammalt. Eller för den delen att man försöker köpa det som faktiskt finns ekologiskt i den lokala affären just där, för att de ska fortsätta med det. Och så vidare.

Varje gång fanns det till exempel med någon sorts sallad. Av sådan här allmän tråksalladstyp, som jag avskyr.

Att då hela tiden försöka anpassa sin kosthållning efter en färdig låda, det blev helt enkelt för mycket dåligt samvete. Ett konstant malande i huvudet av att försöka få ihop de olika ingredienserna med allting annat, och ändå inte behöva slänga något. En viktig princip för att inte slänga en massa mat är ju att bara köpa sånt man faktiskt kommer att äta.

(Ja, jag förstår helt resonemanget bakom de färdiga lådorna. Men det passar inte oss.)

Men… man kan faktiskt köpa specificerade saker från Mossagården också, och inte bara färdiga lådor. Visst, det finns inte så mycket att välja på, men lite av basutbudet på vegetabilier går att lösa. Så nu gör vi ett nytt försök, på potatis, morötter, apelsiner, äpplen och lite sånt.

För det är ju en alldeles fantastisk lösning de erbjuder, trots allt.

Pastasås på julskinksrest

Julen är i huvudsak över, och wblogg har legat nere så jag har inte kunnat blogga…

Idag till lunch åt vi pastasås på julskinksrest, och det blev så gott att tre fjärdedelar av familjen tyckte det borde göras fler gånger (och den fjärde vägrade smaka, vilket just nu är hans inställning till det mesta).

Recept:

Tärna julskinka. Bryn i smör. Strimla ner lite brysselkål. Hacka lite vitlök och släng i. Späd med grädde. Klipp i en massa soltorkad tomat. Salta, låt puttra en stund. Servera med pasta.

___________________________________

Och nej, julskinkan var inte ekologisk. Vi kollade två eller tre affärer i omgivningen. I en av dem kunde man köpa färdigkokt ekologisk julskinka. Och det ville vi inte ha. Att fara runt till en oherrans massa affärer långt iväg för att försöka få fatt i en ekologisk skinka känns knappast som en vettig lösning ur miljöhänseende.

Dessutom tror jag det är väsentligare vad man gör en massa andra dagar under året. Varje julskinka motsvarar rätt många andra måltider av kött från samma gris. Undras vilket kött de som köper ekoskinka köper resten av året?

Uppdatering 2012-05-08: Receptet finns nu även publicerat på Rädda maten nu! Matrecept på rester.

Stödköp

Vi har ett begrepp i vår familj som heter stödköp. Det är när vi köper något vi kanske egentligen inte riktigt behöver, eller inte behöver just för stunden, eller köper något lyxigare än vi egentligen just för stunden var ute efter, för att gynna försäljarens goda initiativ.

Som om vår lokala lilla mataffär tar hem någon ekologisk vara som inte funnits hemma innan och som man kan anta att det nog inte är någon större efterfrågan på. Då finns det en poäng med att vi köper, för att de inte ska stå där med en massa saker de får slänga för att ingen köpte det – för i så fall minskar chansen att ta de har hem något ekologiskt fler gånger.

Samma sak om klädaffären på vår ort tar hem ekologiska barnkläder. Även om barnen har vad de behöver, och det bästa för miljön vore att inte köpa mer kläder än nödvändigt, så ser jag då en poäng med att visa att ja, kunderna vill ha det ekologiska. Och så köper jag en tröja eller två ändå.

Och det kan även gälla de stora kedjorna. Även Lindex och H&M behöver ju faktiskt se att det inte bara är tomt snack att kunderna vill ha miljöbättre produkter. Om bara de som skiter i miljön handlar och de som bryr sig om miljön bara köper begagnat, så kommer vi ju aldrig nånstans.

Och ja, jag har ändå dåligt samvete när jag köper nåt vi verkligen inte behöver. Men dåligt samvete har jag i vilket fall, eftersom det aldrig går att göra rätt ur alla perspektiv. Och då väljer jag ändå det jag tror driver utvecklingen mest åt rätt håll.

Just ja, H&M hörde också av sig…

…efter att ha läst inläggen om för få sorters ekokläder och det därtill länkade inlägget om plastkassar. Så här skriver H&M:

Hej Sanne,

Såg att du hade några funderingar kring vårt sortiment med ekologisk bomull för barn samt våra plastpåsar.

Vi tycker att miljöfrågor är väldigt viktiga och blir därför glada när vi får bra feedback från våra kunder. Jag vill därför maila dig lite information om hur vi tänker just kring dessa två saker.

Angående din fråga om påsar; vi uppskattar din synpunkt om att vi skulle kunna fråga varje kund om de vill ha en påse och för den vidare internt till de som arbetar med dessa frågor. Men vill även berätta att H&M använder sedan 2010 påsar av 100% återvunnen plast. Vi har tittat på livscykelanalyser för olika material och dessa visar att återvunnen plast är det bästa materialet ur miljösynpunkt.

