Tag Archives: miljögifter

När Naturskyddsföreningen frågar får de svar

Posted on 3 juli, 2012 | Leave a comment

Jag frågade ju Abba, Coop och Ica om innehållet av BPA (bisfenol A) i metalltuber och glasburkars lock. Resultatet i form av svar var magert: Coop svarade förvirrat, Ica skulle återkomma (har de inte gjort än) och Abba har inte svarat alls.

Nu har Naturskyddsföreningen frågat ett antal företag, enligt följande:

  • Företag
  • Varumärken
  • Har BPA i mat- eller dryckesförpackningar
  • Planerar att fasa ut
  • Planerat byte när?
  • Vilka produkter

Och här har Abba faktiskt svarat! I rapporten från Naturskyddsföreningen kan vi läsa att BPA finns i

Tuber (kaviarer, pastejer)

Konservburkar av metall (tonfisk, fiskbullar, stuvningar, markrill i tomatsås)

Metallock till glasburkar (marinerad sill och storkornskaviar)

från Abba Seafood (och Abba omfattar Abba, Ejderns, Grebbestads, Limfjord, Lucullus, Svennes, Abba Kungshamn, Kalles , Kung Gustaf och Hållö). Vi får också veta att de planerar att fasa ut BPA i förpackningarna 2012/2013.

Vad gäller Ica är svaret mer knapphändigt: Vi får veta att det finns BPA i

Konservburkar av metall

Aluminiumburkar

Metallock till glasburkar

i Icas egna produkter, och att man planerar att fasa ut men vet inte när.

Coop svarar att de har matförpackningar med BPA – men de vet inte i vilka förpackningar, ”eftersom Coop i dagsläget inte ställer krav på bisfenolfria förpackningar”, men mn har en ”Handlingsplan under utveckling”.

Undras när Abba tänker svara mig?

Och så kan vi konstatera att Livsmedelsverket har fel. En av mina läsare skrev som kommentar till mitt första inlägg i den här historien

Jag ringde Livsmedelsverket och frågade vad som brukar vara i locken till glasburkar. Dom svarade både att jag skulle fråga producenterna och att det inte är bisfenol A i vanliga burklock.

Dom sa att det bara var barnmatsburkar som haft det.

Och det stämmer ju inte als med vad företagen själva har svarat. Abba är alltså ett av de företag som säger att jo, det finns BPA i metallock till glasburkar.

Leave a comment

Posted in Miljö

Tagged , , , , ,

Renovering: matrum och hälsa

Posted on 23 juni, 2012 | 1 comment

Vi har börjat i matrummet nu. Lite och försiktigt. Eller snarast, fått sätta ”tänderna” (fingrarna och stämjärnen) i de där sakerna som i någon mån lockat i tio år. Pillat bort det mest löst sittande av tapeten, bara för att man får. Bräckt loss kvartslisten runt golvkanterna. (Plockat upp mer än halvmeterlång blek vinda som växte mellan golvmattan och väggen/sockeln, under kvartslisten.) Tagit tag i mattkanten och dragit för att börja undersöka hur det ser ut under.

Vi har ju egentligen en uppfattning om hur det förmodligen ser ut under. Vi har tidigare bytt golv i två rum på nedervåningen. Under plastmattan har det funnits masonit, väl fastspikad med oändliga mängder spik i trägolvet under, samt en del sand (ja, ovanpå golvet) för att jämna till ytan. Sedan har det då funnits trägolv, och under det bjälkar, liggandes i grus (ja, grus i princip hela vägen upp till brädgolvet). Och när man plockat upp plastmatta, masonit, brädgolv och bjälkar, så är nästa steg att gräva ur och frakta bort massor med grus (så att de ny bjälkarna inte ska ligga i gruset) och sedan att sätta dit nya bjälkar och lägga nytt brädgolv.

Just biten med nya bjälkar brukar vara det tekniskt svåraste. Bjälkarna bör egentligen fästas eller ligga an på grunden (eller ja, nederdelen av väggarna som går ner i marken). Men det brukar vara omöjligt, med tanke på hur grunden ser ut i vårt hus. Man kan inte göra uttag vare sig i sten (för hårt) eller kalkputs/bruk (för mjukt). Det brukar sluta med att vi ställer lecablock på marken, med lagom urtag för bjälkarna (leca går att såga i, och flyttbara block är smidiga att såga i). I urtaget lägger vi asfaltspapp, för att hindra fuktvandring.

Men som sagt var, detta baserat på hittillsvarande erfarenheter. Vårt hus är byggt och tillbyggt i omgångar, och det som stämt hittills behöver ju inte göra det nu. Så vad man hittar när man väl lyfter på lagren kan man inte vara säker på.

