Tag Archives: miljögifter

Det här med att försöka få svar från en tillverkare om vilka ämnen en produkt innehåller [Ikea]

I samband med att jag läste ”Den flamsäkra katten” så tog jag mig samman och kontaktade Ikea angående en sak jag funderat på länge. I meddelandet, som jag skickade den 14 februari, skrev jag:

Jag/vi har två barn. Den yngste är 3,5 år. Sedan två år tillbaka (alltså sedan han flyttade ur spjälsängen) har ha en blå Solsta-soffa som sovplats – ständigt utbäddad.

Vi valde detta som sovlösning eftersom det blev mysigt, ger god plats för en vuxen att ligga bredvid vid behov, och blev en ytterst kort sträcka att trilla ner från ”œsängen”. Från början var tanken att ha soffan under en begränsad period och sedan byta till mer vanlig säng och ställa soffan på annan plats i huset. Men han älskar sin soffa och just nu finns i alla fall inga planer på att flytta den.

Dock är det en sak som oroar mig, och den oron poppar upp med jämna mellanrum. Vi köpte soffan ny (i januari 2010, om jag minns rätt). Och en nyproducerad soffa antar jag kan innehålla en hel massa otrevliga kemikalier som inte alls är lämpliga att ett litet barn ligger och andas in och gosar ner huvudet i natt efter natt…?

Jag betraktar mig själv som en generellt ganska medveten konsument när det kommer till miljö- och hälsoaspekter, men när det gäller den här sortens produkter finns liksom inte mycket att gå på för mig som konsument – jag är utlämnad till den info jag kan få av er som tillverkare samt den allmänna kunskap jag kan få av att läsa rapporter och annat från till exempel Naturskyddsföreningen.

Därför ber jag er nu redogöra för vilka kemikalier soffan innehåller/innehöll som nyproducerad. Helst även i vilka ungefärliga halter. Detta för att jag ska kunna avgöra vad vårt barn fortsättningsvis bör sova i.

(Enligt artikel 33i EU:s kemikalieförordning REACH har jag ju rätt att inom 45 dagar få besked om produkten innehåller någon av de kemikalier som finns på EU:s kandidatlista. Jag är osäker på om jag kan åberopa detta för en vara jag köpt för två år sedan. Som framgår av mitt brev ovan vill jag även ha besked om de kemikalier som inte finns på kandidatlistan. Det har jag förstås inte möjlighet att kräva, men med tanke på att ni enligt information på er webbplats verkar tycka det här är viktiga frågor, hoppas jag att ni vill och kan svara ändå.)

Vänliga hälsningar

Den 20 februari fick jag följande svar:

Hej

Tack för ditt mail.

IKEA kompromissar inte med produktsäkerhet. Produkterna måste vara säkra att använda både för miljön och människors hälsa och måste vara fri från skadliga substanser.

Vårt sortiment följer de striktaste lagar och säkerhetsstandarder tillgängliga och vi har detaljerade krav på användandet av kemikalier och andra substanser i tillverkningsprocessen.

Restriktioner kring kemikalieanvändning finns i vår produktspecifikationen som är del av det bindande kontraktet mellan IKEA och leverantören. Kontroller av efterlevnad genomförs löpande för att försäkra oss om att våra produkter är fria från skadliga substanser.

Med vänlig hälsning

[xxx], IKEA

Jag svarade samma dag:

Det låter ju bra som en inledning till svar. Men jag skulle ändå vilja ha svar på det jag faktiskt frågade om: ”vilka kemikalier soffan innehåller/innehöll som nyproducerad. Helst även i vilka ungefärliga halter.”

Om ni har så noggrann koll som du beskriver så bör det ju inte vara några problem att plocka fram informationen, eller hur?

Jag väntar fortfarande på ett utförligare svar…

Dagens lästips: Den flamsäkra katten

Jag har inte vågat se filmen Underkastelsen. Jag vet redan så mycket om kemikalier och miljögifter och tycker det är läskigt nog redan som det är, och vet inte om jag pallar med att bli mer uppskrämd.

Därför tvekade jag även att beställa Naturskyddsföreningens årsbok ”Den flamsäkra katten – om Kemisamhället, hälsan och miljön”. Men en bok är lättare att lägga ifrån sig om man inte orkar fortsätta mer för stunden. Så jag tog mot till mig…

Igår kom boken. Jag har redan läst klart den, bortsett från det avslutande sammanfattande kapitlet.

Den är bra. Den är lättläst och fängslande, skriven på ett lättillgängligt sätt, i reportageform och med seriesidor här och var. Därför orkar man läsa om komplicerade och svåra saker som man annars lätt skulle lägga ifrån sig. Eller, orkar är fel ord. Det går inte att låta bli att fortsätta läsa.

