Tag Archives: tomater

Tomaterna utflyttade och ombäddade, nu hoppas jag på en mild natt

Dagen började lite segt. Visserligen vaknade jag i vettig tid (typ halv-kvart i åtta) och kände inget direkt behov av att sova vidare. Men efter frukost hade jag ändå svårt att komma igång. Jag gick som katten runt het gröt. För idag tänkte jag få ärtor och bönor i jorden. Och då behövde jag ju ta en massa beslut. Bestämma mer exakt var och hru och så. Och beslut är svårt. Speciellt när man har all tid och möjlighet att ta besluten själv och inte måste ta hänsyn till någon annan och inte heller störs av någon.

Jag började i alla fall med att köra lite grästrimmer, och tog sedan ett varv med hacka i trädgårdslandet innan jag kom till bönbeslut. Sedan petade jag ner höga ärtor i jorden och la alla bönsorter i blöt, samt sådde två rader låga ärtor, två rader mangold och en rad broccolirybs. Senare idag har jag petat ner de blötlagda bönorna.

Det blir alltså höga bönor (Prizewinner och Neckargold) och ärtor (Sugar snap) runt varsin (totalt tre) tipis. Dessutom låga bönor (Mont d’Or, med fantastiska svarta fröer, och Dragon Langerie) och ärtor (Little Marvel).

Jag har också planterat ut gurkorna i en av pallkragarna, ställt ut de uppdrivna Prizewinner för att vänja sig vid utomhuset, och petat ner en ny omgång majsfrön bredvid de utplanterade halvdöda, sönderblåsta plantorna.

Större delen av resten av dagen har jag ägnat åt tomater, paprika och chili. Någon galning här har drivit upp löjliga mängder tomater ;-) Så jag har planterat och planterat… De som stått på verandan var nu så stora att det var väldigt svårt att plantera om dem. Och krukorna räcker ju aldrig, även om jag skaffat fler. Men nu är i alla fall all tomaterna från verandan satta i större krukor, eller har fått påfyllning med lite extra jord i några fall, och allesammans är utställda vid uthusväggen, på den vanliga tomatkrukplatsen. Jag har ”bäddat in” dem i fiberduk som jag fäst i vindskivan ovanför och hopas på milda nätter det närmsta.

De tomater, paprikor och chili som stått i halvstora krukor inne i huset har fått flytta till lite större krukor och ut på verandan. Och sista omgången tomater får tåligt vänta ett tag till; de lär hamna i en pallkrage, för nu är alla stora krukor slut.

Jag är också ganska slut. Det blev inte mat förrän vid nio, jag hade inte tid, liksom.

Maj vare välkommen

Jag vet. Första maj är demonstrationernas dag. En möjlighet att visa vad man tycker i viktiga politiska frågor.

Inte en suck i helvetet att jag skulle ge mig ut och demonstrera på första maj.

Även om vi nu bortser från att jag inte kommer från en familj där man demonstrerat på första maj (eller alls)…

Det är vår. (Till och med sommar i delar av Skåne, enligt SMHI:s definition.) Naturen är som allra allra vackrast nu. Och det finns hur mycket om helst att göra i trädgården. (Saker jag vill göra – inte måsten.) Tiden räcker inte till, jag vill både hinna njuta och göra. De lediga dagarna är alldeles för få (oavsett hur många de skulle vara så är de för få.)

Det vore helt enkelt vansinnigt att slösa bort dagen på sånt som demonstrationer. Jag har inte tid att offra det som gör livet värt att leva.

Kanske är det beräkning från dem som en gång valde första maj till demonstrationsdag?

För den här tiden på året, dagarna runt först maj, har ”alltid” varit viktiga för dem som lever av det jorden ger. Betessläpp. Odling. Fruktbarhet och våreldar. (Hmm.. plötsligt blir jag sugen på att läsa om Lövhäxan.)

Jag älskar de där eldarna. Under stora delar av min uppväxt var det närmsta majbålet på en udde vid havet. Det är något magiskt med stora eldar, och det förstärks av det stora havet.

Men majbålet eller valborgsmässoelden fyller andra funktioner också: en social samvaro. Den poängen är väldigt tydlig när vi nu som föräldrar och ganska nyinflyttade i bygden besöker byns majbrasa. Ungarna tumlar runt med sina kompisar och vi hejar på de människor vi känner och känner att vi faktiskt har en samhörighet med de andra människorna i trakten. Att vi rotat oss. Scouterna säljer korv med bröd och kören sjunger.