Men i onsdags drog jag alltså i mattkanten, vid dörröppningen in mot vardagsrummet. Därunder hittade jag, som väntat, masonit. Och närmst därunder fanns (damm!!) faktiskt den stabila grunden, alltså väggens förlängning under dörrhålet. Längre in under mattan och masoniten verkar det ligga gamla mattstumpar(?) och sedan kommer brädgolvet.

Mer än så hann vi inte. Det var egentligen förbi läggdags ändå. Och vi var egentligen inte alls klädda för att börja riva i dammet.

Det finns en stor dubbelhet i det där, som blir större med tiden. Det kliar i fingrarna: jag älskar det här med att riva bort det gamla, upptäcka vad som finns under, pilla bort och få bort ett stort sjok av matta eller tapet i taget – och sedan fortsättningen med att skapa det nya. Samtidigt funderar jag kring hälsoaspekterna, mer nu än förr. Vad består den gamla mattan egentligen av? Jag tror den är väldgt gammal, och jag tror det talar i dess fördel när vi nu står och river i det, men ändå. Och hur är den fäst i masoniten, hur hälsosamt är limmet som fäst den? Dammet som rykte upp under masoniten, är det bara som det dammar från bruket i grunden, eller är det nåt annat? Det finns så mycket sånt man kan oroa sig för, och det förtar lite grann glädjen och nöjet – det blir inte bara odelat kul utan mycket mer dubbelt.

Nå, det måste i alla fall göras. Det nya kommer i alla fall att bli hälsomässigt okej.

Och vi har i alla fall satt tillbaka de gamla glasdörrarna mellan matrum och vardagsrum, för att hindra dammet. De dörrarna plockade vi undan redan när vi flyttade in, men de har stått kvar i ett av garagen sedan dess, och nu kommer de till nytta.

1 Comment

Posted in Hus och renovering, Miljö

Tagged , ,

”Sköt dig själv och skit i andra” – sorry, men så funkar det inte när man har ett gemensamt samhälle

Posted on 19 juni, 2012 | 4 comments

Jag kommer gåendes på trottoaren, på väg mot tåget. Framför mig på trottoaren går två damer/kvinnor. De går lite långsammare än mig; den ena leder en cykel, den andra (närmst vägen) röker en cigarett.

Eftersom jag vill gå raskare går jag förbi dem på vägsidan, alltså går ut ett steg i den biltomma gatan under några meter, för att komma om. Gör en omkörning, liksom.

Just då kastar rökaren iväg sin fimp, och träffar mig, som då är snett framför henne.

Hon hasplar ur sig en halvhjärtad ursäkt.

Jag bryr mig inte särskilt mycket om att jag blivit träffad. Däremot stör det mig med alla människor som tycker det är okej att slänga ifrån sig sina fimpar precis där de går och står. Så just idag bestämmer jag mig för att faktiskt säga något. ”Du vet att fimpar innehåller en massa farliga ämnen?” börjar jag, ganska snällt.

”Skit du i det”, får jag till svar, riktigt surt. ”Sköt du ditt så sköter vi vårt.” Båda två bidrar med ett antal sådana uttalanden, fast hon med cykeln är otrevligast.

Jag är ju på väg till tåget och dessutom inte alls på humör att stå kvar och diskutera i en diskussion som helt uppenbart bara kommer att gå åt fel håll. Dessutom är det alltid skitsvårt att i en sådan situation hitta de rätta orden, och frågan är om det är meningsfullt. Jag påpekar nåt om att världen är allas vår tillsammans, men får bara höra fler varianter på ”skit du i det” och ”sköt du ditt”.

”Och vad gör ni när världen går under?” undrar jag.

”Då går världen under. Bry du dig om ditt så bryr vi oss om vårt.”

Ja, vad säger man?

Det är först en halv minut senare, när jag hunnit en bra bit till, som jag kommer på vad det är jag skulle sagt, om jag hade kommit på det och hade vågat. Men nu får jag nöja mig med att skriva ner det här:

”Bra. Jag sköter mitt och du sköter ditt och alla andra sköter sitt. Och den dagen du får lungcancer så får du varken mina eller någon annans pengar till sjukvård utan får betala det helt själv, och du får ingen sjukpenning eller liknande. För jag skiter i din cancer, den har du förvållat dig själv, och jag vill inte att mina pengar ska gå till det.Är det så du menar? – Men nej, så gör vi inte. Vi har ett samhälle gemensamt, och det innebär att INTE var och en sköter sitt, utan alla får gemensamt ta konsekvensen av varandras handlingar. Jag och alla andra får vara med att betala för din sjukvård, jag och alla andra får leva med konsekvenserna av att du kastar fimpar omkring dig, och då är det faktiskt både min rättighet och min skyldighet att försöka få dig att låta bli att kasta fimpar. Och det är din skyldighet att åtminstone ta ansvar för att inte skada andra, även om du envisas med att skada dig själv.