Så hur skrämmande är det? Ja, det beror ju på vilka förkunskaper man har. Det var inte värre än jag hade väntat mig, kan man väl säga. Det vill säga, för den som inte har någon koll alls på sådant här innan så borde det vara rejält skrämmande. Och det inser jag ju allt mer och gång efter annan att även om jag tycker att ett miljöproblem är så gammalt och ”uttjatat” så att man inte behöver eller kan eller får skriva det på folks näsor längre utan att betrakta dem som mindre vetande, så är det inte så. Alla vet inte inte. Alla har inte läst eller hört.

Och jo, även jag lärde mig en del nytt. Som det här med att när det handlar om hormonstörande ämnen så är det inte relevant att ange några gränsvärden. Exempel: Ett ämne (tamoxifen) som har tumörhämmande effekt vid halter på tusendelar har inga synbara effekter alls i halter på miljondelar, men i halter på miljarddelar stimulerar det istället tumörtillväxten!

Trodde du annars att så länge halterna av ett ämne i en produkt håller sig under gränsvärdena så är allt lugnt? Glöm det! Eller att om något är farligt så skulle det inte få säljas? Ledsen, men du är grundlurad. Att något inte är förbjudet kan också bero på att ingen undersökt farligheten. Eller att det finns tusentals forskningsstudier men att kemikalieproducenterna förhalar förbud och regleringar genom att skylla på att vi inte vet tillräckligt än – det behövs alltid en studie till, i all oändlighet.

Och: har du också tagit till dig ”rönen” om att barn blir allergiska av att vi städar för mycket? Det visar sig att den teorin vilar på mycket lösa grunder. Den kommer från en (en) studie som visar att den som städar mindre är friskare. Men den säger inget om orsakssamband – man har inte alls tittat på orsaken till att man städar mer – kanske gör man det om man har mer allergiska barn? Däremot finns det ett starkt samband mellan astma och allergi och PVC-golv.

Slutligen vill jag citera några stycken ur boken. Först på sidan 99:

Vi borde börja hantera risker på ett intelligentare sätt än att plåga möss i oändlighet. I vardagslivet måste vi ofta ta beslut utifrån de fakta vi har och leva med en viss osäkerhet. Tiden eller resurserna är för knappa för att få full visshet. Läkare kan inte stå och diskutera medan patienten dör. I sådana fall tar vi normalt det säkra före det osäkra – vi tillämpar försiktighetsprincipen och substitutionsprincipen. Vi väljer inte ett möjligen farligare alternativ om det finns säkrare.

Och så på sidan 148:

… grubblerier och tvehågsenhet får inte hindra oss att ta tag i det vi kan göra här och nu. Svampplockarens bondförnuft är en bra metod för tillämpning av försiktighetsprincipen. Vi plockar bara svampar som vi lärt oss känna igen som ätliga. Resten får stå, trots at vi inte har fullständiga bevis för att de är giftiga – och ingen hävdar att det är en ovetenskaplig metod. Det finns minst tio gånger fler okända kemikalier än svamparter, så varför ska det anses ovetenskapligt att välja bort eller förbjuda kemikalier vars effekter ännu inte är kända?

Låt ingen expert håna din intuitiva kunskap och dina subjektiva val. Dina eventuella misstag är små jämfört med de fiaskon som präglat kemikaliepolitiken hittills.

 

Jag vill inte ha ett flamsäkert gosedjur!

Julen närmar sig, och den lokala Ica-butiken börjar ta hem saker till julhandeln, det vill säga de ökar sitt sortiment av leksaker. Bland annat har de ställt fram ett stort ställ med billiga gosedjur.

Tittar man på tyglappen som sitter på djuren så kan man läsa att djuret är flamsäkert. Det står där som om det skulle vara något bra, ett försäljningsargument.

Det är det inte. Det är skitkasst. Flamskyddsmedel av olika slag kan vara hormonstörande och orsaka nervskador och beteenderubbningar. Det är inget jag vill att mina barn ska tugga på eller ligga och gosa med varje natt.

Man kan tycka att folk borde veta det idag. Eller jag tycker det. Det är ju liksom ingen nyhet. Och jag tvekar själv numera att överhuvudtaget köpa gosedjur (utom de som är uttalat miljöanpassade), för inte heller när det inte står flamsäker vågar jag räkna med att gosedjuret är fritt från flamskyddsmedel.