(För övrigt förvånas jag väldeliga över gårdagens ”nyhet” om miljöfaran med att elda skräp i majbrasan. Ursäkta, det där var ingen nyhet ens när jag var liten – det vet väl varenda unge vad man ska och inte ska elda upp? Nej, tydligen inte, annars hade de väl inte tagit upp det. Ungfär som med sommarkatter – att man inte ska skaffa det – som ju också varit en återkommande nyhet åtminstone hela mitt liv. Också en ”hur dum får man va?”-nyhet.)

Nå. Brasa igår (för dåligt packad, så de fick inte ordentligt fyr på den).

Igår körde vi också upp en ”ny” del till trädgårdslandet, en del som inte varit brukad. Dessutom planterade jag om oändliga mängder tomater och annat, ställde ut tomater på glasverandan, planterade ut majs samt åttaåringens pumpor. Idag har jag sått lin, honungsfaecelia, solrosor och ringblommor i den nya delen av trädgårdslandet. Där ska dessutom sås bönor, ärtor och en del annat. Störbönor har jag satt på förkultivering härinne.

Sedan tog vi lite ledigt och åkte ut i skogen och fikade. Bokarna har börjat slå ut, och bokskogen är som allra vackrast nu, med den skira grönskan.

Maj, vare välkommen!

Tomatläget

Kort sammanfattning av läget: vi har för många tomatplantor, för få lämpliga krukor och är för tidigt ute.

Igåreftermiddag/kväll ägnade jag och den lille sjuklingen (som ju då var ganska frisk) en del tid åt att plantera om tomater. Tyvärr är det ju fortfarande för kallt att ställa ut tomaterna utomhus :-)  Till och med glasverandan är för kall (och skulle behöva tätningslister). Alltså kan vi inte plantera i de riktigt stora tomatkrukorna än utan bara de lite mindre. Och det finns alldeles för många tomatplantor kvar som skulle behöva planteras om. Och alldeles för lite plats, även om bänken i studion nu är nästan full.

Dessutom har vi paprikor som behöver planteras om. Och åttaåringens pumpor och tomater. Och en massa majs. Och…

Men tja, mer om det en annan gång. Nu sitter jag bredvid sjuklingen som inte riktigt kan somna. Och jag är av naturliga skäl ofokuserad…

Ändrade planer för helgen

Den här helgen skulle jag vara barnfri. Mannen skulle ta med barnen till släkten. Jag skulle stanna hemma. Kunna fixa och dona i trädgården på egen hand. Inte vara upplåst av att hålla koll på barn, roa barn, fixa mat åt barn. Kunna ta det som det kommer.

Jag hade skaffat hem aubergine för att kunna testa ett recept på linsmoussaka (barnen vägrar både linser och aubergine). Hållit koll på väderprognosen, som först verkat lovande men sedan hotat med allt mer regn.

Barnfritt – så skönt det ska bli!

Och samtidigt kommer alltid katastroftankarna smygande: tänk om det händer dem något! En bilolycka eller nåt!?

Förmodligen hänger just de katastroftankarna till viss del samman med att jag får dåligt samvete över att jag tycker att det ska bli skönt när de reser bort ett par dagar. Om jag vill att de ska vara borta så kommer något hemskt att hända.

Nej, inte rationellt. Katastroftankar är inte rationella.

Men i alla fall: skönt ska det bli att rå sig själv. Jag har lämnat barnen på dagis och fritids och åkt till jobbet. Idag kan jag ta det lite lugnt, hinna gå och träna, ta mig hemåt i det tempo jag själv önskar. Ingen tid att passa, och när jag kommer hem kommer de andra redan att ha åkt.

Klockan hinner bli nästan lunch och jag hinner få gjort en hel del på jobbet. Då ringer dagis. Minstingen har kräkts. Massor.

Jag släpper allt jag har för händer. Stänger datorn. Hämtar lunchlådan (som jag inte kan äta kall och utan bestick, men den ska ju hem) från kylen. Rusar ut. Inser att det är alldeles för tajt för att hinna med närmsta tåg, men hinner med en buss som tar mig en bit. Springer från bussen mot stationen.

Hinner inte med tåget. Köper en macka, väntar på tåget. Försöker ringa mannen gång på gång fast jag vet han är på kurs. Får slutligen fatt i honom (han behöver ju veta läget).

Till slut kommer jag i alla fall till dagis och får med mig en unge hem. En unge som legat och vilat sedan han kräktes och inte kräkts nåt mer. En unge som är pigg och alert och springer till bilen.

Han har fortfarande inte kräkts nåt mer. Ätit lite citronfil under eftermiddagen och lite rostmacka plus hallonsoda ikväll, tittat på massor med film, hjälpt mig plantera om tomater och skrivit tomatskyltar.