Jag har inte ens lagt mig i din rökning. Jag må tycka att det är dumt att röka, men det la jag mig inte i. Jag la mig i det som rör mig och alla andra.

Eller när du tycker du man får lägga sig i? När någon stjäl? När någon misshandlar någon annan? Ska man sköta sig själv då också?

Vi har ett samhälle tillsammans. Och grundprincipen för det är att sköta saker tillsammans och inte skita i någon eller något.”

Men nej, så får man ju inte säga. Det är inte okej att kritisera folk för att de skräpar ner med sina fimpar. Det är inte okej att kritisera att folk skiter i miljön och i konsekvenserna av sitt handlande. Det är inte okej att kräva att folk tar ansvar.

Är det bara jag som tycker det är konstigt?

_________________________________

”Det finns ett ord för vad jag lider av, men jag har glömt det nu, det där att komma på försent vad man borde sagt” /Lars Winnerbäck

4 Comments

Posted in Miljö, Mina bästa, Musik, Reflektioner och tankar, Saker jag inte förstår, Samhälle

Tagged , , , ,

Plastleksaker som följer med barntidningar: brev till Bamse

Posted on 15 juni, 2012 | 5 comments

Hej Bamseredaktionen!

Idag kom min åttaårings Bamsetidning. Hen blev förstås glad – det var en bra början på sommarlovet.

Jag var mer tveksam. Tidningen var inpackad i plast. Och medpackad låg en badboll.

Ytterligare en onödig plastpryl. Ytterligare en ”gratisbadboll”. Sådana har vi fått en drös de senaste åren. Inte för att vi nånsin använder dem på stranden. De är opraktiska att ta med, och skulle de försvinna iväg ut till havs (vilket ju är lätt hänt) så blir de en del av det stora problemet med plastskräp i havet. Det hoppas jag ni känner till? Så istället blir de liggandes hemma och blir en del av problemet med alldeles för mycket dåliga billiga skräpleksaker som egentligen inte duger att leka med, men som man ändå inte får slänga för barnen.

Plast görs ju för övrigt av olja, som är en begränsad resurs. (För jag tror inte att badbollen är gjord av bioplast, alltså att växter eller liknande?) Plasten, eller ja oljan då, bör vi alltså använda till vettiga saker. Saker som behövs. Saker som håller. Inte till dåligt skräp.

Och vad innehåller plasten i övrigt? Vi har inte öppnat själva badbollsförpackningen, så jag vet ju inte än, men det brukar lukta ganska skarpt om sådana. Och jag har ju inte gjort någon kemisk analys av innehållet i badbollen, men plast av det slaget brukar kunna innehålla en hel massa otrevliga kemikalier. Hur är det, har ni kollat av så att bollen inte innehåller bisfenol, ftalater och andra ämnen som enligt forskningsrönen har riktigt otrevliga effekter? Hade det varit Bamse så som jag uppfattade er/dem på den tiden jag själv var barn så hade jag tagit för givet att prylarna var giftfria, men idag har jag inte alls lika stort förtroende för er.

Och vem har tillverkat denna billiga leksak? För jag gissar på att den är billig. Och det brukar betyda att den tillverkats långt bort, av någon med arbetsvillkor som aldrig skulle accepteras i Sverige. Förmodligen dålig lön, långa dagar, och betydligt mer av plastens gifthalter. Förmodligen mer utsläpp i naturen av de giftiga ämnena också. Och sedan har den transporterats hit.

Så, för att sammanfatta: Ni skickar med en skitpryl, som någon stackare tillverkat för dålig lön, som skitar ner i miljön, riskerar att skada hälsan hos mina barn och skadar natur och miljö på flera sätt samt slösar med planetens begränsade resurser.

VARFÖR?

Jag försöker lära min barn att vi inte behöver en oändlig massa prylar. Att man bara ska skaffa saker som man behöver och som håller och så vidare. Motarbeta konsumtionshysteri. Och så gör ni sånt här.

Morotsfröpåse var i alla fall vettigt. Inte för att det egentligen behöver skickas med någonting alls, men en fröpåse har många positiva poänger och ytterst få negativa konsekvenser; det positiva överväger i alla fall med råge det negativa. Men som sagt var, egentligen behövs inget alls! En tidning är just en tidning och ska inte säljas genom att skicka med andra saker. Leksaker – av vettigt slag – kan vi skaffa åt barnen själva, eller för den delen låta bli.

För alla andra som också tycker det här är skit: skriv på uppropet ”Stoppa försäljningen av barntidningar med lockbeten”!