Gällande plagg i ekologisk bomull så är nu H&M den största köparen i världen av ekologisk bomull. Det är vi jättestolta över och fortsätter såklart vårt arbete med att ta fram ännu mer plagg i detta material (dock finns det idag begränsad tillgång just på ekologisk bomull så vi jobbar också med mycket andra miljösmarta material).

Då det gäller barnsortimentet så gör vi både plagg som underkläder, tajts och tunnare plagg i ekologisk bomull, men även kraftigare plagg typ stickade tröjor i ekologisk bomull. Däremot kan det vara lite olika vad som finns inne i butik vid olika tillfällen.

Men jag hoppas att du håller utkik och gärna frågar vår personal, vissa plagg kan också innehålla ekologisk bomull som är blandat med något annat material.

Återigen, tack för att du är engagerad i dessa frågor och för dina synpunkter. Hör gärna av dig till oss om du har andra frågor (eller läs mer på vår hemsida under vårt ansvar).

Med vänlig hälsning

NN, H&M pressavdelning

Tack för att ni svarar :-)

Det är förstås jättebra att ni har plastkassar av återvunnen plast. Men (oljebaserad) plast är ju ändå en ändlig resurs, och även med förnybara resurser så är det självklart bättre att inte slösa. Så även om plastpåsarna r bättre än sämst möjliga, så vill jag ändå bara ha en plastpåse de gånger jag faktiskt behöver den – inte alla gånger jag handlar. Ur livscykelanalys måste alternativet ingen påse alls när ingen påse behövs trots allt vara det bättre alternativet. (Om jag precis handlat i en annan affär och har en kasse med plats över därifrån, eller jag har en tygkasse med mig, eller jag kan stoppa mina inköp direkt i ryggsäcken jag har på mig, så behövs inte någon plastkasse från er.)

Och så till kläderna av ekobomull: Jag letar igenom era affärer grundligt, med ganska korta mellanrum, i min jakt på barnkläder i ekobomull. (Jag letar mindre ofta till mig själv, eftersom jag inte växer och därmed inte behöver så mycket kläder, men även till mig håller jag förstås lite koll.) Och det är inte bara en affär, utan åtminstone ett par tre olika i Malmö som jag tittar i. Ofta. Både ”avdelningen för tuffa kläder och rörelsevidd” och ”avdelningen för rosa rysch- och pysch” (jag har bara barn av ett kön men köper från hela ert sortiment); både stl 86-128 och 128-170. Och ibland frågar jag personal, men de har i princip alltid mindre koll än jag själv (eftersom jag när jag frågar redan letat igenom affären, och när jag frågar så börjar de leta…). Och ja, det finns numera stora mängder t-shirts (med lång och kort ärm) i ekobomull, och linnen. Joggingbyxor till de yngre brukar nästan alltid finnas. Skjortor händer att det finns. Strumpor finns periodvis. Kalsonger var länge sedan. Jeans var det flera år sedan. Tjocktröjor tror jag aldrig jag sett? (Ni hade typ collegetröjor med huva och knappsprund i början av sommaren, men de var marginellt tjockare än t-shirts – inga riktiga ”huvtröjor”.)

Missförstå mig inte, jag är jätteglad över de framsteg ni gör. Men det skulle vara himla trevligt om man faktiskt kunde köpa alla de kläder man normalt sett behöver i ekoalternativ – hos er.

För jag hör till dem som trots allt uppskattar att kunna titta på och känna på kläderna i verkligheten innan jag köper, och att kunna smita inom på vägen till tåget för att köpa et som behövs.

 

Men KappAhl då?

KappAhl har ju någon sorts koppling till Coop; bland annat får man poäng på sitt MedMera-kort om mn handlar på Coop, och man får en del rabatterbjudanden och liknande på KappAhl som Coop-medlem.

Coop jobbar sedan många år seriöst med miljöfrågor av alla möjliga slag och har varit ganska mycket föregångare på området. På det hela taget är Coop ganska ”helylle”.

Man kan ju då tycka att det vore rimligt att anta att KappAhl vore ett bra ställe att gå till om man vill ha ekologiska barnkläder av bra kvalitet. Det känns också rimligt att man på KappAhl borde hitta kläder som inte är så extremt könsstereotypa.

Tyvärr stämmer inte detta.

Det är väldigt ont om ekologiska kläder på KappAhl. Väldigt.

Och av de ”stora vanliga” klädekedjorna (H&M, Lindex, KappAhl) så har KappAhl det absolut mest könstereotypa barnklädessortimentet. Jag tror rentav de har de mest könsstereotypa barnkläderna av alla affärer jag normalt sett har möjlighet att besöka. Visst, de har ett visst sortiment av tråkneutrala kläder – men alla kläder som har någon karaktär är extremt stereotypa.