Men man skickar inte iväg någon som kräkts till lillkusinen.

Så där rök min lediga helg.

Blomningstid

Tulpanerna blommar.

Backsipporna blommar.

Buxbomen blommar.

En av tomaterna på bänken i studion blommar (ja, det är lite onödigt tidigt).

Pumpaplantorna och sherpa-gurkan är i knopp.

Så varför odla själv?

Ja, inte är det för den ekonomiska aspekten. Visst, man kan hävda att man sparar pengar på det – men lika gärna tvärtom; det beror ju på hur man räknar, vad man värderar och vilken mat man annars skulle ha köpt (billigast möjliga eller dyr ekologisk närproducerad?).

Jag odlar för att jag trivs med det. Jag gillar att se saker gro och växa. Livskraften när ett litet frö bryter marken. Och att det där lilla fröet jag stoppat i jorden några månader senare gör att jag står där med söta, välsmakande tomater eller krispiga morötter. Att se saker börja växa ur ett frö är bland det mest upplyftande jag vet. En viktig antidepressionsgrej.

Jag odlar för att jag gillar att veta vad jag äter. Hur det odlats, var det odlats, vad det innehåller.

Jag odlar för att hemodlat är så vansinnigt gott. Skillnaden mellan tomater i affären, som plockats innan de ens var mogna och sedan transporterats långt, och solmogna tomater jag plockar direkt från plantan och äter, fortfarande solvarma.

Jag odlar för att det finns en stolthet i att veta att det här, det har jag gjort. En fixat färdigt-glädje, som Händiga Hanna kallar det.

Och jag odlar för att det är något grundläggande överlevnadsmässigt i det. En del människor tycker säkert det är bortkastad tid. Men jag kan lika gärna tycka att vad är det egentligen man ska ha sin tid till? Att producera sin egen mat och samtidigt må bra, det är väl ett bra användande av tid?

Nu blir det namedropping ;-) (Trädgårds- och odlingsstatus)

Häcken på baksidan är nästan färdigklippt, bortsett från de allra högsta besvärliga toppinnarna på flädern. (Jag stod ute i utfallande dimma som övergått i dyngblötande småregn en timme i söndags och klippte.)

Krokusarna blommar i stora mängder i trädgården.

Inomhus har vi planterat om tomater och paprikor från pluggboxen som såddes i mitten av februari. (Ja, det var/är för tidigt. Jag vet. Vi är oftast för tidigt ute. Det är så svårt att hålla sig! Förmodligen ska vi i en omgång till nu någon dag – nu börjar det nästan bli för sent istället.) Årets tomatsorter är

Körsbärstomat

Ildi är vår favorit över alla andra. Ger alltid bra och är fantastiskt god. Nu gjorde vi slut på de sista tre fröerna vi hade, och bara två grodde. Jag har lagt en ny beställning från Impecta, med bland annat just Ildi, så vi får köra några extra i den nya laddning vi sår i pluggboxen.

(Det innebär också att det ligger tomatfrösorter i frökorgen som vi helt låtit bli i år. Eller om möjligen någon sort mer får åka med i den nya omgången.)

Vi ska också så extra av chili och paprikor. De kom upp väldigt dåligt, både chilisarna Sarit Gat (inköpt i år) och Corbaci (köpt ifjol) samt paprikan Sweet Banana (köpt ifjol). Ferenc Tender (paprika köpt i år) kom dock upp bra.

I en stor kruka växer två plantor av gurksorten Sherpa – det tredje av de frön vi hade kvar kom inte upp. Vi har alltså odlat sorten förr, med trevligt resultat. Jag brukar egentligen undvika F1-sorter, men det är sympatiskt med en partenokarp gurka (vilket betyder att den sätter frukt utan att behöva pollineras). Tidigare år har vi hunnit skörda ordentliga gurkor innan det varit dags att plantera ut den i stora krukor och ställa den där ute, men sedan har de inte riktigt klarat av omställningen när vi planterat om och flyttat ut. Därför har vi i år sått fröerna direkt i en stor kruka, där de faktiskt kan stå kvar hela säsongen, och så får vi se om vi har kvar dem inne eller ställer ut dem.

I en annan kruka står en hög sockerärt ihop med några adzukibönor. Mest för skojs skull.

Dessutom odlar åttaåringen tomater, pumpor, purjo, paprika och majs i sin pluggbox.

Och så har vi lagt potatisar att förgroddas i solljuset. Salad Blue, ekologisk Maris Peer, och så en drös slumpmässiga päror från påse vanliga ekologiska som hade blivit för gröna för att äta.