5 Comments

Posted in Föräldraskap, Miljö

Tagged , , , , , , , ,

Det här med kommunikation är svårt (Coop och bisfenolen)

Posted on 15 juni, 2012 | 2 comments

När jag hade skrivit mitt inlägg med funderingar om kaviartuber, plåtlock till glasburkar och bisfenol, så skickade jag mejl till tre företag. Nånstans ska man ju börja, liksom. Och då tänkte jag att det var vettigt att börja med Abba Seafood (som ju är den stora kaviarproducenten), samt Ica och Coop, eftersom vi oftast köper deras kaviar. Så det var alltså dessa jag mejlade. Alla tre fick ett mejl med frågor samt en länk till mitt blogginlägg.

Abba har ännu inte svarat alls.

Ica har svarat att de vidarebefordrat frågan för att få hjälp med ett svar.

Nedan följer kommunikationen med Coop…

Mitt första mejl till dem:

Hej!

Det pratas ju för närvarande en hel del om konservburkar av metall och deras plastklädda insida som läcker den otrevliga kemikalien Bisfenol A. Av denna anledning vill jag gärna undvika metallkonserver.

Men vi äter en hel del kaviar (typ Kalles) i den här familjen. Därför undrar jag: hur är det med metalltuberna i Coops egna kaviartuber? Finns det någon plastlining eller liknande på insidan? Vad består den i så fall av? Innehåller den några kända miljögifter, till exempel bisfenoler? Eller något annat som anses tveksamt? Jag vill ha svar på detta även om halterna är godkända, ligger under gränsvärdena och så vidare: det är inte det jag undrar, jag vill veta om det över huvud taget finns.

Jag undrar också när det gäller glasburkar med metall-lock (som ju ofta är alternativet om man vill undvika metallkonserv). Vad består plasten på insidan av metallocket av? Innehåller den några kända miljögifter, till exempel bisfenoler? Eller något annat som anses tveksamt? Jag vill ha svar på detta även om halterna är godkända, ligger under gränsvärdena och så vidare: det är inte det jag undrar, jag vill veta om det över huvud taget finns.

Jag frågar alltså främst angående era egna produkter. Helst vill jag ju veta för alla fabrikat, men det förstår jag är ett hästjobb att undersöka, så därför verkar det rimligt att börja med att fråga om era egna produkter. Om ni inte har koll så är det ju dags att skaffa det :-)

Jag hoppas på ett seriöst svar. Jag vet att ni är väldigt engagerade i miljö- och hälsofrågor, och det här är en viktig fråga.

Läs också gärna mitt inlägg om detta i min blogg: http://www.sanneskriver.se/2012/06/11/fraga-till-alla-tillverkare-av-metalltuber-och-glasburkar-med-platlock-hur-ar-det-med-bisfenol-och-andra-miljogifter/

Med vänlig hälsning

Sanne

Första svaret från Coop:

Vi har mottagit förfrågan om plastbeläggning i Kaviar tuber

Det finns idag inte en tub med kaviar på marknden som inte har den här lackeringen. Vi har pratat med de ledande i branschen och där tror man att detta ska kunna var löst någon gång under nästa år. Problemet ä att man tillsätter lacken för att inte frätning ska ske på metallen med överfällning till produkten som följd, så av 2 onda ting…

Vi tackar för ert intresse och hoppas ni är nöjd med svaret.

Med vänliga hälsningar

Jag svarar Coop:

Jag tolkar svaret som att

1. kaviartuberna har plastlining

2. liningen innehåller bisfenoler eller liknande

Är det korrekt tolkat?

Den lösning som diskuteras, vad innebär den? Att ersätta bisfenol A med andra bisfenoler är t.ex. inte någon lösning, eftersom alla bisfenoler misstänks ha otrevliga effekter. Om man byter är det förstås viktigt att byta till något som inte innebär nya problem. Kanske är det dags att fundera på en helt annan typ av förpackning till kaviaren? Man kan ju ha den i någon sorts burk.

Ni svarade för övrigt inte på min fråga om plåtlock till glasburkar.

Och ja, jag vet att liningen är för att undvika att det kommer ut farliga ämnen ur metallen. Av två onda ting är det inte alltid säkert att det finns ett alternativ som är bättre än det andra ;-) Ibland är tyvärr enda svaret att helt undvika en produkt.

Jag hoppas på svar på ovanstående.

/Sanne

Coop svarar igen:

Hej

Att man ”plastlackerar” metall är för att inte metallerna ska läcka ut till produkterna. Det gäller främst varor som kan fräta på metallen. Andra burkar behöver inte det skyddet.

När det gäller alumiumtuber med kaviar lackas hela insidan.

Vänligen

Kundkontakt

Vi har mottagit förfrågan om plastbeläggning i Kaviar tuber

Det finns idag inte en tub med kaviar på marknden som inte har den här lackeringen. Vi har pratat med de ledande i branschen och där tror man att detta ska kunna var löst någon gång under nästa år. Problemet ä att man tillsätter lacken för att inte frätning ska ske på metallen med överfällning till produkten som följd, så av 2 onda ting…

Vi tackar för ert intresse och hoppas ni är nöjd med svaret.