Personligen vill jag alltså att det ska stå ”garanterat fri från flamskyddsmedel och andra hälso- och miljöfarliga ämnen” på ett gosedjur för att jag ska känna mig lockad att köpa.

Som av en händelse handlar Naturskyddsföreningens årsbok, Den flamsäkra katten, om just det här. Jag hoppas att Ica, och alla andra som säljer gosedjur, köper och läser boken. Ja, och alla andra som köper eller säljer saker som innehåller märkliga, farliga och onödiga kemikalier. Vilket i praktiken är så gott som alla i Sverige.

Gifterna vi människor dräller omkring oss hamnar för övrigt också i fisken – som vi sedan äter. Så korkade är vi människor!

Rökning, fimpar och nedskräpning

De allra flesta människor vet att man inte ska slänga skräp omkring sig ”i naturen”. Och då naturen i vid bemärkelse – snarast avses det offentliga rummet, eller utomhuset. Man ska helt enkelt inte skräpa ner. Inte slänga tidningar, muggar, flaskor eller vad det nu kan tänkas vara på marken.

I princip alla vet detta. Och de flesta, om än inte alla, följer detta.

Men en sorts skräp verkar av någon anledning vara mer accepterat att slänga, just där man råkar befinna sig. Åtminstone just av dem som använt skräpet.

Ja. Rökare. Fimpar.

Väldigt många rökare verkar tycka att det är helt OK att bara släppa fimpen (eller den nästan orökta cigaretten, om de av någon anledning måste sluta när de nyss börjat – till exempel för att tåget kommer) precis där de står. De försöker inte dölja det. Och ibland bryr de sig inte ens om att släcka cigaretten ordentligt. På en del ställen där folk frekvent står och röker bildas det efterhand drivor. Och det absolut vanligaste skräpet man hittar i sanden på stranden – nästan garanterat vid varje strandutflykt – är fimpar.

Hur tänker dessa rökare? Vem tror de ska städa upp? Eller tror de att fimparna snällt bryts ner efter några dagar eller en vecka? Det gör de inte. Dessutom innehåller de kadmium.

(Självklart inser jag att inte alla rökare gör så här. Det finns alltid undantag.)

Mer om rökning.

Konversation med Lindex

Jag skrev till Lindex och frågade om vinterkläderna:

Hej! Vi har under ett antal år köpt era vinterytterkläder (Fix) till våra barn och varit mycket nöjda med kvaliteten. Men förra året valde vi istället att köpa av HM, eftersom de har motsvarande kläder men där de deklarerar att den vattenavvisande ytbehandlingen är fri från fluorkarboner. På era Fix-kläder finns ingen information om detta. Eftersom frihet från miljögifter ju är ett försäljningsargument antar jag att era kläder har fluorkarboner eller liknande i ytbehandlingen? Men jag vill i alla fall fråga er innan jag bestämmer vilka jackor och termobyxor jag ska köpa den här säsongen. Alltså: innehåller era Fixjackor och -byxor fluorkarboner/liknande eller inte?

Och Lindex svarade:

Vad roligt att ni har varit nöjda med era Fixköp!

FIX overaller, skidjackor och skidbyxor inte behandlade med impregneringar som innehåller fluorkarboner. Den vattentäta beläggningen på tygets avigsida är en polyuretan-polymer, PU, och ytbehandlingen består av en silikonimpregnering. Lindex tillåter inte att fluorkarboner eller fluorpolymerer används som impregnering eller beläggning i våra plagg.

Gällande märkningen av våra plagg så är det något som vi har tagit vidare till vår inköpsavdelning.

Mvh Lindex

Så nu har jag gått och köpt vinterjacka och termobyxor på Lindex.

Hej! Vi har under ett antal år köpt era vinterytterkläder (Fix) till våra barn och varit mycket nöjda med kvaliteten. Men förra året valde vi istället att köpa av HM, eftersom de har motsvarande kläder men där de deklarerar att den vattenavvisande ytbehandlingen är fri från fluorkarboner. På era Fix-kläder finns ingen information om detta. Eftersom frihet från miljögifter ju är ett försäljningsargument antar jag att era kläder har fluorkarboner eller liknande i ytbehandlingen? Men jag vill i alla fall fråga er innan jag bestämmer vilka jackor och termobyxor jag ska köpa den här säsongen. Alltså: innehåller era Fixjackor och -byxor fluorkarboner/liknande eller inte?Hej! Vi har under ett antal år köpt era vinterytterkläder (Fix) till våra barn och varit mycket nöjda med kvaliteten. Men förra året valde vi istället att köpa av HM, eftersom de har motsvarande kläder men där de deklarerar att den vattenavvisande ytbehandlingen är fri från fluorkarboner. På era Fix-kläder finns ingen information om detta. Eftersom frihet från miljögifter ju är ett försäljningsargument antar jag att era kläder har fluorkarboner eller liknande i ytbehandlingen? Men jag vill i alla fall fråga er innan jag bestämmer vilka jackor och termobyxor jag ska köpa den här säsongen. Alltså: innehåller era Fixjackor och -byxor fluorkarboner/liknande eller inte?