Vår, kanske…?

De senaste dagarna har det varit plusgrader ganska stor del av tiden och regnat en del. Igår låg inte mycket kvar av snön. Innergården hade en stor vattenpöl med is under, och infartens hjulspår var kraftfulla isspår.

Dagen idag började med dimma, som sedan kombinerades med ösregn och blåst (ja, dimman låg ändå kvar). Vattenpölen på innergården växte och växte, och båda infarterna stod under vatten; den oanvända värre än jag nånsin tidigare sett. Tomten började likna en träskmark. Men nu på kvällen när jag gick ut till uthuset med saker till frysen hade det i alla fall sjunkit undan från innergården.

Vi har hållit oss inne, jag och minstingen. (Di andra är bortresta.) Bakat och sånt. Och sått. Ja, det är lite tidigt. Men vi brukar så tomater och sånt i februari de allra flesta år. Vid den här tiden kliar det i fingrarna av längtan efter vårbruk och att se fröerna gro i fönstret. Redan för ett par veckor sedan sådde vi lite basilika, för att liksom kunna klara av väntan på tomatodling. Och om det nu är lite tidigt för tomater och chili, så hinner vi faktiskt med en omgång till senare :-)

Det blev en drös sorter… Lite fanns kvar i gamla påsar, men vi har köpt en del nya (i år blev det från Runåbergs). Nej, vi behöver inte så många – men det är ju kul! :-) Sämre nöjen kan man ju ha, liksom :-)

Så nu har vi följt en pluggbox med 2/3 plantjord, 1/3 såjord och så en massa chili-, paprika- och tomatfrön:

  • Sweet Banana (paprika)
  • Ferenc Tender (paprika)
  • Sarit Gat (chili)
  • Corbaci (sötpeppar)
  • Ildi (tomat)
  • Cheerio (tomat)
  • Stupice (tomat)
  • Red Pearl (tomat)
  • Sibirjak (tomat)
  • Cal-J (tomat)
  • Red Pear (tomat)

Tomatodling är väl ett vårtecken så gott som något? Och en fågel sjöng som en galning en stund därute idag, och i princip all snö är borta. Det ska regna hela sportlovsveckan.

 

Så vad är det då på bilden i nya blogglayouten?

Bilden är inte nytagen precis :-) Den är från maj 2005. I krukorna står tomater och chili, i väntan på att det ska bli sommar och utflyttning på gården.

Platsen är verandan. Ja, inte verandan på husets framsida, utan den på västra sidan, som vi ännu inte gett oss på att renovera. Fast bilden är tagen innan verandan hann förfalla fullt så mycket som den gjort nu. Numera är flera av fönstren nedrasade. Det beror inte på oss, utan på dem som byggt och tagit hand om stället tidigare. Nedanför fönstren består verandan av putsad stomme (jag vet inte säkert om den är gjuten eller murad). Och kanten i övergången lutar inåt. Alltså, regnvatten som landar på putskanten har i åratal runnit in mot fönstren och blivit stående där och sugits upp av fönstren, istället för att rinna bort. Dessutom har fönstren målats med plastfärg. Och då blir det till slut så att träet i fönstren ruttnar bort.

Numera har vi inga tomater stående på verandan. Numera sitter vi inte på verandan och skyler för hagelskurar på midsommar. Numera går vi helst inte ut där alls.

Men ja, den ska också renoveras. Tids nog. För det är ett ofantligt mysigt ställe.

Utanför fönstret kan man för övrigt ana kaffegrottan, alltså vår lilla berså av almhäckar.

Tomatchutney 2

Idag har vi gjort ett försök att höststäda trädgården – alltså samla ihop allsköns saker som hamnat lite varstans på tomten under sommarhalvåret men som bör komma under tak innan snö och kyla tar över världen. (De tre senaste nätterna har vi haft frost. Nu ska det bli lite varmare om nätterna igen. Och märk väl, enligt SMHI är det fortfarande sommar *skakar på huvudet åt märkligt satta definitioner*)

Bland annat monterades ”växthuset” ner. Och då kom jag åt fler gröna tomater. Så det blev en omgång chutney till, ungefär så här den här gången:

knappt ½ kg gröna tomater, halverade (de få större delade jag något mer)

ungefär 1 litet äpple (strikt talat ett litet och tvåyttepytte), klyftat och därpå skivat

3 gröna omogona milda chilisar (hit ner alltsammans från trädgården)

½ dl äppelcidervinäger

3/4 dl rörsocker

1 msk pressad citron

1 msk curry (av ganska ordinär sort)

Koka i ca 40 minuter, häll på burkar.