Med vänliga hälsningar

(Ja, det är samma text igen i nedre halvan av texten.)

Nytt svar/fråga från mig:

Är detta menat att vara svar på mitt mejl från den 12 juni eller från den 11 juni?

Jag skickade först ett mejl med fråga 11 juni, fick svar av er den 12 juni, och jag svarade i min tur på det mejlet den 12 juni, eftersom jag dels inte hade fått svar på mer än en liten del av min undra, dels hade följdfrågor.

Nedanstående svar från er idag innehåller svaret ni skickade första gången, och ovanför har ni lagt till lite mer text, som inte tillför någon ytterligare info och inte svarar på mina frågor.

Det skulle för övrigt vara lättare att följa konversationen om ni inte klippte bort det som tidigare skrivit från mig i kommunikationen.

Jag skulle uppskatta om jag kan få kontaktuppgifter till någon hos er som faktiskt jobbar med de här frågorna så att jag kan få tydligare svar. Gärna mejladress, eftersom det underlättar eftersom jag oftast bara har tid för det här på kvällarna.

/Sanne

Och idag har jag fått svar från Coop igen:

Hej igen

Ber om ursäkt om du inte tycker att du du får rätt svar.

Tyvärr är det reklamationssystem vi arbetar i inte alltid så kommunikationsvänligt, det bygger på en fråga och ett svar, sedan blir det rörigt. Det beklagar vi.

Du frågade om kaviar och vi svarade vad vi visste i det fallet vi har inte har några listor på vilka produkter som kan innehålla detta ämne.

Coop följer och ställer krav på att samtliga leverantörer skall följa aktuell lagstiftning vad gäller innehåll av ämnen i bisfenolgruppen i matförpackningar.

Coop ställer krav på leverantörer att samtliga material som kommer i direktkontakt med livsmedel samt förpackningar för livsmedel som är ämnade för barn under 3 år inte får innehålla bisfenol A.

CBS (Coop Butiker & Stormarknader) bytte sommaren 2011 ut sina kassakvitton, som då innehöll Bisfenol A, till dagens bisfenolfria kvitton.

Vi följer löpande regeringens och myndigheters arbete i frågan om ämnen i bisfenol gruppen och utvärderar löpande våra varukrav i frågan. Om lagkraven ändras kommer vi naturligtvis att följa dessa

Men om det är någon specifik produkt du vill ha upplysningar om så tar vi reda på detta.

Med vänliga hälsningar

Rörigt? Ja, det är det. Jag får ur ovanstående fram ungefär följande:

  • Alla kaviartuber innehåller plastlackering. De svarar inte på vad den innehåller men talar om att problemet eventuellt ska kunna lösas till nästa år. Samtidigt talar de om att de ställer krav på att alla material som kommer i direktkontakt med livsmedel ska vara fria från bisfenol(?!?) Menar de att de vill få bort plasten från kaviartuberna av andra skäl? Eller att plastlacken i kaviartuberna innehåller bisfenol men att kaviar inte är livsmedel? Jag blir inte klok på vad de menar.
  • Coop är inte kapabla att svara på mer än en fråga. Det finns många fler frågor i mitt ursprunliga mejl, men de svarar i princip bara på den första. De svarar inte heller på vem jag istället borde vända mig till.
  • Om jag ska kunna få specifika svar måste jag specificera exakt vilka produkter det handla om. Det blir långa listor om alla burkar ska räknas upp… ;-)
  • Coop har ett mejlsystem i sin kundtjänst som inte klarar av att hantera att kunden vill fortsätta kommunicera med dem. (Det borde vara ett allvarligt problem för Coop.)

Jag har full förståelse för att inte kundtjänst kan allt. Men det de borde kunna är att skicka frågor vidare till rätt person, och att inte tappa bort kundens frågor.

Ibland är det påfrestande att föröka vara en aktiv konsument. Hur går jag vidare nu, liksom?

2 Comments

Posted in Miljö

Tagged , , ,

Fråga till alla tillverkare av metalltuber och glasburkar med plåtlock: hur är det med bisfenol och andra miljögifter?

Posted on 11 juni, 2012 | 13 comments

Att plåtkonservburkarns plastbeklädda insida innehåller miljö- och hälsofarligt bisfenol har jag känt till ganska länge. Men Svenska Dagbladets experiment har ändå fått mig att tänka mer på det. Även om jag redan innan kände tveksamhet inför konservburkar och försökte undvika dem, så anstränger jag mig ännu mer nu. Jag grunnar på hur jag ska göra med makrill i tomatsås som jag bara sett i metallförpackningar.