Ibland blir jag så trött på att vara medveten konsument

Det är dags att köpa vinterjackor och termobyxor till barnen. (Ja, det är tidigt – evigheter tills de behöver användas – men erfarenheten säger att man ska köpa vid ungefär den här tiden för att kunna välja…)

Och ibland önskar jag att jag var en sån som bara gick till första bästa affär och köpte något. Men sådan är nu inte jag.

För några år sedan konstaterades det i någon undersökning (Naturskyddsföreningen, tror jag) att i princip alla kläder av den typen hade ytbehandling med fluorerade produkter. Eftersom det liksom inte fanns några alternativ så var det trots allt inget vi kundeta hänsyn till. Och på senare år tror jag det funnits alternativ men så dyra att det inte varit relevant att överväga.

Så ett antal år på raken har vi köpt Fix från Lindex. Och varit väldigt nöjda, måste jag säga. Bra funktion, bra kvalitet, bra hållbarhet.

Men så ifjol hade HM plötsligt (?) jackor utan flurkarboner. Så båda barnen fick vinterjackor från HM. (Minstingen var nämligen fortfarande inte riktigt stor nogg för den första sparade Fix-jackan.) Lillebrors rosa har hållt jättebra; storebrors blåa har dock inte pallat lika bra – framför allt dragkedjan är lite tveksam.

Oavsett vilket så måste han ha både nya termobyxor och ny jacka i år. Och hur gör man då?

Lindex har sina Fix upp till stl 140, så i år lär vara sista året vi KAN köpa där. Lindex har ingen info på sin hemsida om eventuellt fluorinnehåll.

HM:s känner jag mig alltså inte helt övertygad om vad gäller kvaliteten. Men miljö måste ju gå före kvalitet när det gäller så otrevliga substanser, så länge inte kvaliteten är alldeles bedrövlig.

Så hur är det med Lindexs prylar då? Vad innehåller de? Tja, eftersom giftfrihet rimligen är ett försäljningsargument och de inte skriver något sådant så är det förmodligen så att de innehåller fluorerade kolväten. Men eftersom jag hellre vill ha deras grejer kvalitetsmässigt så får jag försöka kolla upp det.

På en lördag som idag, när vi tänkt åka och försöka handla, kollar man inte upp sådant genom att kontakta Lindex centralt. Så vi åker iväg till köpcentrat.

Det står förstås inget på lapparna på jackorna.

Och även om jag tvivlar på att jag ska få något vettigt svar, så går jag och frågar, nogsamt och ordentligt. Samt talar från början om att jag inte ska köpa jackan nu, jag vill bara fråga om den.

Hon börjar leta och slå i information. Det enda hon hittar är att man kan impregnera jackorna själv om man tycker det behvs efter ett tag. ”Men Lindex är så noga md sådant där och har en code of conduct, så jag kan inte tänka mig att det innehåller något farligt.” Uhum. Känns ju knappast övertygande.

Hon lovar att kolla upp. Skriver upp mitt telefonnummer. Återstår att se om hon kommer ihåg tillräckligt för att kunna kolla upp rätt sak.

Och sedan börjar hon plocka loss larm och grejer från jackan jag haft med till kassan, och jag får påminna om att jag inte tänkte köpa nu – jag har ju fortfarande inte fått svar.

På HM har de inte fått hem jackor och byxor, bara overaller och bara upp till stl 128, så vi kan inte kolla och än mindre köpa. De kan inte ens svara på om de kommer att få hem, utan det kan mycket väl vara så att vi måste beställa hem. Men det vet vi inte än.

Ja, vi passade på att kolla på ngra av de andra ställena på köpcentrat också. Inte bättre lycka förstås.

Ibland blir jag så trött på att vara den medvetna konsumenten.Man får fara runt som en skållad råtta till de olika affärerna, leta igenom hela sortimentet, ställa frågor till personalen som inte har en aning om något relevant och som har mindre koll än man själv på miljöaspekterna av deras sortiment, lusläsa webbsidor i jakten på kunskap och info.

Och oftast ger det i slutändan inte ett skit.

”Vi säljer det konsumenterna vill ha och efterfrågar.” Å pytt heller.