Jag bryr mig numera sällan om att kolla deras sortiment. Och de gånger jag gör det (för att jag tänker att det ju borde bli bättre, det kan inte gärna fortsätta att vara så illa) så blir jag varje gång besviken.

Jag fattar det inte. Det stämmer liksom inte alls med vad jag förväntar mig av något med koppling till Coop.

Å andra sidan har jag inte alls fattat den där kopplingen, egentligen.

Och igår stod jag i kassan på HM och skulle betala…

Och så skulle jag passa på och fråga om det här med varför det finns ekologiska barntrosor men inte kalsonger. Och samtidigt strulade kortmaskinen. Så självklart glömde jag att påpeka att jag inte ville ha någon kasse – och när jag lyckats betala och fått någon sorts svar (ett diffust ”ja, vi tycker också det är viktigt med ekologiskt, och vi tror nog att det kommer ekologiska kalsonger också”), så var strumporna redan stoppade i en kasse.

Handeln skulle kunna göra en gigantisk miljöinsats genom att FRÅGA varje kund om de vill ha en kasse eller inte, istället för att bara ta en kasse och stoppa ner sakerna.

Men alltså, vad är det med de stora klädkedjorna?

Varför finns det (nästan) bara t-shirts (lång- och kortärmade), mjukisbyxor och tajts som finns som ekologiska till barnen? Mina barn behöver faktiskt tjockare tröjor. Och ”riktiga” byxor, som jeans och så. För att inte prata om jackor.

Och varför har H&M ekologiska trosor (till tjejer) men inte ekologiska kalsonger (till killar)? Ska man utgå från vad som uppmärksammats i media så verkar det ju egentligen vara mer akut med omsorg om pojkarna… – men självklart ska det finnas till alla!

Heja Lindex!

Lindex lyckas återigen med en barnkollektion som är både unisex, ekologisk och dessutom både kul, snygg och färgglad. Den här gången är temat monster.

Synd att vi i princip har alla kläder som behövs till treåringen – och kläderna i kollektionen är för små för sjuåringen.

Extremism igen

Principer är bra. Men det är sällan bra när det blir extremt. Man måste kunna hitta balansen i saker.

Jag vill köpa ekologisk mat i möjligaste mån. När jag pluggade gick jag under en period in för att köpa ekologiskt alltid om det över huvud taget fanns att tillgå – och att så långt möjligt låta bli att köpa sånt som inte fanns ekologiskt.

Det här var i mitten av 1990-talet. Så i vanliga affärer fanns inte så hemskt många ekologiska produkter – hade jag hållit mig till deras sortiment hade det blivit ganska begränsat. Men jag handlade en hel del på det lilla kooperativet FRAM – en affär jag ännu idag längtar tillbaka till. Där fanns många fantastiska produkter.

Tyvärr smakade inte allt som jag ville att det skulle smaka. Det ekologiska smöret kom till exempel från Holland, och smakade inte alls som svenskt smör – det var annorlunda syrat. (Det var säkert det enda ekologiska smör som fanns att tillgå.)

Konsekvensen av att välja ekologiskt så långt det var möjligt blev att maten inte längre smakade som jag ville. Favoriträtter blev konstiga. Maten var inte längre den vardagsglädje den brukat vara.

I längden påverkar det. När man tar bort små små glädjeämnen ur vardagen, och dessutom förenar det med samvete, så blir vardagen tråkigare. Och jag blir ömtåligare. Vardagsglädjen är viktig för att må bra i längden.

Likaså köpte jag ekologiska kläder på postorder, eftersom det var de ekokläder som fanns att tillgå. Men vem vinner på att jag betalar extra dyra kläder som jag sedan inte använder för att de faktiskt inte är sköna? En tröja låg i lådan som ett dåligt samvete under många år men användes aldrig, för den var så obekväm.

Det gäller att hitta balans, en kompromissnivå som funkar både för samvetet och ens eget välmående. Extremism funkar nog i längden bara om det inte innebär eftergifter av något som verkligen påverkar hur man mår och trivs. Annars tror jag det förr eller senare bryter ner mer än det bygger upp.

Vad som funkar är alltså olika för olika personer, och det gäller för var och en att hitta den balans som funkar för en själv, för att man ska må bra.

(Det betyder inte att jag menar att det är OK att åka på shoppingweekend till London varje helg, med ursäkten ”jag behöver faktiskt det för att må bra!” Jag menar snarast att man kanske inte måste ge upp shoppingen helt, om den nu är viktig, utan dra ner på den och shoppa förnuftigare och hållbarare och flyga till London vid bara enstaka tillfällen. Och om nu shoppingen och flygresorna är viktiga, så får man kompensera på andra områden.

Men det begrep ni säkert.)