Men framför allt har jag i större utsträckning än innan börjat fundera över var bisfenolet mer kan finnas. Ställen som kan tyckas självklara men som jag förbisett. Som tuber av metall. Sådana med kaviar, tomatpuré och riven pepparrot. Är de också klädda med bisfenolhaltig epoxiplast på insidan? Om så är fallet så borde de sannolikt läcka ännu effektivare än vanliga burkar, för tuben håller man ju på och klämmer på och knycklar ihop allt eftersom innehållet tar slut. Det känns i så fall inte så himla bra, med tanke på hur mycket kaviar vi äter i den här familjen… Tomatpuré finns i alla fall att köpa i glasburk istället (även om den brukar ha nackdelen att mögla efter några få dagar; kan man frysa tomatpuré?)

Glasburkar, ja. De anses vara ett bra alternativ när man ska undvika plåtburkar. Men locken till glasburkarna är gjort av metall, och på insidan sitter en kraftig plasthinna. Vad innehåller den? Bisfenol? Eller andra otrevliga saker? Visst, för det mesta är väl insidan av locket i dessa burkar inte i kontakt med maten, så läckaget borde bli mindre, men ändå… (Jag vill knappt tänka på att vi brukar värma locken på svagast möjliga värme i ugnen innan vi sätter på dem när vi har gjort egen sylt och saft. Jag har antagit att det är OK, eftersom jag är upplärd med det, men det kanske är helt vansinnigt? Behöver nog veta innan syltochsaftsäsongen drar igång.)

Och det verkar svårt att få klara svar. Därför vänder jag mig nu direkt till alla som tillverkar metalltuber och till alla som tillverkar matprodukter som paketeras i metalltuber:

Finns det någon plastlining eller liknande på insidan? Vad består den i så fall av? Innehåller den några kända miljögifter, till exempel bisfenoler? Eller något annat som anses tveksamt? Jag vill ha svar på detta även om halterna är godkända, ligger under gränsvärdena och så vidare: det är inte det jag undrar, jag vill veta om det över huvud taget finns.

Och till alla som tillverkar glasburkar med metallock och alla som tillverkar matprodukter som paketeras i glasburkar med metallock:

Vad består plasten på insidan av locket av? Innehåller den några kända miljögifter, till exempel bisfenoler? Eller något annat som anses tveksamt? Jag vill ha svar på detta även om halterna är godkända, ligger under gränsvärdena och så vidare: det är inte det jag undrar, jag vill veta om det över huvud taget finns.

Jag vill veta. Jag vill veta om jag måste försöka få min snartfyraåring (och mig själv) att låta bli den älskade kaviaren.

13 Comments

Posted in Föräldraskap, Mat, Miljö

Tagged , , , ,

Mer miljögiftstankar

Posted on 24 maj, 2012 | Leave a comment

Och jag borde förstås inte alls sitta vid en dator och skriva en massa bloggtexter. Datorn är ju full med otrevliga ämnen, som säkert går rakt in i mig. Jag borde skippa allt datoriserat skrivande och bara ägna mig åt att odla mina morötter.

Det är jobbigt med ett överaktivt samvete och en ångestproblematik. Livet blir ganska komplicerat. För jag kommer ju inte att sluta skriva – men jag kommer inte heller att sluta ha dåligt samvete över det,

Leave a comment

Posted in Miljö

Tagged , ,

Bisfenoltankar, städnoja och miljögiftsångest

Posted on 24 maj, 2012 | 7 comments

Svenska Dagbladet har kört bisfenol-experiment på några medarbetare. Först har de bisfenoldetoxat sig så gott det går, för att därefter maxa intaget. Och så har de tagit prover.

Bisfenol? Jo, det är ett ämne som finns i en del plaster och annat men som har hormonstörande effekt. Läskigt och otrevligt ämne.

Bisfenol-A-innehållet har de senaste åren varit på tapeten bland annat när det gäller

  • Nappflaskor. Där handlade det framför allt om polykarbonatplast. Först rekommenderades glas- och plåtflaskor, sedan kom BPA-fria plastflaskor. Att nappflaskorna kom så mycket i fokus beror på att barn antas vara extra känsliga för hormonpåverkande ämnen.
  • Kvitton. Moderna värmeskrivarkvitton (d.v.s. de kvitton affärer normalt sett har) innehåller massor med BPA. Och det vandrar lätt och smidigt över till dig när du tar i dem. Vissa hävdar sig numera ha BPA-fria kvitton – det ska alltså finnas alternativ.
  • Konservburkar. Liningen, alltså den plastade insidan av konservburkar, innehåller tydligen också mycket BPA. Även här ska det finnas alternativ (men det skylls i vanlig ordning på kostnaden och omställningsproblem).

Men när man följer SvD:s bloggande om bisfenolexperimentet, och de diskussioner som förs i kölvattnet, så framgår det att bisfenolen finns på många andra ställen. I många sorters plastförpackningar – som till exempel de plastbyttor man köper färdigmat i och i plastskiktet till pappmuggar.

Det stora problemet är att det liksom inte går att veta var det finns. Det verkar inte följa någon logik. Konservburkar innehåller, pappmuggar innehåller – men tetror som innehåller samma sorts saker som konservburkarna verkar anses safe? (Alltså tomater, kokosmjölk, bönor etc.) Kan man lita på det? Och hur kommer det sig i så fall att tetrorna kan göras utan?

Och hur är det med mjölkpaket?

Om man funderar så är det egentligen så att nästan all mat på någt vis packas i plast, liksom (bortsett från enstaka saker som är packade i ”ren” men energislukande metall respektive ömtåligt glas). Kan man till exempel alls köpa kött utan att få en plastförpackning? Även de förpackningar som är av papper har ju nästan alltid en hinna eller beläggning av plast. Hur sjutton ska jag, som vanlig konsument, kunna veta vad som är OK och vad som inte är det? Är enda alternativet att odla sin egen mat rakt över hela linjen, att bli helt självförsörjande?

Det sista är ju förstås inte alls ett alternativ för mig. Då får jag nog leva med riskerna.

Men jag skulle vilja ha möjligheten att göra aktiva val. Om jag inte vet vad jag framför allt ska undvika, på en rimlig nivå, så måste jag ju liksom anta att all plast är lika illa. Och om jag inte ska bli fullständigt galen av ångest så måste jag istället skita i det och ta riskerna med en klackspark.

Det är väl förstås så många hanterar miljöproblemsoro. Ganska begripligt egentligen. Om man känner att det inte finns ett vettigt handlingsutrymme så måste man hantera oron på ett annat sätt.

När jag tyngs under allt för mycket info om alla farliga ämnen så brukar jag tänka på den gamla egyptiska (?) kulturen där man bland annat sminkade sig med bly, och tänka att om de överlevde så gör väl vi det, typ.

För övrigt så påpekas det då och då att en av de viktigaste åtgärderna för att slippa många miljögifter eller otrevliga kemikalier, bland annat från plast, är att städa noga. Dammsuga och våttorka. Det ger mig ruskigt dåligt samvete. För städa är inte min starka sida. Jag är glad om vi lyckas hålla någorlunda ordning (ha ha!): plocka undan en del leksaker och hitta viktiga papper när de behövs. Och så dammsuger vi hjälpligt (men sällan noga) när vi hittar golvet. Våttorkar gör vi extremt sällan, och aldrig hela huset utan bara enstaka rum där behovet är som störst.

Ja, det är förstås en prioriteringsfråga. En prioritering av vilka strider man vill ägna vardagen åt. En prioritering av vad man vill livet ska vara. Och jag spelar hellre Fia med knuff än att städa den där stunden man faktiskt hinner göra något. Eller går ut i trädgården och odlar egna grönsaker med barnen. Och lagar riktig mat. Man hinner inte allt. Städningen är det som prioriteras ned till ett minimum, för att kunna prioritera upp livskvalitet.

Därför får jag dåligt samvete när det där med städningen påpekas igen. För då är jag ju en dålig mamma igen. Men då får jag väl vara det, för jag orkar inte bara vara duktig, jag måste få göra sånt jag och barnen mår bra av och gillar också.

Så jag hoppas på att inredningen i vår hus helt enkelt är så gammal att den inte innehåller för mycket otrevligt. Golvmattorna i matrum, vardagsrum och studio har en oherrans massa år på nacken. Och de saker vi själva gjort har vi ju i alla fall i möjligaste mån valt ”bra” material. Det som orsakar mer problem är väl datorer och allt möjligt elektronikskrot. (Hur är det förresten med synthar? Och genererar elektronikprylar som bara står och inte används lika myckt otrevligt damm som saker som används?)

Nej, det är nog helt enkelt så att ifråga om miljögifter är det bäst att inte tänka för mycket. Att välja bort vissa saker som man vet är extra olämpliga, och välja så sunt man kan, men inte tänka för mycket. Och i övrigt försöka leva ett normalt liv.

 

7 Comments

Posted in Miljö, Samhälle

Tagged , , , , , ,

Planerat åldrande: förklaringen till dåliga glödlampor, skrivare som lägger av och maskor i strumpbyxorna

Posted on 14 maj, 2012 | 2 comments

Har du någon gång undrat över varför nylonstrumpor går så lätt sönder? Från början var de för hållbara, så tillverkarna ansåg att de skulle tjäna för dåligt, och kemisterna fick göra om och skapa ett mindre hållbart material.

Funderat på varför skrivaren lägger av? Det är för att tillverkaren monterat in ett litet chip som räknar antalet utskrivna sidor. Efter ett visst antal sidor säger chipet åt skrivaren att sluta fungera.

Det kallas ”planerat åldrande” och beskrivs i dokumentären ”Glödlampskonspirationen” som visades i SVT igår. Du kan se den på svt play (men bara fram till och med 12 juni). Namnet kommer sig av att alltsammans började inom glödlampsbranschen, där man för snart 90 (!) år sedan oroades över allt hållbarare glödlampor och därför bildade en kartell där man bestämde att glödlampor inte skulle få hålla i mer än 1000 timmar. Principen för planerat åldrande är helt enkelt att se till att saker inte håller för länge. Håller sakerna för länge så köper konsumenterna inget nytt, och då finns det ingen som vill köpa det fabrikerna tillverkar. Därför tillverkas saker som inte ska hålla för länge och som inte ska gå att reparera. Så byggs ett slit- och slängsamhälle. (I USA finns dock en glödlampa från 1901 som fortfarande fungerar.)

Nackdelarna? Tja, ifall det inte är uppenbart: naturresurser som tar slut, energi som slösas, och oändliga mängder elektronikskrot som dumpas i Afrika. Skulle du vilja att det var ditt barn som eldade bort plasten från gamla datorkablar för att kunna komma åt metallen innaför?

I dokumentären får vi också förklaringen till att saker från gamla östblocket funkar i all evighet: där sysslade man inte med planerat åldrande, eftersom ingen hade något att vinna på det. Och, för övrigt, från gamla östblocket kan du numera tanka ner gratisprogram som nollställer räkneverket i chippet i skrivaren, så att den börjar fungera igen.

Och i Ghana har man börjat samla namn på de företag som tidigare ägt de datorer som dumpats där. Så kanske är det din arbetsplats som en dag anklagas för att skita ner i Afrika?

Den här dokumentären borde förstås alla se. I vanlig ordning så är det säkert de som verkligen borde se den som inte kommer att göra det.

2 Comments

Posted in Miljö, Samhälle

Tagged , , , , , ,

Ikea svarar

Posted on 7 mars, 2012 | 1 comment

Idag fick jag svar från Ikea igen. Den här gången som ett bifogat word-dokument, med följande lydelse:

Hej Sanne!

Tack för att du är intresserad av våra produkter och vårt tillvägagångssätt när det gäller kemikalier.

Kunder ska alltid känna sig säkra på att produkter de köpt på IKEA är säkra och hälsosamma att använda. IKEA vill minimera eller helt undvika användningen av kemikalier och substanser som kan vara skadliga för människor och miljön. Därför välkomnar vi EU:s REACH-lagstiftning om kemikalier och substanser som är helt i linje med IKEA:s försiktighetsprinciper angående kemikalier. Alla Produkter på IKEA globalt skall följa restriktionerna i EU:s REACH-lagstiftning.

IKEA SOLSTA bäddsoffa innehåller råmaterialet polyuretan skum och lim. Vår leverantör är ålagd att konstant testa och säkerställa våra strikta krav och vi har testresultat som visar att SOLSTA bäddsoffa som producerats av denna leverantör inte avger eller innehåller några kemikalier som innebär någon risk för våra kunder.

SOLSTA bäddsoffa har testats I enlighet med Analytica Chimica Acta 510 (2004) 109-119 det utförs för att kontrollera Toluendiamin (TDA) och Diaminodifenyl-metan (MDA). Utsläppstest av färdigställd produkt utförs i enlighet med ISO 160000 för att verifiera kraven.

Om du är intresserad av våra övergripande tillvägagångssätt för hållbara och hälsosamma produkter så titta gärna på vår Hållbarhetsrapport för 2011, den finns på IKEA:s hemsida under ”Fakta och Siffror”.

Tveka inte på att återkomma till oss om du har fler funderingar eller frågor.

Med vänliga hälsningar,

Pesronligen skulle jag ju tyckt att det vore logiskt att också skriva ut vad för sorts lim de använder (eftersom de nu nämner lim) – lim kan ju vara väldigt olika saker. Eller vilka ämnen som använts till att färga tyget och behandla tyget i övrigt. Och för den delen vad stommen i övrigt består av.

Men det är ju jag det.

Nå, jag kanske ska låta mig nöjas med detta. De har ju faktiskt ansträngt sig, det är uppenbart. Och det verkar som att soffan inte är ett hälsomässigt påtagligt dåligt sovalternativ för vårt barn. Det är ju faktiskt det viktigaste i just den här frågan, just den här gången.

(Men nej, jag känner mig inte helt nöjd med svaret.)

1 Comment

Posted in Föräldraskap, Miljö

Tagged , , , , ,